rickardjakbo – Sida 2 – Rickard Jakbo

Sociologins historia på fem minuter – del 1

Här kommer världens kortaste sociologihistoria.

I USA kunde man redan strax efter första världskriget identifiera professionella sociologer i den meningen att de började arbeta med standardiserade metoder och att de började skilja ut sig från näraliggande ämnen som psykologi och antropologi (Morrison 2020). Även Azarian (2017) daterar sociologins födelse som akademisk disciplin till för ungefär 100 år sedan.

Mellan de två världskrigen blomstrade ämnet i USA och amerikanerna studerade i första hand det civila samhällets ”problem”: föreningsliv, familjeliv, immigration och ”getton” (Zetterberg 1997).

Till Sverige kom sociologin som ett självständigt ämne först 1947 (Ekerwald 2014). En svensk sociologisk tradition etablerades och var från början inspirerad av den amerikanska. Denna fas har i efterhand bedömts som positivistisk, kvantitativ och pragmatisk med fokus på sociallagstiftningen. Denna bild är enligt Wisselgren (1997) någon som de flesta känner igen sig i.

För utomstående kan tilläggas att positivistisk och kvantitativ i sammanhanget betyder att man försökte efterlikna och ibland kopiera naturvetenskapens vetenskapliga metoder med dess betoning på siffror och mätande, men att sökandet då kom att handla om vetenskapliga sanningar även i det sociala livet.

Från och med 70-talet och framåt började teoretiska och metodologiska alternativ dyka upp. Sociologiprofessorn Hans L . Zetterberg skriver om en marxistisk teorivåg kring 1968, en våg som något senare fick sällskap av feministiska teorier (Zetterberg 1997). Ekerwald (2014) noterar att etnicitet blir ett viktigare inslag under 90-talet.

Ekerwald identifierar dessutom två radikala förändringar av sociologin sedan 1947. För det första är det då ”68-revolutionen”, men – och detta är en viktig poäng utifrån hennes perspektiv – det mest minnesvärda är inte marx- och vänstervågen, utan genombrottet för de kvalitativa forskningsmetoderna. För det andra är det den socialkonstruktivistiska revolutionen kring millennieskiftet, vilket innebar ”en förskjutning i sociologers intressen från materiella till ideella saker” (Ekerwald, 2014, s 92).

I korthet kan man säga att socialkonstruktivisterna oftare försöker förstå människor genom att förstå hur individer och grupper formar olika begrepp om verkligheten och därmed verkligheten och samhället, snarare än att som positivisterna vetenskapligt försöka upptäcka bakomliggande strukturer som förklarar den sociala verkligheten.

Parallellt med teoriernas skiftande status har där dock hela tiden funnits en empirisk och utredande del av sociologin som inte låtit sig förändras så mycket och som mest fokuserat på arbetsliv, utbildning och sjukvård (Ekerwald, 2014).

Frågan om vad sociologin egentligen ska vara är inte avgjord (Furåker 2014, Azarian 2017). I en undersökning av amerikanska sociologers åsikter om vilka fem teman eller begrepp som de ansåg vara viktiga att lära ut på en grundkurs blev detta tydligt. Förutom viss konsensus om att klass, genus, etnicitet var viktiga teman, var det svårt att hitta ett sociologiskt begrepp som fick stöd än mer av tio procent av respondenterna (Schwartz & Smith 2010, refererad i Azarian 2017). Azarian förklarar detta bland annat med att sociologin i princip inbegriper allt socialt liv.

Utifrån dessa sociologibetraktare skulle man kunna sammanfatta sociologins historia med att det är ett ämne som studerar allt socialt liv.

En fin definition av socialt liv är ”de band som binder oss, dig och mig, samman till ett vi” och här syftas på de sociala kitten i våra samhällen (Wide et al 2011, i Alexandersson, M, 2013). Och oftast intresserar sig sociologer alltså för de band som har med klass, genus och etnicitet att göra (och för Sveriges del då i synnerhet inom arbetslivet, utbildningssystemen och sjukvården).

I del två av världens kortaste sociologihistoria, ska jag försöka få syn på vad som hänt efter 2010.

/Rickard Jakbo, journalist och fil mag i sociologi, samt lärarstudent med sikte på behörighet i att undervisa i sociologi.

Referenser

Alexandersson, M (2013). Socialkonstruktivism och antropologi. Bör sociologer reflektera över människans natur? Masteruppsats/ Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

Azarian, R. (2017) Sociologins didaktiska utmaning. En rapport om sociologiundervisningen inom Lärarprogrammet. Conference Paper. Sociologiska institutionen. Uppsala universitet.

Ekerwald, H. 2015. ”Svensk Sociologi – De många rösternas ämne”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):79–94. https://doi.org/10.37062/sf.51.21839.

Furåker, B. (2015). ”Landvinningar, Vindkantringar och vägval i Svensk Sociologi”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):95–114. https://doi.org/10.37062/sf.51.21840.

Morrison. D. (Programledare). (2020, november). George Herbert Mead [Poddavsnitt]. Annex Sociology Podcast.

Abrahamsson, Christian; Palm, Fredrik & Wide, Sverre (red.) (2011): Sociologik: tio essäer om socialitet och tänkande. Stockholm: Santerus Academic Press.

Wisselgren, P. (1997). Sociologin som inte blev av. Gustaf Steffen och tidig svensk socialvetenskap. Sociologisk Forskning, 34(1-2), 75–116. https://doi.org/10.37062/sf.34.18527

Zetterberg, H. (1997). Svensk sociologi 50 år. Dagens Nyheter. 1997-10-24.

Hämtat från: http://zetterberg.org/Press/DN/dn971024.html

Fullsatt på Cornelishyllning i Hökis

Kultur i Hökis & Gubbis, vecka 42.

Anders Lago & Silas Bäckström, Hökis Visrum 2023 10 19

Den första snön föll över Hökarängen, men det hindrade inte Hökis Visrum från att bli fullsatt den 19 oktober 2023.

Anders Lago spelade och sjöng, och Cornelis Vreswijks siste producent, Silas Bäckström berättade mellan låtarna.

Tjena assistenten, Cecilia Lind, Till Jack, Somliga går i trasiga skor och många andra visor stod på repertoaren. En del med inslag av allsång. En härlig och munter stämning. Men det som var unikt var allt vi fick veta under framförandet av ”Sagan om Cornelis”.

Med ett precist berättande, med inslag av chosefri äldre stockholmslang, fick vi höra både kända och mer okända episoder: bomberna i Holland, flytten till det rikare Sverige, och att den blivande nationalskalden först lärde sig svenska genom serietidningar men sedan läste en bok om dagen.

Om kvinnan som lyckades få trubaduren skinande vit först vid 40, men att han då strax därefter flyttade till Köpenhamn bara för att fördjupa sig i ”godiskryddorna” (samma kryddor som ha i slutet av sitt liv ville varna för i en bok, som vi senare fick veta).

Mest intressant för mig var att få syn på – utifrån en förstahandskälla – hur ute och passé den holländsk-svenske vissångaren och poeten var under en period. I alla fall för dem med makt, ”larvpottorna” och skivbolagsbossarna. Och hur det gick till inför den sista skivan, då inget skivbolag ville spela in en skiva med Vreeswijk kring 1986/87.

– Jag ringde all skivbolag, ingen ville spela in. ”Han är slut” eller ”han är för jobbig att ha att göra med”, sa de, berättade Cornelis sista producent .

Efter att han som producent lånade på sitt hus, kunde inspelningen av den sista skivan spelas in.

Att skivan skulle gå bra var något som Cornelis hade lite på känn, då han tydligen kom upp till producenten ett par veckor före sin död – fullt på det klara med vad som skulle inträffa inom kort – och då sa något i stil med att ”Med tanke på omständigheterna kommer skivan förmodligen gå ganska bra, eller hur?, och kan du då tänka dig att ge mig ett förskott”.

200 000 spänn fick han, vilka brändes på de 19 dagar som han hade kvar att leva. De gick bland annat till en båt, en hel del fina skor, och troligen till hans mamma som återvänt till Holland, dit Cornelis reste under de sista veckorna.

Vi fick också veta att utställningen i lokalen om Cornelis till stor del består av prylar från Silas B. – afficsher och fotografier och målningar. Stolen han satt på under sin sista turné.

Intressant nog, var det första gången som trubadurens siste producent var på plats på scen i Hökarängen med sina minnen och sitt berättande.

-Lokalen är liten och jag tyckte det behövdes en större lokal för dig Silas, förklarade föreståndaren Lennart Johansson för publiken, och det verkade vara ett helt ärligt svar.

Inte konstigt att det var fullsatt alltså, vilket betydde drygt 40 personer ungefär, varav en mindre del kom från Hökis.

Sammanfattningsvis kan man säga att Hökis Visrum i Hökarängen anordnade en riktigt bra kväll med god stämning och som avslutades med allsång i ”Brev från kolonien”.

Höst, poesimässa och dikter om Maiden

På hösten när själen är extra känslig bör man söka tröst i poesins skyddande, långsamma och vidgande värld.

Jag påmindes om detta när jag var på poesimässa i Stockholm för ett par veckor sedan.

Det var ju länge sedan jag hade min poesiperiod med både egna dikter och överdrivet svärmande för finlandssvenska och ryska poeter (och så klart Tranströmer). Så jag behövde bli påmind.

Det började med att jag fick upp ögonen för Järnjungfrupoesi av Nicko Smith. Det är poesi om Iron Maiden, eller snarare om upplevelsen av Iron Maiden. Ett viktigt och självklart koncept och det är konstigt att så få uppmärksammat detta tilltag. Väl utfört. Ett smakrov här:

Stirrar på Eddie
som reser sig upp från graven
inuti mig

Live After Death
Smith, N. Järnjungfrupoesi (2022). Eget förlag.

Inspirerad av denna metalpoetiska insats åkte jag till Medborgarplatsen och lyssnade på fem – sex uppläsningar på Tranströmerbiblioteket.

Bäst var Daniel Boyaciglou. Det var tänkvärt, det var timing, lite humor och även sång (!).

(Han ska tydligen uppträda på Dramaten snart i ett sorts 20-årsjubileum, ska försöka gå)

Där fanns också en underfundig herre vid namn Eric Fylkeson, som tydligen är lite av en legend inom modern poesi. Han läste också väldigt bra. Jag köpte hans nysläppta ”Flyktdjurets dikter”.

Här är en av dikterna i denna samling, den landade väldigt väl i salongen:

Bara man anstränger sig går det att leva
ett gott liv inuti en regndroppe
hade det varit fint om pappa sagt.

Eric Fylkeson, Flyktdjurets dikter (2023). Fri Press.

Så läs poesi i höst. Det ska jag göra.

Lönekejsarnas nya märkeskläder?

I nya rapporten ”Luftslott eller riksintresse? Industriavtalets effekter på svensk ekonomi 1998-2019” ifrågasätter nationalekonomen Lennart Erixon hjälteberättelsen om Industriavtalet, IA – det avtal som styrt svensk lönebildning sedan 1998. Troligtvis hade reallönerna och ekonomin varit lika bra ändå, menar forskaren.

(Referat av Katalys seminarium om industriavtalet 12 september 2023 )

Professor Erixon, med en bakgrund på Institutet för social forskning och Nationalekonomiska institutionen på Stockholms Universitet, bekräftade att Sverige har haft höga reallöneökningar fram till och med pandemin.

Han visade ett diagram över hur de svenska reallönerna, som visade att det gått bra för Sverige. Efter 2008 är endast Sydkorea bättre än Sverige i denna gren.

Men han väckte ett antal frågor kring avtalets upphöjda position i debatten. Var allt verkligen så dåligt före avtalet? Är det inte så att teorin bakom avtalets förträffliga effekter är oklar? Finns det inte kvarstående problem som IA inte lyckats lösa?

Eftersom det har saknats en oberoende utvärdering, som Katalys Daniel Suhonen i förordet till rapporten påpekade, var det alltså hög tid att någon utredde avtalet.

Slutsatsen i utredningen kan sammanfattas med att det är troligt att det skulle ha blivit lika bra ekonomi och reallönetillväxt även utan IA.

”Mantrat om industriavtalet har tjänat oss väl är inte empiriskt förankrat”, skriver professor Erixon.

Det är snarare Sveriges industri och innovationer som ligger bakom Sveriges goda löne- och BNP-tillväxt under perioden, står det i rapportens sammanfattning.

En hög reallönetillväxt, alltså lönen som bli kvar efter att inflationen räknats bort, kan alltså bero på annat än IA, menade professorn.

Utvärderingen mynnar ut i slutsatsen att Sveriges löneökningar, tillväxt och makroekonomiska stabilitet skulle ha blivit ungefär densamma utan IA:s normering, vilket han explicit också uttrycker i en debattartikel i Dagens Industri.

Till saken hör att IA-systemet inte bara just handlar om att industrin ska tillmätas stor betydelse, utan att det finns noggranna regler om hur fack och arbetsgivare ska nå detta industrimärke, och olika institutionella mekanismer som ser till att även facken och arbetsgivarna även utanför industrin anpassar sig till, eller förhåller sig, till detta märke.

Han hade också ett resonemang om att en bieffekt av avtalet är att fack och arbetsgivare verkar ha fått samma normer om hur lönebildning ska gå till och vad målet är: att det är lönekonkurrensen gentemot utlandet som är det viktigaste. Men det skulle ju kunna finnas andra saker att prioritera ur facklig synvinkel, till exempel jämlikhet och jämställdhet, och förändring av relativlöner.

”Med IA:s nuvarande syn på konkurrenskraft och lönemoderation är det tex svårt för de fackliga förhandlarna att åberopa den växande internationella litteraturen om ett positivt samband mellan inkomstutjämning och tillväxt”, skriver han i slutet av rapporten.

Detta var ett eko av en sedan länge uttryckt kritik: om så gott som alla yrkesgrupper ska få samma procentökning i princip blir det ju svårt för dem som halkat efter att knappa in på de med högre löner.

Lennart Erixon lyfte också fördelar med IA. Avtalet kan ha lett till en högre produktivitetstillväxt i tjänstesektorn än som annars skulle ha varit fallet. Eftersom den framgångsrika industrin via märket troligen pressat upp löner i sektorer som kanske inte egentligen hade ett naturligt utrymme att betala dessa löner tvingades tjänsteföretagen att öka sin produktivitet.

Vad tyckte då de inbjudna gästerna? Intressanta frågeställningar och ett hederligt och oberoende arbete, ansåg nationalekonomen Lars Calmfors. Men texten fick kritik för att vara otydlig i vägen fram till slutsatserna, speciellt av professor Lars Calmfors. Det handlar om hypoteser, snarare än om övertygande slutsatser, verkade panelen vara eniga om.

Medlingsinstitutets Irene Wennemo representerade systemets försvarare tillsammans med Facken inom Industrins Erica Sjölander. Förutom att hon underströk att systemet har visat sig fungera bra, tyckte hon att rapporten glömde hur unikt lite konflikter Sverige har. Det är ju väldigt lite strejker, med tillhörande kostnader, i Sverige, även jämfört med Norden, poängterade hon.

Smått kritiska röster höjdes i lokalen om detta, bland annat av en betongarbetare från Dalarna som påminde om LO:s mål om att minska löneklyftorna. Ska verkligen frånvaron av konflikter ses som något oproblematiskt? Wennemo försäkrade att facken har möjlighet att gå ut i konflikt, och att hennes intryck är att arbetsgivarsidan är mycket medveten om detta och att de blir oroliga vid minsta fackligt varsel. Hon tycktes mena att detta räcker för att arbetsgivarna ska ge och ta i en förhandling och att facken inte behöver strejka.

Lars Calmfors sa att IA lagt en grimma över möjligheten till relativlöneförändringar för olika grupper.

Det finns exempel på relativlöneförändringar, underströk Wennemo och nämnde till exempel att Vårdförbundets medlemmar haft den bästa utvecklingen fram till 2018* (Intressant nog är de ändå inte nöjda, var hennes intryck). Hon sa dock också att löneskillnaderna mellan könen var osnygga.

Facken inom industrins representant, Erica Sjölander, höll med om att arbetet med att minska löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän har gått trögt, men att situationen för just arbetare inom industrin sett ljusare ut under IA-åren, jämfört med hela arbetsmarknaden.

Det fanns ingen representant från arbetsgivarsidan på plats, men i en debattartikel i DI den 13 september skriver chefekonomern Mats Kinnwall från Teknikföretagen och Kerstin Hallsten från Industriarbetsgivarna att modellen värnar industrins internationella konkurrenskraft och leder till få konflikter på arbetsmarknaden. Före avtalet ökade lönerna mycket mer än i viktiga konkurrentlandet Tyskland.

De menar också att Erixon har fel om den svenska produktivitetsutvecklingen under industriavtalstiden (men det är lite oklart för mig om detta är en viktig poäng. Erixons resonemang, går ju inte ut på att ifrågasätta att det gått bra för svensk ekonomi).

Personligen tyckte jag att resonemangen om sambanden ibland var svåra att följa i seminarieformatet, men både diskussionen och rapporttexten väcker viktiga och delvis nya frågeställningar:

Vad kan vi verkligen veta om industriavtalets effekter?
För vem är dagens lönebildningsmodell bra?
Vilka prioriteringar gör facken när de sluter upp bakom avtalet?

Om det är så som Irene Wennemo var inne på, att fackförbunden i hög grad utövar makt utan att gå i konflikt, hur kommer det sig att man inte varit mer framgångsrik när det gäller minskningen av löneklyftor. Utifrån sina målsättningarna om ökad jämlikhet och jämställdhet på makronivå har det ju inte gått så bra för LO-facken, enligt paneldeltagarna. Alla verkade nämligen vara eniga om att det inte skett så mycket på jämlikhets- och jämställdhetsområdet gällande löner.

Det skulle kunna bero på det som antyddes av Erixon, att fackens prioriteringar numera handlar om att värna industriavtalet och dess normer först och främst, Man bedömer att detta ger de högsta löneökningarna rent generellt. Detta är ju en logisk åsikt, inte minst då bra reallöneökningar i allmänhet även kommer lågavlönade grupper till del. Men om det är som Erixon menar, att Industriavtalet inte ger högre totallönsumma, då vilar denna prioritering på bräcklig grund.

Här kan seminariet ses.

*Jag har sammanställt statistik för vissa sjuksköterskegrupper då jag skrev om utvecklingen av Läkarnas löner för Läkartidningen. (sept 2023) Den visar att sjuksköterskorna verkligen har haft en bra utveckling, åtminstone fram till 2018.

Nya tankar om varför hårdrock/metal räddar liv

Måste tipsa om dagens understreckare i Svenska Dagbladet.

Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet skriver om sociologen Hartmut Rosa, som i sin nya bok kommer ut som ett hängivet metal-fan.

Rosa försöker i sin bok ”When monsters roar and angels sing: Eine kleine Soziologie des Heavy Metal” (Kohlhammer Verlag) utifrån sin resonans-teori förklara vilken meningsskapande funktion hårdrock/metal har fyllt under sina dryga 50 år. Väldigt många fans svarar till exempel att metal räddat deras liv.

Enligt en undersökning som sociologen refererar till hävdar 40 procent av de tillfrågade fansen att metal har räddat deras liv (det låter väldigt högt, eller hur, men det beror väl å hur både fans och rädda sitt liv definieras?).

Det kända faktum att hårdrockare är extremt hängivna tas ockås som belägg för den speciella existentiella betydelse som genren har för dem. (Tänk bara på festivalen Sweden Rocks överlägsna popularitet, jämfört med andra musikgenrers festivalers popularitet)

Men varför är det så här?

”Genom resonanserfarenheten träder metallyssnaren i relation till en verklighet utanför sig själv. Men – och detta är ett men med utropstecken! – det handlar inte om en teori om världens beskaffenhet, utan om en erfarenhet av eller snarare med världen”, sammanfattar Sigurdson Rosas teori.

Ja visst är det så. Viss hårdrock och metal ger en sorts känslomening till mycket som är svårt att tolka eller sätta in i ett sammanhang inom de sekulära och moderna över-berättelserna om varför vi lever och hur vi ska leva. I skolan lär vi oss främst att beskriva världen i strikt fysikaliska och rationella termer. Men livet låter sig ofta inte tyglas och förstås inom ramen för värdegrunden, skollagen och vetenskapliga formler.

Så här sammanfattar Sigurdson resonans-teorin.

”Kort uttryckt kännetecknas, enligt Rosa i ”Resonanz”, den moderna livserfarenheten framför allt av strävan efter kontroll. Världen, alltifrån den fysiska och animaliska omvärlden till relationerna till andra människor och till oss själva, har alltmer antagit skepnaden av ting vi tror oss kunna behärska. Men om världen förvandlas till ett ting förstummas också vår relation till den, eftersom relationen blir ensidig: världen förväntas inte ge något självständigt gensvar. Erfarenheten av världen blir stum, som att spela luffarschack med sig själv: det är svårt att bli särskilt överraskad.”

Den ktarsiska och meningskapande effekten av metal gick länge kulturskribenterna förbi. — I flera deccenier fattade musikrecensenterna ingenting.

I en allt mer modern och stum värld blir heavy metal då en möjlighet till genuina resonanserfarenheter av tillvarons ljus såväl som dess mörker. Det är kombinationen av änglasång och monstervrål som gör denna musik särskilt lämpad att fånga denna dubbelhet, sammanfattar Sigurdson.

”Men detta sker inte främst på en kognitiv nivå, utan på en emotionell, existentiell, rentav fysisk nivå (”helkroppsgåshud” är ett ord som Rosa verkar vara förtjust i).”

Ja, att metal ofta fokuserat på religiösa berättelser och symboler, som de leker med (och ibland ifrågasätter), vittnar ju om att det delvis kan handla om att genren eller gernrerna inträder i religionens eller någon av de andra känslomässigt stora berättelsernas ställe ( tex nationalism, naturromantik, den moderna demokratins ständigt rationella förträfflighet).

Man adresserar liv, död, kamp, kärlek, nederlag, sorg, och vansinne. Som en väldigt flexibel religion. Textförfattarna kommer sällan med svar och läror, utan erbjuder en känslomässig arena för att ta upp dessa teman. Jag associerar till det gamla begreppet Katarsis, precis som mycket stor konst – erbjuder gitarrerna och trummorna och den kraftfulla sången en sorts känslomässig rening.

Jag tänker att det kanske är därför som många uppger att musiken räddat deras liv. Den ger känslomässig mening åt det moderna mörkret och ljuset.

Här finns understreckaren:

Vad monstervrål har gemensamt med änglasång

Mer om Rosa på Wikipedia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hartmut_Rosa

Om att den enskilda firman inte får träna billigt

Detta med att enskild firma inte få dra av för friskvård får mig ännu en gång att överväga AB. Jag påminns om denna paradox, eller detta mysterium, eller vad man nu ska kalla det, av ett inlägg på Företagande.se, som rätteligen väcker frågan om de olika villkoren.

I inlägget påstås att riksdagen ställt sig bakom att ändra på detta.

Men när jag klickar på länken som ska visa detta, så visar det sig tyvärr att riksdagens skatteutskott så sent som riksdagsåret 2021/2022 avfärdat förslag från riksdagsledamöter från flera partier (M, KD och C) om att även vi med enskild firma ska få dra av för friskvård.

Det är hursomhelst väl rätt märkligt att du med AB får dra av för golf-spelande till och med – upp till 5 000 kronor – men om du har enskild firma får du inte dra av för Friskis & Svettis?

Är denna avdragsmöjlighet ännu ett bra argument att skaffa AB?

Andra fördelar är personligt ekonomisk skydd mot konkurs, och fler möjligheter att spara till pensionen.

Ja, vilka är egentligen argumenten för att ha kvar enskild firma, bortsett från att du inte behöver avsätta 25 000 kronor i aktiekapital?

Tillbaka till friskvårdsfrågan: är inte argumentet i skatteutskottets betänkande anmärkningsvärt svagt. Orsaken till att vi med egen liten låda utan AB inte ska kunna träna och friskvårda oss i firman är ju snarare en beskrivning av regler och definitioner än en motivering:

”En företagare som driver verksamhet i enskild firma räknas i skattehänseende inte som anställd personal och beskattas inte heller för inkomst av tjänst. Företagaren beskattas i stället för verksamhetens överskott som inkomst av näringsverksamhet och får dra av de utgifter som behövs för att driva sin verksamhet. Utskottet anser därför att kostnader som den enskilda näringsidkaren har för sin egen friskvård ska betraktas som utgifter för privata levnadskostnader som inte får dras av.”

Och hur var det nu med golfen? Det är inte en överdrift eller en skröna, för så här skriver betänkande-författarna:

”Enligt praxis kan numera även golf på s.k. pay and play-banor och träning av golfslag på en s.k. driving range omfattas av definitionen enklare slag av motion (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 2)”

Världen är inte rättvis, i synnerhet inte för oss med enskild firma.

Klassiska hårdrock/metal-låtar: Rainbows bästa låt (plats 5 av 100)

”Stargazer är däremot magisk. Form och text i harmoni. Det är vemod och romantik, kraft och mystik, och som för många stora låtar verkar det delvis ha gått intuitivt till”.

Rainbows Stargazer har ”bara” 39 miljoner spelningar. Jag skriver bara, för bandets mest populära låt Since you been gone har smått otroliga 137 miljoner spelningar på Spotify (23 06 08).

Ändå är det Stargazer som är hårdrocksmästerverket framför andra av Richie Blackmores supergrupp som vid 1976 hade Dio som sångare.

Den mest populära låten är, som flera av Rainbows senare kommersiella hits, mer rockn’roll än hårdrock/metal. Mer mainstream och lättviktigt.

Det tidiga Rainbows Stargazer nådde aldrig hit-listorna, men den är ändå lite av ett signum för bandet. En motsvarighet till Black Sabbaths Iron Man eller War Pigs.

Varför?

Det är form och text i harmoni. Det är vemod och romantik, kraft och mystik.

Låten är över åtta minuter lång och lätt symfonisk, vilket delvis beror på att Blackmore fick hjälp.

”Låten skrev han delvis på cello och till sin hjälp hade gruppen Munchens filharmoniker”, skriver Ove Falkenström i sin bok om 100 skivor 1967 – 1979 (Falkenström, 2012).

Men den har också en catchy hit-feeling över sig. Den har en bra sång-melodi, som vilar på en enkel, suggestiv och malande trum- och basmatta.

Men vad handlar den om? Det är typisk Dio-materia. Trollkarlar och myter och saga och dramatik. Enligt tidskriften Ultimate Rock handlar den om en” ego-maniacal wizard and his tower of stone”.

Det sägs att den är sjungen ur en egyptisk slavs perspektiv, alltså en av de många slavar som bygger det höga tornet mot himlen som trollkarlen vill ha ( men projektet verkar barka åt skogen). Det är en rimlig tolkning. Men det är som med mycket bra poesi. Det är gåtfullt och tvetydigt.

In the heat and the rain
With whips and chains
To see him fly
So many die
We build a tower of stone
With our flesh and bone
Just to see him fly
Don’t know why
Now where do we go?
Stargazer (1976)

Den är ödesmättad och episk, som om man lyssnar på en komprimerad version av sista avsnittet av Game of Thrones eller får en sammanfattning av Sagan om ringen-hobbitarnas gemenskap och kamp i musik-format. Det är en innerlig klagan och en lovsång över livets sorgliga skönhet.

Och som för många stora låtar verkar det delvis ha gått intuitivt till. Inspelningen av hela albumet bara tog ett par veckor.

”The melody and track would be in the air for a couple of days and all of a sudden Ronnie would be gone with his pen and paper and then he’d come down and just sing it and not spend hours doing it. They had a great writing chemistry”, säger fotografen Raymond D’Addario, som var med under inspelningen ( Bloom 2008).

Den är bra, den är en klassiker. Den femte bästa äldre hårdrock/metal-låten under perioden 1970 till 1995.

Spotify-Lista på de 100 bästa tidiga hårdrock/metal låtarna. Objektivt urval.

Falkenström, O. (2012) Hårdrock 1967 -1979. 100 skivor. Epitome förlag.

Jerry Bloom, J. (2008) Black Night. Ritchie Blackmore. Omnibus Press.

Read More: How Rainbow Redefined Heavy Metal on ’Rising’ | https://ultimateclassicrock.com/rainbow-rising/?utm_source=tsmclip&utm_medium=referral

Arbetsvärldens granskning i riksdagsdebatten

Debatten om omställningsstudiestödets tröga införande har tagit fart även i riksdagen. Arbetsvärlden publicerar en artikel jag skrivit om detta i dag.

Under ett halvår har jag följt införandet för Arbetsvärldens räkning, men hittills har det varit relativt stillsamt i riksdagskammaren.

Två oppositionspolitiker, Ciczie Weidby (V) och Niklas Sigvardsson (S) har visserligen vid ett par tillfällen ställt frågor till utbildningsminister Mats Persson (L) om hur det kan komma sig att det går så långsamt med att handlägga omställningsstudiestödet till de yrkesverksamma som vill ställa om och kompetensutveckla sig med förmånliga vilkor. Det som var det stora löftet till arbetstagarna i den stora LAS/Trygghetsreformen.

I frågeställningarna hänvisas till Arbetsvärldens artiklar:

Nu har Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling (V) skrivit en interpellation, daterad 10 maj, där han ställer en rad frågor, och hänvisar till ytterligare en Arbetsvärldsartikel jag skrivit.

Temperaturen i frågan ökade då CSN meddelade att 600 miljoner kronor inte verkar kunna betalas ut, detta på grund av långsamhet och resursbrist.

CSN mäktar helt enkelt inte med. Dels har man inte tillräckligt många som kan jobba med handläggningen, dels har man inte utvecklat ett digitalt stödsystem som kan underlätta den komplexa granskning av varje ansökan som måste ske.

Nu är frågan vad som kommer att ske med alla ansökningar som kommit in inför höstterminen? Vilka åtgärder vidtar minstern, undrar gruppledaren?

S-ledamoten Niklas Sigvardsson uppmanar i sin interpellation regeringen att lyssna på arbetsmarknadens parter som i flera debattartiklar succesivt blivit allt mer irriterade i offentligheten.

Det ryktas om att riksdagsledamöterna tidgare har tvingats hålla inne med besvikelsen och kritiken då en skriftlig fråga ska vara neutralt formulerad och icke-argumenterande.

I interpellationsdebatten, som alltså öppnar för andra partiers reprsentanter att delta, är tonen mer kritisk. Man går inte så långt som att man talar om avtalsbrott från statens sida, som till exempel SSR:s Ursula Berge gjort, men man använder fraser som ”tomma löften” och ”oacceptabel situation”.

Nu blir det alltså debatt i kammaren i slutet av maj. Det ska bli intressant att höra vad som sägs, inte minst från utbildningsminister Mats Perssons sida.

Pensionsföreläsning för frilansare 23 maj 2023

Föreläsningen handlar om den framtida pensionen för oss soloföretagare och frilansare. I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Är det dags att sluta strutsa!? Informera dig om den allt viktigare pensionsfrågan?

Då finns ett bra tillfälle för dig som frilansar med text, bild, kommunikation, journalistik och liknande.

Den 23 maj kl 17.00 i Stockholm håller jag en pensionsföreläsning och frågestund organiserat av Mälardalens Frilansklubb, där jag också är medlem.

I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Det ska bli riktigt kul och intressant att få föreläsa om detta igen. En utmaning blir förstås att hitta rätt nivå. Min erfarenhet är att det trots frågans vikt finns väldigt mycket kunskapsluckor i våra led.

Vissa kanske inte riktigt kan skilja på tjänstepension och allmän pension, medan andra har koll på skillnaderna mellan AB och Enskild firma och när man ska dra av och inte.

Mer säker på är jag att de flesta inte vet vad som anses vara en rimlig kostnad för de globala aktieindexfonder som så många oberoende experter tipsar om. Jag ska gå igenom det mesta av vikt, men hur mycket detaljer som hinns med på 2 h är svårt att veta. En utmaning, som det heter.

Här kan du anmäla dig, du kan också bli medlem på plats. Här finns också kontaktuppgifter till arrangören.

https://www.malardalensfrilansklubb.se/post/vagen-framat-i-pensionsdjungeln

Några av frågorna som tas upp är:

*Vilken sorts pension blir det i regel för frilansande journalister som inte pensionssparar?

*Vilka regler och kostnader är viktiga att ha koll på? (För AB respektive enskild firma)

* Varför skiljer sig din pensionsutmaning så mycket från de anställdas?

* Vilka är de vanliga misstagen?

För detta och mycket annat: kom, mingla lyssna och ställ frågor.

Nystart för stödet som kan ge 20 000 i månaden i bidrag

Den 1 april öppnas möjligheten att ansöka om det förmånliga omställningsstudiestödet för andra gången. Det riktar sig till dig som jobbat en längre tid och kan stärka din position på arbetsmarknaden genom utbildning. Grundbidraget ger drygt 5 000 kronor till alla med någorlunda normal lön. I veckan. Men budgeten är begränsad och det är först till kvarn som gäller.

En höginkomsttagare med 60 000 kronor i månaden som jobbar hos en arbetsgivare som har kollektivavtal* har dessutom rätt till det som kallas förstärkt studiestöd, kan få så mycket som runt 40 000 kronor (!) i månaden i studiebidrag.

Nej, det är inget aprilskämt, ansökningsdatumet till trots.

För Sveriges Ingenjörers medlemmar som arbetar med kollektivavtal beräknas stödet bli så här bra:

Sveriges Ingenjörer har tagit fram tre exempel på vad en ingenjör som har kollektivavtal kan få i studiebidrag, beroende på inkomst.

För dem som arbetar utanför kollektivavtalen är det enbart det statliga offentliga stödet som gäller, upp till 22 290 kronor i månaden 2023, beroende på vilken lön man har haft.

Tyvärr har handläggningsprocessen hittills varit långsam och de flesta som sökte inför vårterminen 2023 – den första terminen med stödet – hade ännu i början av mars inte fått några pengar. CSN uppmanade under en period till och med målgruppen att söka vanligt studiestöd i stället.

Men möjligheten finns, och enligt CSN går det allt snabbare att handlägga ansökningar.

Många villkor

I princip är det tre huvudkriterier som gäller:

* du ska vara mellan 27 och 62 år

* du ska ha jobbat de senaste åren (”arbetat minst ett år under de senaste två åren och dessutom ha arbetat åtta av de senaste fjorton åren”. Länk)

* utbildningen ska ”stärka din ställning på arbetsmarknaden utifrån arbetsmarknadens behov”

Varför är det hittills så få som fått stödet?

Det beror dels på långa handläggningstider på CSN, -väldigt många fler än vad staten räknade med sökte stödet redan under dess första termin. (Och CSN förväntar sig ett ännu högre söktryck i april än vad de såg under förra ansökningsperioden).

Dels beror det på att stödet är nytt. Folk vet inte vad som gäller helt enkelt. Det är en mängd uppgifter om tidigare yrkesliv och SGI bland annat, som ska in till CSN. Myndigheten måste jobba på ett helt annat sätt än vid vanliga studiestödsansökningar.

Dessutom är summan begränsad. För 2023 räcker pengarna till ”i snitt 8 800 personer” för helåret, enligt myndigheten.

Du kan dock öka dina chanser genom att göra rätt när du skickar in din ansökan så snart som möjligt med start 1 april. Eftersom de behandlas i turordning är det viktigt att skicka in den så snabbt som möjligt.

Vanliga sökmisstag

Tidningen Ingenjören har identifierat några misstag som sökande gjort:

Fem vanliga misstag som sökande av omställningsstudiestöd har gjort:

1.Uppfyller inte kriterierna. Man måste uppfylla ålderskravet, arbetsvillkoren och det finns också riktlinjer kring utbildningens längd.

2.Söker utan rådgivning. Tanken är att omställningsorganisationerna, fackens och arbetgivarnas organ för vidareutbildning, ska hjälpa den sökande att se vilka behov som finns på arbetsmarknaden. Det finns en rad olika sådana organisationer. De ska skriva ett yttrande som bifogas ansökan om hur utbildningen stärker den som utbildas.

Yttrandet är ett mycket viktigt dokument. Om utbildningen stärker ställningen på arbetsmarknaden är ”ett av de viktigaste villkoren för att få stödet”, enligt CSN.

3.Ansökan är inte komplett. Studietidens längd och omfattning är viktiga.

4. Söker för fel period. Vårens ansökan gäller för studier som börjar till hösten. du kan alltså inte söka nu för en utbildning som startar i januari 2024.

5. Utbildningen stärker inte din ställning på arbetsmarknaden. Det handlar till exempel om att yrken med hög konkurrens – som till exempel journalist – inte ger dig rätt till omställningsstudiestöd. Att få stöd för en utbildning som du borde få av din arbetsgivare är också svårt att får stöd för, kanske till och med omöjligt.

Ansvarig chef på CSN, Tobias Berggren, sammanfattar det så här:

– De vanligaste avslagen är för att utbildningen man sökt för är för lång eller att man inte arbetat tillräckligt länge. Stödet är helt nytt och det är förståeligt att villkoren inte är helt kända, säger Tobias Berggren i ett pressmeddelande den 22 mars 2023.

Det finns ett antal artiklar som förklarar turerna bakom omställningsstudiestödet (jag har skrivit flera av dem), och vad som skett det första halvåret i stödets historia. Här är några av dem, publicerade i Arbetsvärlden.

Här är det intressant att se att det verkar spela viss roll vilken omställningsorganisation som coachar dig som söker:

Så bra är omställnings-organisationerna på att fixa omställningsstudiestöd

Här förklaras lite om varför det gått så trögt för dem som vill ställa om men som inte arbetar med kollektivavtal, till exempel egenföretagare. De har först i dagarna fått möjlighet att få stöd i ansökningsprocessen. För denna grupp finns också en nystartad statlig enhet, Offentliga omställningsorganisationen, som lotsar till rätt hjälp.

För krångligt ansöka om omställningsstudiestöd – många drar tillbaka ansökningar

Till saken hör att pengarna är begränsade och de första åren är de extra begränsade. Om ett par år kommer det dock, enligt planen, finnas mycket mer pengar. Först till kvarn principen har gällt, och detta kommer gälla även i höst:

CSN: Pengarna räcker bara till var sjätte ansökan om omställningsstudiestöd

Länkar för mer läsning och info:

CSN om villkoren för att få stödet:

https://www.csn.se/bidrag-och-lan/studiestod/omstallningsstudiestod/vad-ar-omstallningsstudiestod-och-vem-kan-fa-det.html

Sveriges Ingenjörer gjorde i januari en utvärdering av vilka som sökt och fått stödet.

De gick igenom de första 1 000 ansökningarna för omställningsstudiestödet. Det visade sig bland annat att:

50 procent har sökt till en högskoleutbildning.
40 procent har sökt för studier i yrkeshögskolan.
83 procent av de som hade beviljats stöd till högskolan är 40 år eller äldre.
60 procent av de som beviljats stöd är kvinnor.

Läs rapporten här: https://www.sverigesingenjorer.se/contentassets/31c4284b5756459fb451e51ca69f0f7f/23-02-rivstart-for-omstallningsstudiestodet.pdf

* Den som arbetar på ett företag som omfattas av kollektivavtal som är kopplat till huvudavtalet (vilket är det vanligaste) kan genom sin omställningsorganisationen, få ett kompletterande studiestöd. Detta läggs alltså på det offentliga omställningsstudiestödet. För närvarande ger det påfyllning av bidraget så att det motsvarar 80 procent av lönen upp till cirka 31 000 kronor i månaden, och cirka 65 procent av löner upp till cirka 67 000 kronor i månaden. Här går arbetmarknadens organisationer in och toppar upp det statliga omställningsstudiestödet. Det kan dock finnas undantag. Om kollektivavtalet inte är kopplat till huvudavtalet, mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv, gäller inte det förstärkta stödet, utan bara grundstödet. Alla som får stödet kan dock komplettera med lån.