Rolling Stone har fortfarande inte fattat Heavy Metal

Rolling Stone har fortfarande inte fattat Heavy Metal

(eller: Jag förlåter Rolling Stone efter 53 år)

53 år efter sina famösa sågningar av Sabbaths mästerverk kommer en av världens äldsta rockblaskor med en lista som tidningen väl tror gör att vi ska förlåta dem.  

Här finns allt från väntade Ozzy och Mötley Crüe till Mastodon och Dream Theater, till mer oväntade band i dessa sammanhang som grungiga Kyuss och proto-metalliga Blue Cheer.

Mestadels bra låtar.

Men vad gör flera döds- och blackmetallåtar i en Heavy Metal-lista? Grunge och Glam är Heavy? Ministry? Inget konsekvenstänk.  

Men det är ju väldigt metal i och för sig.  

Så jag bejakar denna lista, Rolling Stone är förlåten.

Men den borde heta hetat 100 bästa hårdrock/metal-listan, då täcker den in allt från Skid Row till Emperor.

Plus

+ Modig. Kopplar ihop en väldigt lång tidslinje i en och samma lista, från tidiga Judas (Heavy Metal) till Bolt Thrower (döds) och sedan över till SYOD (Nu metal) och slutligen till Tool (Progressive metal).

+ flera kvinnliga sångare

+ svenska band (At the Gates, Arch Enemy, Meshuggah, Bathory, Opeth – och detta stärker bilden av att Sverige internationellt sett är ett extrem metal-land och inte ett hårdrocksland, Europes framgågar till trots )

+ Försöker tillfredsställa alla tänkbara hårdrock/metal-smaker

Minus

  • Den borde hetat 100 bästa hårdrock/metal-listan
  • Alla Black Sabbaths låtar kommer från Paraniod
  • Försöker tillfredsställa alla tänkbara hårdrock/metal-smaker
  • Bara en AC/DC- låt! Om man har Skid row, Scorpions och Def Leppard på en lista måste man öppna upp för många AC/DC-låtar.

Extra saknade låtar för en 70-talist

Black Sabbath – Children of the Grave

AC/DC – Hell Bells

Guns/Roses  – Paradise City

D.A.D – Sleeping my day away

Queensrÿche – I don’t believe in love

Mastodon – Crack the Sky

Ratt – You’re in love

UFO – Lights out

500 kr/månad ett helt liv ger samma som 1 år mer i jobb

Pensionsmyndigheten har frågat nära 1 000 pensionssparare mellan 18 och 65 år om vad de tror påverkar storleken på pensionen mest. Närmare hälften, 46 procent, svarar det privata sparandet. Men det stämmer bara om man sätter in betydande summor under lång tid, vilket få gör.

Vi pratar om cirka minst 1 000 kronor under cirka 20 år. Först då kan de ge lika stor effekt som att jobba ett år till, enligt färska beräkningar från myndigheten. Få svarar att de sparar så mycket. Vanligast är att spara under 500 kronor i månaden till sin pension (29 procent).

– En av de viktigaste sakerna man kan göra för att höja sin pension är att jobba något eller några år längre, förtydligar Agneta Claesson, som är pensionsspecialist på Pensionsmyndigheten, och fortsätter:

– För vissa är det viktigt med ett eget sparande till pension, exempelvis för företagare eller om du inte har tjänstepension från din arbetsgivare. Men för de flesta av oss påverkas pensionen mest av hela livets inkomster, om man har tjänstepension och vid vilken ålder man väljer att börja ta ut sin pension, säger Pensionsmyndighetens Agneta Claesson i en presskommentar.

Endast en av fyra pensionssparare, 25 procent, tror att tidpunkten för när de börjar ta ut sin pension har störst påverkan.

Detta är för alla, inklusve egenföretagare som tar ut en hyfsad lön, mycket viktigt.

Ett års extra arbete efter 66 års ålder (det som är den framtida riktåldern för svesnkarnas pensionering) kan ge den som snart ska ta ut sin pension mellan 1 600 kronor och 2 200 kronor mer i pension per månad före skatt. Och det hela livet ut. För att nå samma pensionshöjning via privat sparande krävs ett månadssparande på mellan:

• 500 till 800 kronor i 30 år,

• 700 till 1 100 kronor i månaden under 20 år eller

• 1 900 till 2 600 kronor i månaden under 10 år.

Genom räkneexemplet nedan framstår det som nästan lika lönsamt att spara 500 kronor i månaden ett helt yrkesliv, som att skjuta upp sin pension i ett år.

Det egna sparandet har i exemplet byggts upp genom att spara 500 kronor i månaden under 44 år. Det ger 1 900 kronor i pension, efter skatt.

Summan hamnar nära det intervall som myndigheten anger att ett extra års arbete ger. Det ger lite mer än mellan 1 600 kronor och 2 200 kronor mer i pension per månad före skatt som ett års arbetande skulle ge.

Exemplet gäller en person som månadssparar 500 kronor från 23 års ålder till pensioneringen vid 67 år. Det egna sparandet betalas sedan ut under 20 år medan tjänstepension och allmän pension är livslång. (Källa Pensionsmyndigheten 2023 03 09)

Läs mer.

”Konsulternas råd sänker egenföretagares pension”


(Under förra året skrev jag som vanligt en hel del om pensioner, och detta var en av de mer intressanta artiklarna. Det visar ännu en gång hur snårigt och komplext pensionsystemen uppfattas, och till viss del är.)

Många egenföretagare sparar fortfarande på fel sätt till sin pension. En del av problemet beror på att deras rådgivare inte förstår hur de med enskild firma bör pensionsspara, enligt Pensionsmyndigheten.

(Av Rickard Jakbo, publicerad i Arbetsvärlden 2022)


Det blir det allt viktigare för egenföretagare att spara själva om de inte vill bli relativt fattiga som pensionärer. Det beror på tjänstepensionens växande betydelse för svenskarnas slutpension, och att f-skattare inte får en tjänstepension som de flesta anställda har.
Problemet är att många – paradoxalt nog – pensionssparar på ett sätt som sänker deras pension från staten. Speciellt vanligt verkar det vara bland de åtminstone cirka 230 000 personer som försörjer sig genom att driva en enskild firma. Många drar av på skatten för sitt pensionssparande trots att de inte borde.
– För dem innebär avdragen en direkt påverkan på den pensionsgrundande inkomsten, och det är många som inte känner till detta, och då tänker jag: oj, här måste informationen gå ut bättre, säger Agneta Claesson, som är informatör och pensionsspecialist på Pensionsmyndigheten.
Att okunskapen är stor har blivit tydlig för Agneta Claesson och hennes kolleger när de besökt branschmässor där många egenföretagare rör sig. Här har de också upptäckt att det inte bara är företagarna, utan även dem som ger råd till företagare, som inte har koll. Det handlar om redovisnings- och bokföringskonsulter som inte känner till de negativa effekterna.
– Vissa har stenkoll, men min upplevelse är att förvånansvärt många inte har reflekterat så mycket över hur avdragen påverkar den allmänna pensionen och andra sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning, säger pensionsspecialisten och fortsätter:
– Det här är viktigt. För när de som råder egenföretagarna inte har tänkt på detta, då kan man inte förvänta sig att egenföretagarna själva ska ha tänkt på detta.
Det som ofta missas är att avdraget som de med enskild firma gör för sitt pensionssparande minskar den allmänna pensionen från staten, om företagaren inte är en höginkomsttagare som slår i inkomsttaket för avsättningen till den statliga pensionen. Det beror på att det avdragsgilla pensionssparandet minskar överskottet i firman, och därmed också de pensionsavgifter som betalas in till staten. Till saken hör att de flesta enskilda näringsidkare inte har inkomster över gränsen för statlig skatt, 46 242 kronor i månaden, som är den inkomstnivå där det inte längre blir negativt att dra av för sitt pensionssparande.
Hur kan det då komma sig att till och med bokföringskonsulter saknar denna kunskap?
– Det kan ha att göra med att det ligger så djupt rotat att det är bra att göra avdrag och sänka sin skatt. En känsla jag har är att det kan ha börjat svänga, men att det går lite långsamt. Det är svårt att ändra något som setts som självklart under många år.
För egenföretagaren blir det visserligen billigare på kort sikt att dra av på skatten för sitt pensionssparande. Men eftersom skatten ska betalas när pengarna tas ut ur pensionsförsäkringen i framtiden uppstår ingen skattevinst som liknar den som uppstår när företagaren drar av för till exempel sina kontors- och resekostnader.
– Om man sedan påtalar att det dessutom finns en särskild löneskatt som utgår på det avdragsgilla sparandet, är det många företagare som säger att de inte visste om det.
Det är inte bara rådgivare och konsulter som ligger bakom de ogenomtänkta avdragen, framhåller hon.
– Ibland tänker inte rådgivarna på detta, men en del av dem säger att när de informerar om detta, kan företagaren ändå meddela att de vill sänka sin skatt.
Hur många felsparande företagare kan det då röra sig om? En fingervisning ges av den SCB-statistik som Länsförsäkringar nyligen sammanställde. Av försäkringsbolagets rapport Trygghetsgapet framgår att nästan 4 av 10 med enskild firma drog av för sitt pensionssparande i deklarationen för två år sedan. Hur många som tjänade under brytpunkten för statlig skatt undersöktes inte.
Arbetsvärlden har kontaktat fem rådgivnings- och konsultföretag och frågat om de känner igen sig i bilden av att det finns konsulter och rådgivare som är okunniga om de negativa konsekvenserna med avdragsgillt pensionssparande. Svaren har i stort sett uteblivit. Redovisningskonsulternas och skatterådgivarnas branschorganisation FAR meddelar via e-post att de har svårt att ställa upp på en intervju då man saknar sammanställd detaljkunskap om sina medlemmars kunskaper inom pensionsrådgivning.
Den rikstäckande redovisningsbyrån Ludvig & Co, som tidigare hette LRF konsult, ställer dock upp. De har en grundinställning som liknar Pensionsmyndighetens.
– Vi brukar säga att de enskilda näringsidkarna i första hand ska ta ut en vettig inkomst som ungefär motsvarar vad en normalinkomsttagare får ut. Då kan de få ut något av de allmänna försäkringarna, säger Linda Larsson, en av många ekonomi- och skatterådgivare på företaget.
Upplever ni att reglerna för pensionssparande och dess skattekonsekvenser är svåra att förklara?
– Ja, så kan det vara, men det är i första hand svårt att förklara för dem som tjänar i närheten av gränsen för statlig skatt, där det kan vara läge att planera, säger hon.
Att denna inkomstgräns är viktig beror på att företagaren här nästan når upp till full statlig pensionsrätt, samtidigt som företagaren slipper statlig skatt. Det är därför många experter och Pensionsmyndigheten tipsar företagare med höga inkomster om att dra av för sitt pensionssparande, men inte med mer än att de hamnar på en inkomst på ungefär 46 242 kronor i månaden.
Vad kan det bero på att det finns bokföringskonsulter som inte känner till hur avdragen påverkar den allmänna pensionen, vilket Pensionsmyndigheten vittnar om?
– Ja, det skulle kunna vara att alla inte jobbar med enskilda firmor och inte är så vana, säger Linda Larsson, som också är chef för bolagets Uddevalla-kontor.
Har ni märkt av detta?
– Ja, det har hänt att vi fått hit kunder som fått rådet att trycka ned sitt resultat så mycket som möjligt.
Vad som är bäst måste dock avgöras från fall till fall, betonar hon, och tar upp en speciell situation.
– För vissa kan det vara för sent att höja den allmänna pensionen ordentligt. Det går ju inte att få en bra pension från staten om du börjar ta ut en lön på normalnivå först när du börjar närma dig pensionen, då varje år räknas. För en del kan det till och med vara läge att förlita sig på garantipensionen, och då kan det i vissa fall vara bättre att inte ta ut allt i inkomst de sista åren. I stället kan man ta ut dessa pengar från företaget som pensionär då inkomstskatten blir lägre.
Vissa rådgivare tar detta resonemang om att förlita sig på garantipensionen ett steg längre. Om pensionen från staten inte kan bli högre än grundskyddet behöver denna grupp av företagare inte heller oroa sig för att de sänker sin allmänna pension när de drar av för sitt pensionssparande, resonerar de. Och varför då inte bygga upp ett värde i en pensionsförsäkring? Pensionsmyndighetens Agneta Claesson känner till att det finns de företagare som inte tjänat in så mycket till sin allmänna pension under livet, men håller inte med om resonemanget.
– Nivån på sjukpenningen och föräldrapenningen påverkas ju av den deklarerade inkomsten här och nu, oavsett inkomstläge. Jag skulle alltså ändå säga att man bör tänka på att ta ut en högre inkomst och inte sänka den med avdrag för pensionssparande, och att detta gäller för de flesta med enskild firma. Jag kan inte se fördelarna med att spara avdragsgillt om man tjänar under brytpunkten för statlig skatt.
När det gäller dem som driver sitt företag i aktiebolagsform är signalerna om ett kontraproduktivt sparande inte lika tydliga för Pensionsmyndigheten, vilket kan bero på att regelverket ser annorlunda ut (se faktaruta).
Myndighetens tips till de flesta med enskild firma, som alltså inte är höginkomsttagare, är att pensionsspara med skattade pengar. Myndighetens informatörer hänvisar här till vanliga sparformer, till exempel investeringssparkonto, ISK eller kapitalförsäkring. I bägge former sparar man med skattade pengar och drar inte av på skatten som i en pensionsförsäkring.
Men det finns en risk. Det går att använda pengarna före pensionen.
– På minussidan är att du närsomhelst kan komma åt dina sparpengar. Men tittar vi rätt och upp och ned på siffrorna för inkomstpensionen, är det bättre med dessa sparformer, säger Agneta Claesson.

Faktaruta: Skillnad för egenföretagare med enskild firma och aktiebolag
Till skillnad från dem som har ett aktiebolag kan inte de enskilda näringsidkarna separera sin privatekonomi, skattetekniskt sett, från sin firma. Alla skatteavdrag som de med enskild firma gör sänker deras pensionsgrundande, samt föräldra- och sjukpenningsgrundande, inkomst om de tjänar under taken i respektive försäkring. De med AB som tjänar under gränsen för statlig skatt kan dock slippa de negativa socialförsäkringseffekterna om de gör skatteavdraget för sitt pensionssparande privat, utanför sitt bolag, och efter att de har tagit ut lön. För ett AB är det nämligen den uttagna lönen som är pensionsgrundande, inte överskottet som för dem med enskild firma. Om AB-innehavaren sedan använder sin lön till ett avdragsgillt pensionssparande påverkar inte detta dennes pensionsrätter eller ersättningsnivåer inom de andra socialförsäkringarna.

Få vill gå vid 67 år som politikerna tänkt sig

En ny undersökning indikerar att få planerar att göra som politikerna vill när det gäller pensionsåldern. Kanske har det inte bara med pengarna att göra, utan även med arbetets innehåll.

Enligt en ny webbenkätundersökning, representativ för svenskar mellan 18 och 79 år, är det bara en av tio som anser att 67 år är en lämplig pensionsålder.

Hur kan detta komma sig? Om tre år är det tänkt att de flesta ska gå i pension vid 67, då den nya riktåldern ska träda i kraft. Om de jobbar kortare får de ju mindre i pension, och de flesta är redan i dag oroliga för sin kommande pension. Pensionsbolaget SPP är de som har beställt undersökningen från Novus. Bolagets pensionsekonom har ett par teorier.

– Det faktum att du få en betydligt bättre allmän pension om du arbetar tills 67 verkar inte påverka svenskarnas inställning till när de vill gå i pension. Kanske känner de inte till detta eller så spelar inte någon eller några tusen lappar i månaden någon roll. Det kan ju också vara så att de vill arbeta längre, men inte får av arbetsgivaren, säger Shoka Åhrman, parekonom på SPP och Storebrand.

Informationen är inte tillräckligt bra, menar hon.

– Den slutsats vi kan dra är att vi i pensionsbranschen och Pensionsmyndigheten behöver förenkla informationen för att få fler människor att engagera sig i sin pension.

Och det är ju ingen hemlighet att många tycker att systemet är komplext. Så även i denna undersökning. 7 av 10, svarar här att de tycker att pensionssystemet är komplext. Många är också oroliga för sin pension.

Det rimmar illa med följande resultat i undersökningen: tre av tio planerar att gå i pension före 65 års ålder, två av tio vid 65 och bara en av tio vid 67 års ålder, alltså den kommande riktåldern.

Förmodligen har inte alla klart för sig hur tydligt sambandet är mellan att jobba längre och att få en högre pension (för de allra flesta är det så i alla fall). Det kan också handla om att en grupp upplever att fler år i arbete inte leder till så mycket mer i pension. Här kan gruppen som ändå – trots två tre år mer i arbete – kommer hamna på garantinpensionnivå finnas.

Men att så få verkar vilja jobba längre i takt med den ökande livslängden skulle väl rimligen också kunna bero på arbetsmiljön och arbetsvillkoren?

Ja, vad händer om man väger in arbetsmiljöaspekten?

Samma undersökningsbolag, Novus, gjorde just det för två år sedan och ställde frågan även då till cirka 1 000 personer mellan 18 och 79 (då på uppdrag av Movestic).

Det visade sig att i åldersgruppen 50—64 år så svarade 38 procent att de kan tänka sig att skjuta upp tidpunkten för sin pension om de får arbeta hemma helt eller delvis. (i åldersgruppen 18—29 år var det 45 procent).

Andra argument för att senarelägga pensionen som framkom i den äldre undersökningen är högre lön, flexibla arbetstider, möjligheten till deltid och nya arbetsuppgifter.

Förmodligen väger många saker in i fall en person vill jobba vidare efter 65: kunskap, arbetsmiljö och den faktiska vinsten av att jobba längre.

Vilken aspekt en undersökning tydliggör kan bero på hur frågorna ställs.

För den som vill veta hur mycket ett år extra kan ge, har Pensionsmyndigheten nyligen räknat på det.

Roxette är populärare än Ghost – och Yngwie är med!

Vilka är de 20 mest spelade svenska rockbanden?

Länge var jag förvissad om att det var Europe som var de populäraste svenska rockarna på Spotify. Men nej. Ghost är 50 procent mer populära än Joey Tempest & Co.

Sabaton och In Flames ligger också bra till med sina 3,1 respektive 2,5 miljoner lyssnare på streamingtjänsten varje månad.

Men störst antal lyssnare har Roxette, tätt följda av Ghost och på trejde platskommer Europe. Per Gessle och Marie Fredriksson är väl inte så jättemycket rock egentligen. Men de katgoriseras ofta som poprock eller rockpop, så ja – de får vara med. Abba går dock bort, de är onekligen pop eller disco.

Här har ni topplistan.

20 i topp. Svenska rockband som sjunger på Engelska. Miljoner spelningar på Spotify per månad. (hämtat  2023 02 25)

  • 1. Roxette 9,7
  • 2. Ghost 9,4
  • 3. Europe 6,3
  • 4 Cardigans 5,4
  • 5. Peter, Bjorn and John 3,4
  • 6. Sabaton 3,1
  • 7. Hives 2,8
  • 8. In Flames 2,5
  • 9. Amaranthe 1,6
  • 10. Amon Amarth 1,4
  • 11. Arch Enemy 1,2
  • 12. Hammerfall 1,2
  • 13. Mando Diao 1,1
  • 14. Opeth 0,8
  • 15. Meshuggah 0,7
  • 16 Soilwork 0,7
  • 17. Dead by April 0,6
  • 18. Katatonia 0,5
  • 19. Yngwie Malmsteen 0,4
  • 20. Takida 0,4

Och som ni ser; gamle Yngwie Malmsteen drar fortfarande till sig rätt mycket lyssnare, vilket uppenbarligen glädjer gitarrsnillet.

Men kanske är denna lista hopplöst snedvriden av mina egna rock-preferenser? Jag bad allas vår AI-robot ChatGPT att göra sin bedömning, och jag verkar inte vara helt fel ute jämfört vad folk skriver på nätet.

Några band utanför topp 20. Alla har mellan 100 000 och 300 000 lyssnare i månaden: Eclipse, Normandie, Mustasch, Entombed Halo effect, Backyard Babies, Candlemass, Bathory, Graveyard, Scar Symmetry, Hellacopters, Sahara Hotnights, Wannadies, Watain, Dark Tranquillity, Hellacopters, Therion, Hardcore Superstar, At the Gates, Witchcraft, Haunted, The Ark, Treat, Boppers

Uppdatering: Upptäckte juts att Melodifestivalpopulära Smash into Pieces har mycket spelningar just nu – hela 1 miljon i månaden. Imponerande, kul. Men även om de beskrivs som rock och ibland även metal, så jag diskar dem från listan på grund av att siffran troligen boostas tillfälligt av Mello. men vi får se, nästa gång jag uppdaterar listan : )

Kända svenska låtar till kaffet #1

Bleed. Meshuggah. (2008).

Förmodligen en av de kändaste svenska extrem-metallåtarna ( om man nu kan kalla math-core/djent/progressive -metal för extrem).

47 miljoner spelningar på Spotify i februari 2023.

Tomas Haake: Meshuggah Facebook / obZen: Joachim Luetke (cover art), Nuclear Blast (label). Source: The Pit.https://www.wearethepit.com/2022/07/meshuggah-drummer-would-like-to-not-have-to-play-bleed-ever-again/

Jag lyssnar inte ofta på denna dänga, men låten är varje gång fascinerande att återvända till.

Främst musiken. Texten innehåller nämligen en engelska där det inte räcker med tre akademiska utbildningar, till hälften på engelska, för att förstå (tro mig, jag vet).

Personligen gillar jag riffen och trummorna och produktionen. Den är hypersnabb, tung, komplicerad, frenetisk och vrickad. En sanslös energi, som i många av bandets låtar. Passar ett band som heter Meshuggah (=galning). Sången är inte i min smak. Här är jag mer mainstream och konservativ.

Det sägs att bandet ångrade att de skrev den, för att den är så jobbig att spela live.

Skilda valdagar borde leda till sjukvårdsdemokrati i praktiken

Det talas ofta mot hot mot demokratin. Mindre talas det om befintliga demokratiska underskott inom vårt demokratiska system. Ett genant exempel finns mitt i hjärtat av vårt gamla goda demokrati-Sverige:

I Stockholmsregionen bor och lever var fjärde svensk. Men hur många kan nämna skillnaderna i partiernas sjukvårdspolitik i regionen? Mycket få personer. Detta trots att a) de flesta sjukvårdspolitiska beslut tas av regionpolitikerna och b) sjukvårdspolitik är ett av väljarnas absolut viktigaste områden.

En del av förklaringen till underskottet finns i hur medierna arbetar.

”Vi klarar inte av det”, säger Ingrid Johansson, reporter på Mitti, i ett intressant och viktigt reportage i programmet Medierna i SR.

Hon syftar på hela journalistkåren och hur sjukvårdsfrågorna bevakas.

Hon var nämligen den enda på plats när Region-topparna Irene Svenonius (M) och Aida Hadzialic (S) med flera hade budgetdebatt om drygt 120 miljarder kronor (75,1 miljarder till hälso- och sjukvårdsnämnden), och hon syftar på den bristfälliga bevakningen av sjukvården och lokaltrafiken i Stockholmsregionen.

Sjukvården är svårbevakad, och det är ett komplext lokalt system och medierna i Stockholm arbetar på ett sätt som gör att frågorna hamnar i medieskugga är reporterns analys.

SVT:s lokala nyheter framför dock i reportaget att de faktiskt har en specialreporter med fokus på sjukvård och SR:s företrädare försvarar redaktionens frånvaro med att kanalen hade gjort många inslag, men de publicerades då budgeten presenterades. Jag tror ändå att det snarare är Mitti i-reportern som har den mer korrekta bilden.

Det är inte bara mediernas bristande intresse som är problemet, utan även medborgarnas låga intresse är ett problem. Få diskuterar regionalpolitik i Stockholm inför valdagarna (och ibland verkar inte ens valarbetarna i valstugorna ha så bra koll, är min erfarenhet).

Är det då ristat i sten att ha en svajig sjukvårdsdemokrati i Stockholmsregionen med lojal väljare och svag journalistik? Nej, det förefaller osannolikt.

Så varför inte ha skilda valdagar? Om det är viktigt med demokrati och regionerna ska vara kvar är det minsta man kan göra är att ha skilda valdagar. Detta skulle göra att alla centrala aktörer – medierna, politikerna och medborgarna – blir mer på alerten i sjukvårdsfrågan.

Vartannat år region- och kommunval och vartannat år riksdagsval.

Enkelt. Träffsäkert. Utvecklande.

Skilda valdagar skulle göra att medierna skriver mer, politikerna anstränger sig mer och medborgarna intresserar sig mer.

DEMOKRATIN skulle bli BÄTTRE. Kanske skulle även medborgarna börja gå med i politiska partier igen – de allt tunnare partiorganisationerna är ju också en del av problemet.

Dyrare, javisst. Men om vi inte ens värdesätter demokrati, vilka är vi då?

Ett motargument som ibland hörs är att valdeltagandet i regionvalet förmodligen skulle gå ner, då man inte längre röstar i samband med riksdagsvalet.

Ok, men hur högt valdeltagande av demokratiskt värde har vi i praktiken, om inte väljarna känner till de politiska alternativen?

Är det 15 – 20 procent av väljarna som är medvetna? Är det nästan ingen alls?

Klart är att regionvalet i Stockholm behöver en nystart.

/RJ

Allt tydligare missnöje med grundskyddet på Pensionsmyndigheten

I dag kommunicerade Pensionsmyndigheten via pressmeddelande ut en rad ståndpunkter som tydligör än mer hur man ser på det grundskydd som alla pensionärer har rätt till, bland annat:

* Grundskyddet i pensionssystemet behöver utredas

* Målet för grundskyddet är oklart

* Förmånerna i grundskyddet är svåra för pensionärerna att förstå, och pensionärer riskerar att få fel belopp eller missa skyddet helt

− Syftet med de olika förmånerna är delvis oklara och delvis motstridiga. Pensionsmyndigheten ifrågasätter om reglerna idag är ändamålsenliga, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten i en kommentar.

Det är med anledning av en ny rapport, Alternativ för ett enklare grundskydd som man redovisar dessa ståndpunkter. I rapporten visar Pensionsmyndigheten hur politikerna skulle kunna förenkla systemet utifrån en rad alternativa vägval.

Ett av dem är att endast ha ett enkelt grundskydd. Det är en radikal förändring som får betydande ekonomiska konsekvenser för antingen individerna eller staten, eller bägge.

Men man laborerar också med möjliga förändringar inom systemen, till exempel att alltid använda faktiskt utbetald pension som underlag när garantipension beräknas (förvånande nog gör man alltså inte detta i dag), att man inte bryr sig om mottagaren är gift eller sambo eller att man helt enkelt undantar garantipensionen från beskattning.

För bostadstillägget har man ett alternativ som går ut på att detta görs om till ett konsumtionsstöd där man inte väger in den faktiska bostadskostnaden. Ett annat förenklingsalternativ är att tillägget beräknas utan hänsyn till vad den sökande har i förmögenhet.

Sista ordet är inte sagt. Myndigheten menar att beslutsfattarna bör tillsätta en statlig utredning i ämnet.

Till utmaningarna hör frågan om respektavståndet – frågan om hur mycket det ska ha lönat sig att har arbetat. Frågan berörs relativt kortfattat i rapporten, även om man också skriver att ”målet för den långsiktiga nivån på garantipensionen är oklart”. Frågan om synen på respektavståndet och därmed garantipensionen kommer dock vara viktig i alla förslag om grundskydd, och kommer säkert tas upp i de kommande rapporterna.

Denna fråga är också mer aktuell än någonsin.

Bakgrunden är följande: den nya garantipensionen , inklusive ett maximalt bostadstillägg, hamnar på 16 534 efter skatt från och med 1 januari 2023.

Detta gör att en allt större andel kommer att få garantipension 2023 och 2024.

Trenden med ett ökande respektavstånd gentemot de som arbetat är nu också bruten, visade Pensionsmyndighetens beräkningar nyligen, vilka jag skrev om för ett par veckor sedan i Pensionsnyheterna.

I artikeln framförde analyschefen Ole Settergren att inkomstbortfallstillägget från 2021 och garantipensionshöjningen från i år urholkat livsinkomstprincipen, alltså att varje intjänad krona ska märkas tydligt i pensionsutbetalningarna.

Till saken hör att garantipensionen är kopplad till prisutvecklingen, medan vanlig arbetsrelaterad pension från staten inte är det. Detta gör att den räknas upp extra mycket när priserna stiger kraftigt, som nu.

I går publicerade Svenskt Näringslivs tidning TN en artikel på samma tema. Här återupprepades myndighetens bedömning: Hela en av två pensionärer har inte längre pension utifrån vad de jobbat ihop och tjänat – de får fylla ut med grundbidrag i stället.

Det är inte konstigt att frågan om det så kallade respektavståndet, avståndet i pengar mellan den som inte arbetat alls och de som arbetat mycket under ett helt yrkesliv, blir allt hetare.

Enligt SPF Seniorernas sätt att räkna blir respektavståndet mellan de som arbetat hela livet och de som aldrig haft ett jobb till och med negativt nästa år för en medelinkomsttagare (förutsatt att denne får maximalt bostadstilläg).

Om det blir en utredning om ett nytt grundskydd kommer utredaren få en stor utmaning i knät. Man måste göra en avvägning mellan två goda ting. Bra pensioner till alla och ett tydligt respektavstånd som gör det pensionsmässigt lönsamt att arbeta mycket och länge.

/RJ

Fakta om grundskydd:

Garantipension – ger en utfyllnad till den inkomstgrundade pensionen upp till en viss nivå för de som har låg eller ingen egen inkomstgrundad allmän pension, baseras främst på storleken på inkomstpensionen samt bosättningstid i Sverige (40 år), men även om man är gift eller inte.

Bostadstillägg – ett skattefritt tillägg för den som har låg pension, hela ekonomin tas med i beräkningen.

Särskilt bostadstillägg – för personer med höga boendekostnader finns också ett särskilt bostadstillägg

Äldreförsörjningsstöd – för personer som inte har rätt till full garantipension (alltså de som ej bott 40 år i Sverige) finns äldreförsörjningsstödet som fungerar som ett yttersta skyddsnät och säkerställer en skälig levnadsnivå för alla äldre. (Detta är lägre än garantipensionen och behovsprövas).

Inkomstpensionstillägg – infördes 2021 med motiveringen att öka respektavståndet.

Källa: Pensionsmyndigheten

Bättre beroendevård skulle minska brottsligheten?

Inte mindre än fyra polisbilar hade radat upp sig på gatan.

Polisen hade försökt med pepparspay, men trots det inte lyckats få ut den medelålders rätt så ungdomliga mannen ur den lilla tvåan i trevåningshuset.

Nu stod en civilklädd dialogpolis på det höstgulnade gräset och vädjade. Hon hojtade vänligt upp mot balkongen, och åt mannen som vankade in och ut ur det lilla vardagsrummet. Runt omkring henne spatserade fem till sex stadiga poliser.

-Du verkar väldigt arg, varför är du så arg, undrade poliskvinnan?

-Dra åt helvete!

– Kan du komma ut?

– Håll Käften! Hämta mig som en man!!

Så höll det på i 45 minuter innan han till slut accepterade det fysiska underläget, och gick ut i handfängsel ledsagad av poliserna.

Efter ett litet tag haltade en kvinna ut ur en av de fyra polisbilarna. Hon var förmodligen den den som bodde i lägenheten och hon stegade sakta mot samma port som mannen gått ut ur. Hon gick i sällskap av några av poliserna.

Varför var han så arg? Ja, en bidragande orsak var troligtvis droger och alkohol. Eller både och.

Han hade tidigare i år bankat på våra balkonger och krävt att få komma in och flera gånger slagit sönder ytterdörrar i området. När jag pratade med honom såg jag att det var något med blicken. Kanske var det pupillerna som var onormalt stora.

Skulle all skada han åstadkommit kunna undvikas om beroendevården varit bättre? Tanken slog mig i förra veckan, efter attha lyssnat på SNS seminarium ”Sociala insatser för att minska brottsligheten”.

Här preseneterades intressanta fakta om vad som påverkar våldsbrottsligheten. Bland mycket annat dessa två iakttagelser:

1. Beroendevården skulle behöva möta dubbelt så många, och om det sker så skulle brottsligheten minska

2. Beroendevården saknar tillräckliga redskap att möta den växande gruppen unga med stort våldskapital (och man vet inte riktigt hur man ska ta sig an denna utmaning)

Den välciterade Yale-utbildade professor Randi Hjalmarsson vid Göteborgs universitet gick igenom vad forskningen säger om vilken socialpolitik som har effekt på brottsligheten.
Nationalekonomen menar att brottsligheten kan reduceras med socialpolitik, men att man ofta bortser från detta. Det handlar bland annat om utbildnings- och hälsopolitik. Men också om välfärdspolitiska insatser.

Hjalmarsson framhåller alkoholen i rapportsammanfattningen. Där slås fast att ”det finns en bred empirisk evidens för att alkoholkonsumtion ökar såväl kriminellt beteende och som risken att drabbas av brott”. (Även för narkotika, tillade hon på fråga från pubilken, men rapporten går ej in på detta då detta i hennes eller rapportens sammanhang defineras som kriminalpolitik, i stället för hälsopolitik).

Att alkoholpolitik påverkar våldsnivåerna är ju kanske inte nyheter för den sociologiskt bevandrade. Men väl så viktigt för alla som vill se lägre våldsnivåer.

Mer uppseendeväckande är vad professor Johan Frank sa.
Utifrån hans perspektiv som verksamhetschef och FoUU-direktör för Beroendecentrum Stockholm framhöll han att vården möter alldeles för få av dem som behöver vård för missbruk, eller skadligt bruk som han numera föredrar att kalla det (Implicit och med tanke på rapportens fokus och konklusioner fanns antagandet om att om dessa personer skulle fångas upp så skulle brottsligheten minska).

– Vi träffar 1 procent av befolkningen i beroendevården, men vi skulle behöva möta 2 – 3 procent, sa överläkaren och forskningsledaren.

Förmodligen skulle det dock inte finnas ekonomi för att träffa alla, så vården måste arbeta med digitala redskap, trodde han.

Ett annat mycket intressant spår som professor Frank, som för övrigt i år vann CAN:s forskningspris, var inne på var att missbruks- eller beroendevården har svårt att nå den växande gruppen unga med tung våldsproblematik.

Han berättade att vården har svårt att nå denna grupp då vården/bemötandet ofta består av en ensam sjuksköterska. Det blir då svårt att ordna nödvändiga säkerhetsarrangemang. När det gäller unga med stort våldskapital har organsiationen (eller om det nu var politiken, min anm.) inte landat ännu, förklarade han.

Även personal från Fryshuset i publiken vittnade om liknande svårigheter. Bland deras besökare, bland annat unga med våldshistorik, fanns dem som har haft det svårt med att får rätt vård (De nämnde dock inte explicit alkohol/Droger). Inför Fryshusets persnal sa att de att de inte riktigt kunde kommunicera med de psykologer och terapeuter som de mötte. De kund einte riktigt hantera deras våldsamma verklighet. Ett annat problem sades vara att de som var födda i Sverige inte kunde få ta del av traumavård.

Här kan du nå presentationen av SNS-seminariet:

Ingen skattefördel spara i ISK jämfört med kapitalförsäkring nästa år

Trots att Sverige styrs av moderaterna höjs skatten på ISK och kapitalförsäkring till nära 1 procent nästa år. Jämfört med de politiska signalerna blev det tvärtom. I stället för en sänkning blev det en höjning.

Den nya regeringen hade ju enligt vissa beskrivingar lovat att sänka skatten på investeringssparkontona. Svensk Försäkrings Eva Erlandsson konstaterade följande:

”Vad gäller ISK står det svart på vitt i avtalet att ”Sänkt skatt på sparande genom att en grundnivå på 300 000 kr i ISK görs skattefri” ”(Läs mer här)

Men när regeringens budget lades fram fanns löftet inte längre med.

Det blev i stället en rejäl höjning. Nästa år betalar man nära 1 procent, eller mer precist 0,88 procent, av sitt sparkapital i skatt.

Det kan ju tyckas märkligt att en moderatledd regering höjer skatterna på sparande (och för många av oss egenföretagares del även då i praktiken på pensionsssparande). Är det något som är beständigt inom Moderaterna är det ju en vilja till att sänka skatter.

Förklaringen är att detta mer eller mindre sker automatiskt på grund av det allmänna ränteläget. Kapitalet som läggs in i ett ISK-skal schablonbeskattas med en årlig skatt som baseras på statslåneräntan den 30 november. Och räntorna ökar som bekant, så även statslåneräntan.

Men för den som likt jag – en egenföretagare med enskild firma – står i valet och kvalet mellan att spara i ISK eller kapitalförsäkring, betyder det föga.

Skatten på kapitalförsäkringen höjs också. Den beräknas nämligen också utifrån statslåneräntan (Se Nordeas pedagogiska förklaring här).

Ett tag såg det ut som att regeringen skulle införa en stor fördel för ISK på bekostnad av kapitalförsärking, vilket jag skrev om här. Var det då kanske dags att byta sparform?

Denna ansats mötte dock stort motstånd av försäkringsbranschen. De erbjuder ju nämligen inte ISK, utan i stället bland annat just kapitalförsärking. Intressorganisationen Svensk Försäkring kontaktade både tjänstemän och politiker på finansdepartementet för att varna för en snedvridning av konkurrensen”.

Och det kanske gav effekt? Kanske blev det för dyrt eller svårt att samtidigt som en ISK-skattesänkning även sänka skatterna på motsvarande sparande i försäkringsform?

Fakta om beskattningen på ISK och Kapitalförsäkring:

Den skattemässiga hanteringen av ISK liknar den som för kapitalförsäkring. Den beräknas efter en formel där man tar statslåneräntan och lägger till 1 procent. Skatten uppgår sedan till 30 procent av summan. Under 2022 har detta gett en skatt på 0,375 procent av behållningen på sparkontot inom ett ISK-skal eller på det belopp som finns på Kapitalförsäkring. Men nästa år blir skatten 0,88 procent av kapitalet som finns på ditt konto under 2023. Källor: Svensk Försärking/DN/DI/Nordea