Författare: rickardjakbo

Pensionsgruppen bästa svenska pensionsverktyget?

Den australiska statsvetaren Adam Hannah har doktorerat på det svenska pensionssystemet och den svenska pensionsreformen från 90-talet. Jag intervjuade honom för ett par veckor sedan om hans nya studie av det svenska pensionssystemet. I dessa tider av hård kritik mot den svenska pensionsgruppen (inklusive medlemspartierna) så blir rubrikförslaget jag skickade till redaktören extra intressant:

”Pensionsgruppen bästa delen av pensionsöverenskommelsen”

Faktum är att forskarens analys, som bygger på intervjuer med nyckelpersoner och tidigare forskning* kommer fram till att det är pensionsgruppen från 90-talets överenskommelse som har stått sig bäst.

Det är i studien ”Procedural tools and pension reform in the long run: the case of Sweden”, i peer review granskade Policy and Society , som statsvetaren redogör för sina slutsatser.

Det som gruppen lyckats med under en slående lång period, ”drygt 25 år”, i alla fall fram tills nu är:

* stabilitet, som är viktigt inte bara för staten i en sådan långsiktig fråga som pensionerna  utan även för till exempel pensionssparare och fondförvaltare

* rekalibrering, alltså justeringar av sådant som måste ändras i systemet genom kompromisser

* kraft att stoppa att pensionerna utvecklas till en valfråga

Det sistnämnda tillsammans med stabiliteten är förstås inte en fördel, utan en nackdel, för de partier och organisationer som ogillar det svenska pensionssystemet, tillstår han.

Men kommer gruppens framgångar fortsätta? Kommer M, C, L, KD och S fortsätta att kompromissa fram justeringar som gör att systemet håller och till stor del finansierar sig självt genom tydlig koppling till hur svenskarna arbetar och betalar skatt?

Som alla som följer pensionsfrågorna vet så stormar det ju rejält utanför grupphusets väggar (och kanske även innanför?). Det har bråkats om hur mycket socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi har förankrat sina och sina utredningar, och borgerliga ledamöter har undrat om han ens vill ha pensionsgruppen kvar .

Och under vintern har Vänsterpartiet, som inte är medlem i gruppen, lyckats få med sig Socialdemokraterna på ett, enligt många bedömare, systemomvälvande pensionsförslag. De ställde krav på ett generöst garantitillägg som villkor för att Magdalena Andersson skulle bli statsminister.  Att ett parti i pensionsgruppen, Socialdemokraterna, genomdriver en stor pensionsförändring utifrån sin egen agenda vore också nytt, enligt Hannah.

Men det är inte säkert att förslaget går igenom riksdagen.

”Om det blir en valfråga kan man tänka sig att fler förändringar står för dörren. Det skulle hursomhelst bli svårare för pensionsgruppen att arbeta om det blir en valfråga”, säger han i min intervju.

Studien kommer också fram till att det gick sämre för flera av de andra pensionspolitiska verktygen från 90-talet, speciellt de som var kopplade till att staten skulle avsäga sig en stor del av ansvaret för pensionsnivåerna. Mycket skulle ju ske med automatik, genom ”bromsen” som sänker pensionerna automatiskt, eller genom medborgarnas val, var det tänkt.

Han konstaterar att det skett reträtter från både valfrihet och automatik och kommer fram till att de svenska politikerna till viss del har återställt en modifierad form av det klassiska statliga ansvaret för pensionerna. Sverige är enligt studien ett exempel på hur svårt det kan vara att flytta ansvaret för en socialförsäkring från staten till individerna, även då man noggrant bygger upp nya politiska strukturer och verktyg för detta.

Intervjun med honom och en djupare beskrivning av hans studie finns att läsa i Pensioner & Förmåner Insights.

*När det gäller bromsen lutar han sig mycket på Kent Weaver, och hans studie , och när det gäller hu svenska folket till stor del avstått från att göra pensionsval, hänvisar han mycket till boken Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System, av Anette Nyqvist.

Kampanj fick pensionsjätte att avyttra fossila värden?

De brittiska universitetens pensionsförvaltare avinvesterar i fossilbolag till ett värde om cirka 50 miljarder kronor. Mycket talar för att det är lobbying och kritik från aktivistiska medlemmar och sparare som ligger bakom.

Var det kampanjgruppen Ethics for USS, som fick en av Europas största pensionsförvaltare att göra sig av med fossila tillgångar till ett värde av hela fem miljarder pund?

En hel del talar för att det var lobbying och kritik från gruppen som låg bakom att den brittiska universitetsvärldens pensionsförvaltare, The Universities Superannuation Scheme, USS, gick från ord till handling.

The Guardian skriver om USS beslut i dag och lyfter fram att pensionsförvaltaren kritiserats för sina innehav under en längre tid.

Påtryckarna har under åtminstone två år legat på i frågan, bland annat genom att i bloggform redovisa möten med ledningen, ledningens svar på frågor och sammanställningar av innehaven.

Tidningen intervjuar en företrädare för kampanjgruppen bakom ”Divest USS”, Paul Kinnersley, professor emeritus från Cardiff University.

I egenskap av kampanjens koordinator poängterar han att pensionsbolaget förvaltar pensioner åt flera framträdande klimatforskare, och att detta kan ha påskyndat processen. Men han och gruppen är långt ifrån nöjda.

“Any shift by USS to decarbonise or clean up their investments is obviously a step in the right direction,” sa han till tidningen och fortsatte:

“But they’ve been slow about changing and they’ve been slow about sharing detail on the target of net zero by 2050. We’re welcoming it, but there’s a long way for them to go.”

Enligt kampanjens webbplats förvaltade USS över 100 miljarder pund i fossilbolag före beslutet, till exempel i Shell.

Men gruppen, som består av pensionsspararande medlemmar i pensionsstiftelsen, är verkligen inte nöjda. Det framgick av en tweet som kommenterade agerandet. Där väckte de frågan om det i själva verket var frågan om greenwashing.

Läs mer här:

https://www.theguardian.com/business/2022/jan/23/uks-biggest-private-pension-fund-to-shift-5bn-away-from-polluters

Miniminivån som vi bör spara till pensionen

Hur ska jag hinna räkna ut vad jag bör avsätta i pension?

Vi småföretagare, i synnerhet vi soloföretagare, har ingen tjänstepension som de anställda har.

I alla fall nästan samtliga anställda, närmare bestämt 96 procent av dem, får varje år en stor pensionsumma insatt av sin arbetsgivare. Då syftar jag på det som ligger utöver det som staten avsätter, som utgår som en procentsats på lönen i form av skatt och arbetsgivaravgift.

Men hur mycket ska vi spara för att hålla jämna steg?

Pensionsmyndigheten har de senaste åren formulerat det som att vi bör spara 4,5 till 6 procent av bruttlönen, eller överskottet före skatt för dig som ha enskild firma.

Men hur mycket är det då?

Unionen har gjort en enkel tabell som visar vad de anställda tjänstemännen inom det privata näringslivet får, utifrån deras pensionsplan ITP1. Detta fungerar som en bra fingervisning tycker jag, och här är den.

Källa Unionen, Gäller 2021. För 2022 är det samma summor upp till en lön på 40 000 kronor, men lite lägre för de två högsta inkomsterna, då prisbasbeloppen ändrats.

Rätt mycket pengar för den som tjänar bra!

Som du ser finns det en viss progressivitet. Den som tjänar mycket får proportioneligt mycket mer än den som tjänar minst. Varför är det så?

Jo, för att de kolletivavtalade tjänstepensionerna innehåller regler om att de lönedelar som överstiger 7,5 prisbasbelopp vanligtvis ger tjänstepension på 30 procent för den lön som överstiger denna gräns. För 2021 gick gränsen vid 42 650 kronor, och den som tjänade 50 000 fick alltså först 4,5 procent upp till 42 650 kronor, och sedan 30 procent på de återstående 7 350 kronorna.

Denna generösa regel har tillkommit för att höginkomsttagarna inte får avsättningar till den statliga allmänna pensionen på lönedelar över gränsen.

Efter pandemipausen: Europa höjer åter pensionsåldrarna

Kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

Under pandemiåren 2020 och 2021 var det många länder som tog en paus i pensionsåldershöjandet.

Antingen sköt politikerna upp frågan eller så undlät de att genomföra fattade beslut om att höja. Detta enligt OECD:s rapport Pensions at a Glance 2021, vilken jag rapporterade om i Dagens Arena nyligen.

Många slapp höjd pensionsålder

Enligt rapporten har pensionsåldrarna inom OECD inte höjts, så när som på en åldersgräns i Sverige. I Sverige ökade minimiåldern för att ta ut statlig inkomstpension från 61 till 62 år förra året.

Men kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

I Spanien höjs lägstaåldern för att ta ut pension. Den ålder då man slipper förlora extra mycket ekonomiskt på att gå i pension höjdes till till 66 år och två månader, rapporterar EuroWeekly.

I Storbritannien höjs den lägsta ålder som det är tillåtet att ta ut den arbetsgivarbetalda tjänstepensionen från 55 till 57 från och med 2028. Regeringen stängde nyligen möjligheten att flytta sin pension till ett en pensionsplan som skulle göra att spararna behöll möjligheten att gå vid 55.

I Finland fortsätter man att höja pensionsåldern enligt plan. I dag är den lägsta pensionsåldern för allmän ålderspension 63 år och denna gräns kommer att höjas de närmsta fem åren till 65 år.  

Man har där också beslutat att inom en nära framtid ha ett system där pensionsåldern bestäms av medellivslängden. Om livslängden fortsätter att stiga, höjs pensionsåldern med automatik. Detta ska gälla för dem som är födda 1965 eller senare.

Detta system, som kopplar medellivslängden till pensionsåldern, är infört i sju EU-länder.  Förutom Finland finns beslut på att införa systemet i Danmark, Estland, Grekland och Nederländerna, enligt ovan nämnda OECD-rapport.

Även i Sverige finns ett förslag på att införa detta medelivslängdsrelaterade system, även kallat ett system med riktålder.

Enligt ett annat förslag som riksdagen har att ta ställning till kommer åldern för när man kan få grundskydd, till exempel garantipension och bostadstillägg, att höjas från 65 till 66 år redan 2023, alltså nästa år.

Mycket talar alltså för att det är business as usual i pensionsåldersfrågan.

Sörmlandsleden 7 och 8: Ont om folk, gott om bär

Sörmlandsleden etapp 7 och 8. ”Det kommer att visa sig att jag inte träffar någon på själva leden. Men det finns en liten gastronomisk fördel med att sjuan är bortglömd under denna tid på året.”

En beskrivning av hur det var att gå etapp 7 och 8 på Sörmlandsleden i ett svep i början av augusti 2021.

Lugnet börjar infinna sig, en bit efter friluftsgården.


Etapp 7 på Sörmlandsleden, Lida friluftsgård till Brotorp, 6,5 km

Den börjar i Lida. I början av etappen finns det gott om mountainbikes och människor som är där för att springa och padla och leka i Lida. Men de försvinner rätt snart.

När jag har gått lite över halva etapp 7 slår det mig: jag har inte träffat en levande själ, om man nu inte räknar med ett par rådjursjälar (och en hel del fåglar). Det kommer att visa sig att jag inte träffar någon på själva leden. Det står dock snart klart att det finns en liten gastronomisk fördel med att sjuan är bortglömd under denna tid på året.

Jag gillar omgivningen.

Skogen och dess blåbärsris varvas med öppnare områden. Jag hör löv- och barrskogens dova lågmälda sus. Jag vilar ögonen på något jag uppfattar är omogna, gröna skogsnypon. Stans trängsel och bil-läten känns allt mer avlägsna efter någon timmes vandring.

Jag passerar en liten sjö och en naturlig badplats, men tyvärr passar jag inte på att ta ett dopp.

Trollsjön, det gäller passa på.

Vandrar med fjärilar
Efter cirka fyra kilometer går jag ut ur det skogiga och in i en jordbruks- och landsbygdsliknande miljö. Fjärilar av flera sorter slår mig följe. Påfågelsfjäril, citronfjäril och en vit sort. De snirklar glatt fram hit och dit längs stigen och ibland i väg bort över de gulgrönt vildvuxna fälten.

Röda fördelar
Fördelen med att det är relativt obevandrat så här i början av augusti är att det finns gott om hallon vid skogsstigarna. Och detta precis intill stigen, det är bara att plocka i farten. Etapp 7 tar slut efter ett par timmars gång då den endast är 6,5 kilometer.

Ingen tar vara på skogens läckerheter, men jag ställer upp.


Etapp 8 på Sörmlandsleden, Brotorp till Östertälje, 13 km

En bit in på åttan dyker det upp en liten sjö. Brosjön ligger i det lilla samhället Brotorp och har en mycket liten badplats, dock med kiosk.

På andra sidan sjön hittar jag en rastvänlig plats genom att vika av från Sörmlandsleden på en liten stig som går längs sjöns andra sida, utifrån badplatsen sett. Att gå hit rekommenderar jag dig som inte vill sitta mitt bland alla småbarnsfamiljer på badplatsen.

En egen sten
Ungefär 100 meter in på denna stig, där ett kraftfullt rådjur sprang som en pil mot sjön, såg jag en mycket stor stenbumling. Det upptrampade gräset gjorde att det såg ut som folk badade där ibland.

Vattnet är mörkt. En and simmar förbi lugnt och obekymrat. Små fiskar slår mellan näckrosorna och en grön trollslända stannar till förvånat alldeles vid en lång, tjock och förvriden björkrot som letar sig nedåt i vattenmörkrets djup. Det är kanske inte en idyll ändå, eftersom stigen ligger nära och det inte är en ideal badplats. Men det är avskilt och rogivande. Endast en person, förmodligen en boende i det lilla samhället, passerar under lunchrasten.

Se upp för gräsdiket!
Ett tips till dig som vill komma hem oskadd och vandrar i augusti. När du ser ett vitt hus i horisonten, sluta genast titta på det. Håll blicken mot marken, då du måste passera ett igenvuxet dike, eller snarare gå i ett dike som du inte kan se, då det är högt gräs i vägen. Här finns den enda skaderisken som jag kunde upptäcka. Jag är glad att jag inte vrickade foten när jag snubblade.

Titta ej på det här huset i horisonten, ity du kan snubbla.

Sen eftermiddag. Det känns det skönt att komma fram till en tallskog med mjuk barrbeströdd stig och grön mossa, i synnerhet då leden strax dessförinnan under ett kort tag i princip upplösts och försvunnit in i en byggarbetsplats.

The return of asfalt
I slutfasen av leden passerar du en vansinnigt högt trafikerad motorled, och efter Tysslinge-åkeriet börjar en asfalterad väg som du får knata på ganska länge. Här finns inte mycket att se (Jo, ett par bilvrak). Det är en ren motionsfas. Här möter du folk i bil. Även här på åttan var det annars, precis som på sjuan, väldigt lite folk på leden Jag mötte endast två personer, båda i pensionärsålder och utan ryggsäck under etappen.

Slutet är inte slutet
Där åttan slutar och övergår i nian finns egentligen inget naturligt stopp (om det inte är så att du vill tälta just där). Du måste gå i kanske 400 meter till på 9:an innan du kommer till vägarna i Östertälje och då går du i riktning mot centrum i 450 meter till, på en gångbana och strax är du framme vid pendeln.

Ah, civilisationen!

Jag kan rekommendera dig som har relativt bra kondition att gå både sjuan och åttan samtidigt.

/I vandringsskorna: Rickard Jakbo

Fakta om etapperna:
Var. Etapp 7 och 8 Sörmlandsleden tillsammans, cirka 2,1 mil från kollektivtrafiken start och slutpunkt
Tid: För mig tog det 6 och en halv timme drygt, med en 30 minuters rast och fem korta raster på cirka sex till sju minuter.
Svårighetsgrad: Måttlig till låg. Tätt med markeringar, och antalet branta partier är relativt få. Kanske 4 – 5 stycken korta backar och en rätt lång men svagt vinklad höjning på en asfaltsväg. Vid ett tillfälle blev jag förvirrad och visste inte riktigt var jag skulle sätta fötterna, och det var mellan två åkrar på etapp 8, och stigen, eller diket, hade vuxit igen av högt gräs. Det gick alltså inte att se var diket började och slutade och denna gräsdunkla sträcka var kanske 70 meter. Jag snubblade rätt ordentligt vid ett tillfälle.
Restider. Från T-centralen i Stockholm tar det 1 h och 3 min till Lida Friluftsgård där etapp 7 startar vis sjön. (kommunalt, ett byte). Tillbaka från Östertälje tar det 35 min till Stockholms central med pendeltåget.
Den som vill snabbt komma i gång snabbt, gör bäst i att starta i Östertälje och sedan avsluta i Lida Friluftsgård. Om Du startar tidigt kan restaurangen dessutom vara öppen när du kommer fram i Lida (åtminstone under säsong).

Fortsatt bråk om pensionsavgift?

Socialförsäkringsministern ger sig inte i frågan om att höja pensionsnivåerna via pensionsavgiften, vilket framgår av min intervju med honom i Dagens Arena.

– Det finns ingen anledning att förhala detta Det finns ett starkt folkligt stöd för linjen och ett stöd från både fack och pensionärsorganisationer, säger den socialdemokratiske ministern till Dagens Arena.

Frågan som han och regeringen driver gentemot pensionsgruppen och de partier som ingår där, alltså de som bestämmer över pensionerna, är att höja pensionsavgiften från 17,21 procent till 18,5 procent. Detta för att pesnionsnivåerna är för låga i dag för stora grupper.

– Det handlar om till exempel undersköterskor, tvätteriarbetare, taxichaufförer, busschaufförer och lagerarbetare. Det är stora grupper som haft ett långt arbetsliv och slitit, men som har haft relativt låga inkomster. De får riktigt låga pensioner, säger Shekarabi.

Det hjälper inte ministern att V, Mp och SD i stort sett har samma bild. Det är pensionsgruppen där M, KD, L och C sitter med som bestämmer. Alla har vetorätt. Konsensusbeslut gäller.

Och minstern har mött hårt motstånd av majoriteten i gruppen, både i sak och hur han har lagt upp arbetet.

De borgerliga av pensionsgruppens sex ledamöter har känt att han inte riktigt förankrat utredningsarbetet som socialdepartementet startat vilket de menar att han borde ha gjort.

De skrev till och med ett protestbrev till departementet under våren 2021 om utrednings- och analysarbete startat utan deras vetskap . Det är inte en nyordning, försvarade sig pensionsgruppens sekreterare och ämnesråd Stefan Oscarson. Och i slutändan måste ju ändå alla komma överens i pensionsgruppen, argumenterade han.

Speciellt Moderaterna och Kristdemokraterna har utttryckt kritik i sak mot att avgiften ska höjas. Moderaterna brukar nämna skattesänkningar som en bättre väg att gå, och Kd:s ledamot har sagt de före en avgiftshöjning vill prioritera frågan om att kvinnor i regel får lägre pensioner än män.

Klart är att en höjning kostar en hel del. Siffrorna som brukar nämnas är omkring 20 miljarder årligen.

Det är också än så länge oklart vem eller vilka som ska betala. Är det en höjd arbetsgivaravgift som är på g? Eller ska man ta av den del av arbetsgivareavgiften som kallas särskild löneavgift och som egentligen är en skatt som går rakt in i statsbudgeten. Då måste i så fall de hål som uppstår i statsbudgeten täckas, eller så blir det nedskörningar. Eller kanske lån? Detta ska klargöras under hösten, hoppas ministern.

Utformningen av hur finansieringen ska gå till kommer förmodligen vara avgörande i fall det ska gå att får konsenus. Detta då de gamla allianspartierna är mycket njugga i frågan om skatt- och avgiftshöjningar. Till exempel sa Hans Eklind (kd) i mars att den allmänna löneavgiften, den del av arbetsgivargiften som i dag går direkt in i statsbudgeten, kan vara en möjlig källa.

Vad är då denna pensionsavgift som de bråkar om?

Jo, alla inkomsttagare betalar en pensionsavgift som motsvarar 17,21 procent* av deras lön upp till ett visst takbelopp. En del av de 17,21 procenten består av en arbetsgivaravgift (10,21 procent) och en del består av en egenavgift som löntagaren betalar in via skatten (7 procent upp till ett takbelopp).

Både arbetsgivaravgiftsdelen och skattedelen betalas in av arbetsgivaren. Men då de anställda får ett skattereduktion på egenavgiftsdelen, kan man säga att det i slutändan är skattebetalarna som via staten betalar denna del. Detta blir i alla fall en utgift i statsbudgeten.

Observera att pensionsavgiften som avses här gäller den allmänna statliga pensionen, och den ska inte förväxlas med tjänstepensionen som arbetsgivarna och fackförbunden har tecknat avtal om, och som ligger på minst 4,5 procent av lönen.

*Ibland nämns att pensionsavgiften är 18,5 procent, men det är inte 18,5 procent av lönen som man då syftar på, utan 18,5 procent av det som kallas pensionsunderlaget

Äta sämre och få en bättre pension? (magister-uppsatsen är klar)

Småföretagare har i alla tider grubblat på hur de ska göra med sin pension. Utmaningen är att vi inte får en tjänstepension som de anställda, samtidigt som det verkar vara dyrt att pensionsspara, och att det ibland också är det.

Det fåtal kvantitativa studier och myndighetsrapporter som finns, oftast enklare enkäter, tyder på att de minsta av företagarna oftast inte sparar så mycket som de borde, i alla fall inte så mycket som de anställdas tjänstepension ger.

Men varför är det en stor grupp som inte sparar så mycket? Och varför väljer de som sparar mycket att just göra det?

Utifrån tidigare forskning om småföretagare och pension och genom läsning av sociologisk, samhällsvetenskaplig och beteendeekonomisk beslutsteori (Simon, Kahneman, Lindblom med flera) dök jag ned i ämnesområdet i en magisteruppsats.

Efter goda råd från professor Anders Ivarsson Westerberg och bra pepp- samt även ett riktigt bra tips – från kursansvarige Adrienne Sörbom blev den till slut hyfsat intressant. I alla fall för den som är nyfiken på hur vi fattar beslut i allmänhet eller pensionssparbeslut i synnerhet.

Här är en kort sammanfattning, och längst ned en länk till uppsatsen.

Tre kategorier av pensionsparare blir synliga

Uppsatsen identifierade tre kategorier av pensionssparare. De intervjuade småföretagarna, som alla har erfarenhet av att vara soloföretagare, kan delas upp i tre kategorier:

* lågsparare (sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension)

* högsparare ( sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension och gör det kontinuerligt)

* ambivalenta sparare (sparar under en period så mycket som en anställd får i tjänstepension men upphör med sparandet)

Kunskap och ointresse påverkar

De intervjuade nämner i hög grad sin kunskapsnivå, sitt ointresse för pension och råd från människor i företagarnas närhet som betydelsefulla för deras beslut och beteenden. Det gäller både beslutet att spara och beslutet att inte spara. I viss mån nämns också ekonomin, och detta gäller i synnerhet lågspararna.

Osäkerhetsundvikandet är tydligt

Jag identifierar ett mönster av osäkerhetsundvikande. Med osäkerhetsundvikande menar beslutsteoretiker att en aktör undviker en frågeställning på grund av osäkerhet, en osäkerhet som ofta beror på bristande beslutsunderlag. Här handlar den undvikna frågeställningen om att spara, och om att spara tillräckligt mycket.

Det visar sig också att konsekvenserna på kort och lång sikt för dem med osäker ekonomi är extra svårbedömda. Oavsett vilket beslut som tas riskerar beslutfattarens olika preferenser att krocka.

Hur vanliga dessa mönster är bland verklighetens konsulter, frilansare och små bygg- och målarfirmor säger uppsatsen ingenting om. Detta är en kvalitativ uppsats, till skillnad från min förra uppsats – som var kvantitativ (om hur barns tid med sina föräldrar påverkar risken föratt utsättas för brott). Mitt arbete här försöker nå en förståelse för hur företagarna tar de individuella pensionssparbesluten.

Förståelsen är intressant i sig och ger dessutom en bra grund för nya hypoteser. Vidare undersökningar kan klargöra hur vanliga dessa mönster är i olika grupper. Avsnitt 5, 8, 9 och förslagen på vidare forskning är kanske det mest konkreta och matnyttiga för dig som inte har tid att läsa allt.

Om Bilden: ”Otto Bergström för Uno Rylander tidigt 70-tal”

Uno Rylander, var entrepenör med många småföretag, under 60-70-talet, enligt Malmö Muséers beskrivning. Såklart är den anställde, förmodligen en säljar, fångad på bild när han grubblar över pensiosnfrågan. Eller förmodligen inte just pensionsfrågan kanske… Vi får hoppas att pensionen blev bra för både Uno och Otto. Förmodligen är friman i fråga Rylander AB som dyker upp i denna notis i Sveriges Handelskalender 1972. Fotot är taget ur Åke Hedströms samling.

Här kan du ladda ned uppsatsen: Äta sämre och få en bra pension?

Plats 27: The Rime of the ancient Mariner

Plats 27 * på Rickards topp 100-lista över de bästa 100 äldre metal/hårdrock-låtarna.

Band: Iron Maiden

Låt: The Rime of the ancient Mariner/Balladen om den gamle sjömannen (1984)

Nästan 14 minuter lång och du har inte tråkigt. Så är det med låten som Steve Harris slängde in ”på kul”, om man får tro Bruce Dickinsons självbiografi. Den finns på gruppens femte album, släppt mitt under storhetstiden.

Den får dig att tänka på om också du, som den gamle sjömannen i sitt gråa skägg och upptända blick, skulle gå från person till person för att berätta din historia, om också du fått skulden för ett skeppshaveri efter att ha dödat en albatross.

Här får den som är lite mer musikaliskt bevandrad sitt lystmäte, i och med ”proffskommentarer från ett icke-maiden-fan”. För dig som vill gådirekt till den dramatiska höjdpunkten, gå till 10.15.

Musikaliskt innehåller den, som de bättre Maiden-eposen, flera och rätt olika stycken som avlöser varandra. Ja, den är ”ett komplicerat och stämningsfullt stycke”, som Mick Wall beskriver den.

I ett moment stillnar den så gott som helt. En röst med gammeldags uttal citerar Coleridges text. Orden ackompanjeras av akustiskliknande gitarr och ljudet av träskrovets ristningar och knarr.

Låten tar verkligen med dig till havet, till utsattheten, till mannen som driver planlöst fram som den enda överlevande på öppet hav under månskenet.

Texten

Denna låts storhet handlar till stor del om originaltexten och historien. Det är alltså varken Steve Harris, Adrian Smith eller Bruce Dickinson som ligger bakom idéerna och temat, utan den skuldridne Samuel Taylor Coleridge.

Den brittisk poeten skrev i slutet av 1700-talet ned historien om den otursförföljda sjömannen som till slut fann en mening i att grabba tag i människor och berätta om det fasanfulla och fantastiska han var med om.

”Water, water everywhere nor any drop to drink”

Mick Wall skriver i sin Maiden-biografi att Harris ”inspirerades” av dikten, och att Harris på så vi framkallade denna mystiska värld som låten består av. Det är lite att överdriva Harris snille, (som så klart i övrigt inte ska dissas). För Iron Maidens text är en sammanfattning av dikten, och innehåller till och med en kopia av två textstycken (se nedan i fetad i stil), varav en också utgör diktens poetiska höjdpunkt för många.

Men att tonsätta den rätt, att våga göra en låt på 14 minuter, och att skapa det musikaliska landskap som förmodligen gjort dikten mer känd över världen än alla litteraturlärare tillsammans; detta är så klart värt att beundra.

Som all stor konst handlar den om många saker samtidigt.

Här är det havet, ensamheten, kampen, hopplösheten och hoppet, berättandet som överlevnadsstrategi, människans relation och täta koppling till naturen. Vår strävan efter att förstå varför vi kan hamna som spillror på ett skepp mitt i havet.

Texten är en fin illustration av något som liknar Coleridges romantiska credo:

”Att göra det utvändiga invändigt, det invändiga utvändigt, att göra naturen till tanke, och tanken till natur – detta är snillets mysterium i konsten”, som Coleridge skrev i sin Biographia Literaria från 1817. (Eriksson, 2018)

Texten är både modern och romantisk. Professor i Environmental Humanities sir Jonathan Bate, säger i ett temaavsnitt av BBC:s avsnitt av In our Time: Culture att det i vår tid går att ge texten en ekologisk tolkning.

”It is also possible to make an crime against nature, for example to shoot an alabatross/…/ a key element of the modernity of this poem.”

Men han säger också avslutningsvis, mycket träffande, att storheten ligger i att det är en oförglömlig story i ett oförglömligt språk.

Lyssna på ett helt program om texten

För ännu mer om denna storslagna romantik-dikt, Läs The Guardians hyllning från 2009:

Iron Maidens text med stycken direkt citerade från Coleridges, versionen från år 1800.

Hear the rime of the ancient mariner
See his eye as he stops one of three
Mesmerizes one of the wedding guests
Stay here and listen to the nightmares of the sea

And the music plays on, as the bride passes by
Caught by his spell and the mariner tells his tale

Driven south to the land of the snow and ice
To a place where nobody’s been
Through the snow fog flies on the albatross
Hailed in God’s name, hoping good luck it brings

And the ship sails on, back to the North
Through the fog and ice and the albatross follows on

The mariner kills the bird of good omen
His shipmates cry against what he’s done
But when the fog clears, they justify him
And make themselves a part of the crime

Sailing on and on and north across the sea
Sailing on and on and north ’til all is calm

The albatross begins with its vengeance
A terrible curse a thirst has begun
His shipmates blame bad luck on the mariner
About his neck, the dead bird is hung

And the curse goes on and on at sea
And the curse goes on and on for them and me

”Day after day, day after day
We stuck nor breath nor motion
As idle as a painted ship upon a painted ocean


Water, water everywhere and
All the boards did shrink
Water, water everywhere nor any drop to drink”

There calls the mariner
There comes a ship over the line
But how can she sail with no wind in her sails and no tide

See, onward she comes
Onward she nears out of the sun
See, she has no crew
She has no life, wait but here’s two

Death and she life in death
They throw their dice for the crew
She wins the mariner and he belongs to her now
Then, crew one by one
They drop down dead, two hundred men
She, she, life in death
She lets him live, her chosen one

”One after one by the star dogged moon
Too quick for groan or sigh
Each turned his face with a ghastly pang
And cursed me with his eye

Four times fifty living men
(And I heard nor sigh nor groan)
With heavy thump, a lifeless lump
They dropped down one by one”

The curse it lives on in their eyes
The mariner he wished he’d die
Along with the sea creatures
But they lived on, so did he

And by the light of the moon
He prays for their beauty not doom
With heart he blesses them
God’s creatures all of them too

Then the spell starts to break
The albatross falls from his neck
Sinks down like lead into the sea
Then down in falls comes the rain

Hear the groans of the long dead seamen
See them stir and they start to rise
Bodies lifted by good spirits
None of them speak and they’re lifeless in their eyes

And revenge is still sought, penance starts again
Cast into a trance and the nightmare carries on

Now the curse is finally lifted
And the mariner sights his home
Spirits go from the long dead bodies
Form their own light and the mariner’s left alone

And then a boat came sailing towards him
It was a joy he could not believe
The pilot’s boat, his son and the hermit
Penance of life will fall onto him

And the ship it sinks like lead into the sea
And the hermit shrives the mariner of his sins

The mariner’s bound to tell of his story
To tell this tale wherever he goes
To teach God’s word by his own example
That we must love all things that God made

And the wedding guest’s a sad and wiser man
And the tale goes on and on and on

Källa Youtube Music/Lyricfind

* Efter att ha läst in mig lite på textens historia flyttade jag upp låten från 47 till 27. Detta ska ses som den nya objektivt sanna placeringen på den likaledes objektivt sanna och neutrala 100-listan.

Källor:

Dickinson, B ( 2017) What does this button do? – an Autobiography

Wall, M (2005), Run to the Hills – den officiella biografin.

Eriksson, U (2018) Coleridges moraliska gåta låter oss känna suget från avgrunden, Svenska Dagbladet, 2018 03 07

Lyricfind

R.I.P 0,4 procent = låg avgift

I veckan skrev jag om en ny rekommendation, eller riktmärke som Pensionsmyndigheten kallar den, om vad som ska ses som ”en låg avgift” i långsiktigt fondsparande till pensionen.

Fram tills i förra veckan har 0,4 procent setts som en låg, och därmed eftersträvansvärd, avgift. Bloggarna på Rika Tillsammans skrev redan 2011 att ”Tumregeln är att aldrig, förutom i undantagsfall, betala mer än max 0.4 procent i avgift för en fond eller sparprodukt”.

0,4 procent har sedan upprepats av experterna till som tätt genom åren som en sorts maxnivå för långsiktigt sparande, till exempel av Avanzas förre sparekonom Claes Hemberg och Nordnets Frida Bratt, för att nämna några av dem.

Men nu kommer Pensionsmyndighetens rapportförfattare fram till att 0,4 procent är över medianavgiften för de fonder som många pensionssparare vägleds till, nämligen de globala aktieindexfonderna.

Det nya nivån är 0,2 procent, gränsen mellan den första och andra kvartilen på listan över alla fonder av denna typ som finns på den svenska marknaden*.

Det låter kanske som småpotatis. 0,4 eller 0,2. Obetydlig skillnad?

Men som Alectas sparekonom Staffan Ström uttrycker det ”varje tiondels procent i avgift får en enorm betydelse” vid långsiktigt sparande.

Det beror på att avgiften tas ut på hela sparkapitalet och inte bara på avkastningen. Detta sker varje år.

En viktig aspekt av avgiftens betydelse är att pengarna som försvinner i avgift i stället för att gå till avgift skulle ha kunnat ligga kvar och växa till sig med ränta. Och till det kommer räntan på räntan. Att dra undan 1 500 kronor från 30 år av ränta på ränta-effekt ger rätt stort utslag, och det förstår de flesta som stannar upp och tänker efter.

Frågan är om 0,2 procent nu blir det nya expertmantrat. Och hur kommer de mer högavgiftsförespråkande delarna av finansmarknaden i så fall att svara?

Om rapporten och varför avgifterna är så betydelsefulla vid långsiktigt sparande till pension kan du läsa om i en artikel jag skrivit här .

Pensionsmyndighetens rapport, bland annat med en lista på 20 globala aktieindexfonder samt deras avgifter hittar du här.

*Utanför premiepensionssystemet, som har kraftigt rabatterade avgifter

Höjd pensionsavgift minskar tjänstepensionspremierna (med 10 miljarder)

Pensionsmyndighetens har skrivit en rapport om hur pensionerna kan höjas via en pensionsavgiftshöjning.

En intressant konsekvens av myndighetens huvudalternativ är att det höjer inkomsttaket för allmän pension. Detta betyder, enligt kollektivavtalen, att arbetsgivarnas tjänstepensionsavsättningar för höginkomsttagare sänks.

Det blir alltså mer avsatt till den statliga pensionen, men för de med högst inkomster blir det samtidigt mindre pengar in i deras tjänstepensionsfonder.

I tredje ledet betyder det avsevärt mindre i premier till tjänstepensionsföretagen, eftersom de får stora tjänstepensionsavsättningar för dem vars lön ligger över inkomsttaket. Att effekten blir stor beror på att tjänstepensionen uppgår till hela 30 procent av inkomsten över taket, medan avsättningen under taket i regel är 4,5 procent ( ett räkneexempel från Pensionsmyndigheten finns här).

Myndighetens förslag innebär en sänkning av inbetalningarna till tjänstepensionsförvaltarna med omkring 10 miljarder kronor, skriver rapportförfattarna.

Detta motsvarar en sänkning med 4 procent av den totala inbetalningen av premier till konkurrensutsatta pensions- och livförsäkringar under 2020, vilken uppgick till 270 miljarder kronor, enligt statistik från Svensk Försäkring som Dagens Industri rapporterade om tidigare i år.

Om det gick att renodla enbart kollektivavtalad tjänstepension, skulle den procentuella minskningen vara större, och för de bolag som nästan enbart har konkurrensutsatt kollektivavtalad tjänstepension skulle minskningen av premier förmodligen vara rätt stor i procent.

En fråga som denna uträkning leder in på är: engagerar sig vissa tjänstepensionsbolag i debatten om pensionsavgiften delvis för att en höjning kan innebära kraftigt minskad omsättning?

Läs mer om rapporten mer här.