För ovanlighetens skull valde den svenska regeringen under våren att inte införa ett EU-direktiv.
Det handlar om lönetransparensdirektivet som var tänkt att påverka hur lönerna förhandlas för massor av svenskar. Mer konkret handlar det om hur mycket information om arbetsplatsens löner som jobbsökande och anställda ska få av arbetsgivaren.
Det hela syftar till att göra lönerna mer jämställda. Men varför står just Sverige i frontlinjen mot ett jämställdhetsdirektiv? Och var det näringslivslobbyn, Sverigedemokraterna eller själva lagförslaget som sänkte det hela?
Jag går igenom teorier från forskare och organisationer i Arbetsvärlden. Det verkar vara en kombination av några av dessa faktorer:
- Näringslivets lobbying
- SD:s allmänna EU-motstånd
- Dåligt svenskt lagförslag i teknisk mening
- Svårimplementerat och komplext direktiv
Läs hela artikeln här: Teorierna – därför kovände regeringen om lönetransparens
Men går det verkligen att ignorera ett EU-direktivs regler? (Kort svar nej) Har inte varenda statsvetare drillat oss i att EU-direktiv är tvingande för alla EU-länder? (Kort svar jo).
Det blir spännande att följa vart detta tar vägen. Regeringen har motiverat skrotandet av det i princip färdiga lagförslaget som låg på regeringens bord med att säga att de vill dra igång en ny, förmodligen mycket lång, förhandlingsprocess, och där försöka få den stora majoriteten av EU-länderna att ändra sig. Man vill alltså ta initiativ till att införa en framtida version av direktivet (och man verkar ha fått med sig åtminstone Estland på detta).
Oavsett regeringens nej och ambition kan det vara så att en del av direktivet börjar gälla ändå. Och det på en del av den svenska arbetsmarknaden redan i sommar, då EU:s deadline för införandet löper ut.
Detta eftersom EU-rätten garanterar vissa rättigheter för individer, oavsett om en stat genomför ett direktivs regler i sin lagstiftning. Medborgare ska kunna åberopa vissa rättigheter utifrån unionens klubbade direktiv gentemot staterna. (om inte detta eller något liknande fanns skulle det ju vara fritt fram att strunta i EU:s beslut, och då skulle samarbetet förmodligen upphöra till slut)
I det här fallet skulle det kunna röra sig om att enskilda kräver att till exempel få reda på löneläget för sin yrkesgrupp, uppdelat på kön, hos offentliga eller statliga arbetsgivare och går domstol om de får nej.
Jag skriver om detta i en nyhetsartikel här, även den i Arbetsvärlden.
Läs hela artikeln här: Lönetransparens kan gälla trots regeringens stopp