Skilda valdagar borde leda till sjukvårdsdemokrati i praktiken

Det talas ofta mot hot mot demokratin. Mindre talas det om befintliga demokratiska underskott inom vårt demokratiska system. Ett genant exempel finns mitt i hjärtat av vårt gamla goda demokrati-Sverige:

I Stockholmsregionen bor och lever var fjärde svensk. Men hur många kan nämna skillnaderna i partiernas sjukvårdspolitik i regionen? Mycket få personer. Detta trots att a) de flesta sjukvårdspolitiska beslut tas av regionpolitikerna och b) sjukvårdspolitik är ett av väljarnas absolut viktigaste områden.

En del av förklaringen till underskottet finns i hur medierna arbetar.

”Vi klarar inte av det”, säger Ingrid Johansson, reporter på Mitti, i ett intressant och viktigt reportage i programmet Medierna i SR.

Hon syftar på hela journalistkåren och hur sjukvårdsfrågorna bevakas.

Hon var nämligen den enda på plats när Region-topparna Irene Svenonius (M) och Aida Hadzialic (S) med flera hade budgetdebatt om drygt 120 miljarder kronor (75,1 miljarder till hälso- och sjukvårdsnämnden), och hon syftar på den bristfälliga bevakningen av sjukvården och lokaltrafiken i Stockholmsregionen.

Sjukvården är svårbevakad, och det är ett komplext lokalt system och medierna i Stockholm arbetar på ett sätt som gör att frågorna hamnar i medieskugga är reporterns analys.

SVT:s lokala nyheter framför dock i reportaget att de faktiskt har en specialreporter med fokus på sjukvård och SR:s företrädare försvarar redaktionens frånvaro med att kanalen hade gjort många inslag, men de publicerades då budgeten presenterades. Jag tror ändå att det snarare är Mitti i-reportern som har den mer korrekta bilden.

Det är inte bara mediernas bristande intresse som är problemet, utan även medborgarnas låga intresse är ett problem. Få diskuterar regionalpolitik i Stockholm inför valdagarna (och ibland verkar inte ens valarbetarna i valstugorna ha så bra koll, är min erfarenhet).

Är det då ristat i sten att ha en svajig sjukvårdsdemokrati i Stockholmsregionen med lojal väljare och svag journalistik? Nej, det förefaller osannolikt.

Så varför inte ha skilda valdagar? Om det är viktigt med demokrati och regionerna ska vara kvar är det minsta man kan göra är att ha skilda valdagar. Detta skulle göra att alla centrala aktörer – medierna, politikerna och medborgarna – blir mer på alerten i sjukvårdsfrågan.

Vartannat år region- och kommunval och vartannat år riksdagsval.

Enkelt. Träffsäkert. Utvecklande.

Skilda valdagar skulle göra att medierna skriver mer, politikerna anstränger sig mer och medborgarna intresserar sig mer.

DEMOKRATIN skulle bli BÄTTRE. Kanske skulle även medborgarna börja gå med i politiska partier igen – de allt tunnare partiorganisationerna är ju också en del av problemet.

Dyrare, javisst. Men om vi inte ens värdesätter demokrati, vilka är vi då?

Ett motargument som ibland hörs är att valdeltagandet i regionvalet förmodligen skulle gå ner, då man inte längre röstar i samband med riksdagsvalet.

Ok, men hur högt valdeltagande av demokratiskt värde har vi i praktiken, om inte väljarna känner till de politiska alternativen?

Är det 15 – 20 procent av väljarna som är medvetna? Är det nästan ingen alls?

Klart är att regionvalet i Stockholm behöver en nystart.

/RJ

Allt tydligare missnöje med grundskyddet på Pensionsmyndigheten

I dag kommunicerade Pensionsmyndigheten via pressmeddelande ut en rad ståndpunkter som tydligör än mer hur man ser på det grundskydd som alla pensionärer har rätt till, bland annat:

* Grundskyddet i pensionssystemet behöver utredas

* Målet för grundskyddet är oklart

* Förmånerna i grundskyddet är svåra för pensionärerna att förstå, och pensionärer riskerar att få fel belopp eller missa skyddet helt

− Syftet med de olika förmånerna är delvis oklara och delvis motstridiga. Pensionsmyndigheten ifrågasätter om reglerna idag är ändamålsenliga, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten i en kommentar.

Det är med anledning av en ny rapport, Alternativ för ett enklare grundskydd som man redovisar dessa ståndpunkter. I rapporten visar Pensionsmyndigheten hur politikerna skulle kunna förenkla systemet utifrån en rad alternativa vägval.

Ett av dem är att endast ha ett enkelt grundskydd. Det är en radikal förändring som får betydande ekonomiska konsekvenser för antingen individerna eller staten, eller bägge.

Men man laborerar också med möjliga förändringar inom systemen, till exempel att alltid använda faktiskt utbetald pension som underlag när garantipension beräknas (förvånande nog gör man alltså inte detta i dag), att man inte bryr sig om mottagaren är gift eller sambo eller att man helt enkelt undantar garantipensionen från beskattning.

För bostadstillägget har man ett alternativ som går ut på att detta görs om till ett konsumtionsstöd där man inte väger in den faktiska bostadskostnaden. Ett annat förenklingsalternativ är att tillägget beräknas utan hänsyn till vad den sökande har i förmögenhet.

Sista ordet är inte sagt. Myndigheten menar att beslutsfattarna bör tillsätta en statlig utredning i ämnet.

Till utmaningarna hör frågan om respektavståndet – frågan om hur mycket det ska ha lönat sig att har arbetat. Frågan berörs relativt kortfattat i rapporten, även om man också skriver att ”målet för den långsiktiga nivån på garantipensionen är oklart”. Frågan om synen på respektavståndet och därmed garantipensionen kommer dock vara viktig i alla förslag om grundskydd, och kommer säkert tas upp i de kommande rapporterna.

Denna fråga är också mer aktuell än någonsin.

Bakgrunden är följande: den nya garantipensionen , inklusive ett maximalt bostadstillägg, hamnar på 16 534 efter skatt från och med 1 januari 2023.

Detta gör att en allt större andel kommer att få garantipension 2023 och 2024.

Trenden med ett ökande respektavstånd gentemot de som arbetat är nu också bruten, visade Pensionsmyndighetens beräkningar nyligen, vilka jag skrev om för ett par veckor sedan i Pensionsnyheterna.

I artikeln framförde analyschefen Ole Settergren att inkomstbortfallstillägget från 2021 och garantipensionshöjningen från i år urholkat livsinkomstprincipen, alltså att varje intjänad krona ska märkas tydligt i pensionsutbetalningarna.

Till saken hör att garantipensionen är kopplad till prisutvecklingen, medan vanlig arbetsrelaterad pension från staten inte är det. Detta gör att den räknas upp extra mycket när priserna stiger kraftigt, som nu.

I går publicerade Svenskt Näringslivs tidning TN en artikel på samma tema. Här återupprepades myndighetens bedömning: Hela en av två pensionärer har inte längre pension utifrån vad de jobbat ihop och tjänat – de får fylla ut med grundbidrag i stället.

Det är inte konstigt att frågan om det så kallade respektavståndet, avståndet i pengar mellan den som inte arbetat alls och de som arbetat mycket under ett helt yrkesliv, blir allt hetare.

Enligt SPF Seniorernas sätt att räkna blir respektavståndet mellan de som arbetat hela livet och de som aldrig haft ett jobb till och med negativt nästa år för en medelinkomsttagare (förutsatt att denne får maximalt bostadstilläg).

Om det blir en utredning om ett nytt grundskydd kommer utredaren få en stor utmaning i knät. Man måste göra en avvägning mellan två goda ting. Bra pensioner till alla och ett tydligt respektavstånd som gör det pensionsmässigt lönsamt att arbeta mycket och länge.

/RJ

Fakta om grundskydd:

Garantipension – ger en utfyllnad till den inkomstgrundade pensionen upp till en viss nivå för de som har låg eller ingen egen inkomstgrundad allmän pension, baseras främst på storleken på inkomstpensionen samt bosättningstid i Sverige (40 år), men även om man är gift eller inte.

Bostadstillägg – ett skattefritt tillägg för den som har låg pension, hela ekonomin tas med i beräkningen.

Särskilt bostadstillägg – för personer med höga boendekostnader finns också ett särskilt bostadstillägg

Äldreförsörjningsstöd – för personer som inte har rätt till full garantipension (alltså de som ej bott 40 år i Sverige) finns äldreförsörjningsstödet som fungerar som ett yttersta skyddsnät och säkerställer en skälig levnadsnivå för alla äldre. (Detta är lägre än garantipensionen och behovsprövas).

Inkomstpensionstillägg – infördes 2021 med motiveringen att öka respektavståndet.

Källa: Pensionsmyndigheten