Mercer rankar Sveriges pensionssystem lägst i Norden

Analysföretaget Mercers senaste internationella jämförelse av pensionssystem rankar Sveriges system lägst av de nordiska och att det svenska systemet intar plats 9 av 47 jämförda länder.

Mercer betygsätter olika länders pensionssystem på en rad områden, till exempel Adequacy (tillräcklighet), Sustainability (hållbarhet) och integrity (intrgritet).

Detta ger en Norden-tabell som ser ut så här:

LandPlats på rankinglistan (av 47 länder)Indexvärde
Island283,5
Danmark381,3
Finland676,6
Norge874,4
Sverige974
Egen sortering av Mercers Index och beskrivningar i rapporten.

Medan Island toppar hållbarhetsligan – hur uthålligt systemet är med dagens utformning, toppar Finland kategorin ”Integritet” – hur pålitligt systemet är. Danmark kan stoltsera med att vara tredje bäst på hållbarhet.

Bästa systemet, enligt analysföretaget, har Nederländernas. Därefter kommer Island och Danmark, på andra respektive tredje plats.

Ser man bara på deltävlingen ”tillräcklighet” – hur mycket man får i pension ser topplistan ut så här, med totalrankingen inom parantes.

1 Portugal (18)

2 Netherlands (2)

3 Iceland (3)

Att Portugal hamnar så lågt totalt sett, handlar om att deras statskuld är så hög, och att relativt få personer arbetar högt upp i åldrarna.

En sak som drar ned Sveriges betyg är att de flesta svenskar saknar möjlighet att spara avdragsgillt till pensionen.

Det är ju bara de som saknar tjänstepensionsinbetalningar från sin arbetsgivare, till exempel egenföretagare och de som arbetar utan kollektivtal eller på annat sätt saknar tjänstepension, som avdragsmöjligheten riktar sig till.

– Att kunna spara avdragsgillt till pensionen har i Sverige blivit en förmån för en exklusiv grupp av de mest välbeställda. Vanliga löntagare tvingas till passivitet, utan motsvarande möjlighet att trygga sin framtid, säger Oscar Lekander, chef för pension & försäkring på Mercer Sverige, i en presskommentar som kan nås här.

Mercer har jämfört pensionssystem i 15 år. I år jämfördes 47 olika pensionssystem som tillsammans omfattar cirka 64 procent av världens befolkning.

Det här bygger indexet på:

Här finns deras rapport, Mercer CFA Institute Global Pension Index,:

https://www.mercer.com/insights/investments/market-outlook-and-trends/mercer-cfa-global-pension-index/

Om att den enskilda firman inte får träna billigt

Detta med att enskild firma inte få dra av för friskvård får mig ännu en gång att överväga AB. Jag påminns om denna paradox, eller detta mysterium, eller vad man nu ska kalla det, av ett inlägg på Företagande.se, som rätteligen väcker frågan om de olika villkoren.

I inlägget påstås att riksdagen ställt sig bakom att ändra på detta.

Men när jag klickar på länken som ska visa detta, så visar det sig tyvärr att riksdagens skatteutskott så sent som riksdagsåret 2021/2022 avfärdat förslag från riksdagsledamöter från flera partier (M, KD och C) om att även vi med enskild firma ska få dra av för friskvård.

Det är hursomhelst väl rätt märkligt att du med AB får dra av för golf-spelande till och med – upp till 5 000 kronor – men om du har enskild firma får du inte dra av för Friskis & Svettis?

Är denna avdragsmöjlighet ännu ett bra argument att skaffa AB?

Andra fördelar är personligt ekonomisk skydd mot konkurs, och fler möjligheter att spara till pensionen.

Ja, vilka är egentligen argumenten för att ha kvar enskild firma, bortsett från att du inte behöver avsätta 25 000 kronor i aktiekapital?

Tillbaka till friskvårdsfrågan: är inte argumentet i skatteutskottets betänkande anmärkningsvärt svagt. Orsaken till att vi med egen liten låda utan AB inte ska kunna träna och friskvårda oss i firman är ju snarare en beskrivning av regler och definitioner än en motivering:

”En företagare som driver verksamhet i enskild firma räknas i skattehänseende inte som anställd personal och beskattas inte heller för inkomst av tjänst. Företagaren beskattas i stället för verksamhetens överskott som inkomst av näringsverksamhet och får dra av de utgifter som behövs för att driva sin verksamhet. Utskottet anser därför att kostnader som den enskilda näringsidkaren har för sin egen friskvård ska betraktas som utgifter för privata levnadskostnader som inte får dras av.”

Och hur var det nu med golfen? Det är inte en överdrift eller en skröna, för så här skriver betänkande-författarna:

”Enligt praxis kan numera även golf på s.k. pay and play-banor och träning av golfslag på en s.k. driving range omfattas av definitionen enklare slag av motion (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 2)”

Världen är inte rättvis, i synnerhet inte för oss med enskild firma.

Pensionsföreläsning för frilansare 23 maj 2023

Föreläsningen handlar om den framtida pensionen för oss soloföretagare och frilansare. I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Är det dags att sluta strutsa!? Informera dig om den allt viktigare pensionsfrågan?

Då finns ett bra tillfälle för dig som frilansar med text, bild, kommunikation, journalistik och liknande.

Den 23 maj kl 17.00 i Stockholm håller jag en pensionsföreläsning och frågestund organiserat av Mälardalens Frilansklubb, där jag också är medlem.

I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Det ska bli riktigt kul och intressant att få föreläsa om detta igen. En utmaning blir förstås att hitta rätt nivå. Min erfarenhet är att det trots frågans vikt finns väldigt mycket kunskapsluckor i våra led.

Vissa kanske inte riktigt kan skilja på tjänstepension och allmän pension, medan andra har koll på skillnaderna mellan AB och Enskild firma och när man ska dra av och inte.

Mer säker på är jag att de flesta inte vet vad som anses vara en rimlig kostnad för de globala aktieindexfonder som så många oberoende experter tipsar om. Jag ska gå igenom det mesta av vikt, men hur mycket detaljer som hinns med på 2 h är svårt att veta. En utmaning, som det heter.

Här kan du anmäla dig, du kan också bli medlem på plats. Här finns också kontaktuppgifter till arrangören.

https://www.malardalensfrilansklubb.se/post/vagen-framat-i-pensionsdjungeln

Några av frågorna som tas upp är:

*Vilken sorts pension blir det i regel för frilansande journalister som inte pensionssparar?

*Vilka regler och kostnader är viktiga att ha koll på? (För AB respektive enskild firma)

* Varför skiljer sig din pensionsutmaning så mycket från de anställdas?

* Vilka är de vanliga misstagen?

För detta och mycket annat: kom, mingla lyssna och ställ frågor.

”Konsulternas råd sänker egenföretagares pension”


(Under förra året skrev jag som vanligt en hel del om pensioner, och detta var en av de mer intressanta artiklarna. Det visar ännu en gång hur snårigt och komplext pensionsystemen uppfattas, och till viss del är.)

Många egenföretagare sparar fortfarande på fel sätt till sin pension. En del av problemet beror på att deras rådgivare inte förstår hur de med enskild firma bör pensionsspara, enligt Pensionsmyndigheten.

(Av Rickard Jakbo, publicerad i Arbetsvärlden 2022)


Det blir det allt viktigare för egenföretagare att spara själva om de inte vill bli relativt fattiga som pensionärer. Det beror på tjänstepensionens växande betydelse för svenskarnas slutpension, och att f-skattare inte får en tjänstepension som de flesta anställda har.
Problemet är att många – paradoxalt nog – pensionssparar på ett sätt som sänker deras pension från staten. Speciellt vanligt verkar det vara bland de åtminstone cirka 230 000 personer som försörjer sig genom att driva en enskild firma. Många drar av på skatten för sitt pensionssparande trots att de inte borde.
– För dem innebär avdragen en direkt påverkan på den pensionsgrundande inkomsten, och det är många som inte känner till detta, och då tänker jag: oj, här måste informationen gå ut bättre, säger Agneta Claesson, som är informatör och pensionsspecialist på Pensionsmyndigheten.
Att okunskapen är stor har blivit tydlig för Agneta Claesson och hennes kolleger när de besökt branschmässor där många egenföretagare rör sig. Här har de också upptäckt att det inte bara är företagarna, utan även dem som ger råd till företagare, som inte har koll. Det handlar om redovisnings- och bokföringskonsulter som inte känner till de negativa effekterna.
– Vissa har stenkoll, men min upplevelse är att förvånansvärt många inte har reflekterat så mycket över hur avdragen påverkar den allmänna pensionen och andra sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning, säger pensionsspecialisten och fortsätter:
– Det här är viktigt. För när de som råder egenföretagarna inte har tänkt på detta, då kan man inte förvänta sig att egenföretagarna själva ska ha tänkt på detta.
Det som ofta missas är att avdraget som de med enskild firma gör för sitt pensionssparande minskar den allmänna pensionen från staten, om företagaren inte är en höginkomsttagare som slår i inkomsttaket för avsättningen till den statliga pensionen. Det beror på att det avdragsgilla pensionssparandet minskar överskottet i firman, och därmed också de pensionsavgifter som betalas in till staten. Till saken hör att de flesta enskilda näringsidkare inte har inkomster över gränsen för statlig skatt, 46 242 kronor i månaden, som är den inkomstnivå där det inte längre blir negativt att dra av för sitt pensionssparande.
Hur kan det då komma sig att till och med bokföringskonsulter saknar denna kunskap?
– Det kan ha att göra med att det ligger så djupt rotat att det är bra att göra avdrag och sänka sin skatt. En känsla jag har är att det kan ha börjat svänga, men att det går lite långsamt. Det är svårt att ändra något som setts som självklart under många år.
För egenföretagaren blir det visserligen billigare på kort sikt att dra av på skatten för sitt pensionssparande. Men eftersom skatten ska betalas när pengarna tas ut ur pensionsförsäkringen i framtiden uppstår ingen skattevinst som liknar den som uppstår när företagaren drar av för till exempel sina kontors- och resekostnader.
– Om man sedan påtalar att det dessutom finns en särskild löneskatt som utgår på det avdragsgilla sparandet, är det många företagare som säger att de inte visste om det.
Det är inte bara rådgivare och konsulter som ligger bakom de ogenomtänkta avdragen, framhåller hon.
– Ibland tänker inte rådgivarna på detta, men en del av dem säger att när de informerar om detta, kan företagaren ändå meddela att de vill sänka sin skatt.
Hur många felsparande företagare kan det då röra sig om? En fingervisning ges av den SCB-statistik som Länsförsäkringar nyligen sammanställde. Av försäkringsbolagets rapport Trygghetsgapet framgår att nästan 4 av 10 med enskild firma drog av för sitt pensionssparande i deklarationen för två år sedan. Hur många som tjänade under brytpunkten för statlig skatt undersöktes inte.
Arbetsvärlden har kontaktat fem rådgivnings- och konsultföretag och frågat om de känner igen sig i bilden av att det finns konsulter och rådgivare som är okunniga om de negativa konsekvenserna med avdragsgillt pensionssparande. Svaren har i stort sett uteblivit. Redovisningskonsulternas och skatterådgivarnas branschorganisation FAR meddelar via e-post att de har svårt att ställa upp på en intervju då man saknar sammanställd detaljkunskap om sina medlemmars kunskaper inom pensionsrådgivning.
Den rikstäckande redovisningsbyrån Ludvig & Co, som tidigare hette LRF konsult, ställer dock upp. De har en grundinställning som liknar Pensionsmyndighetens.
– Vi brukar säga att de enskilda näringsidkarna i första hand ska ta ut en vettig inkomst som ungefär motsvarar vad en normalinkomsttagare får ut. Då kan de få ut något av de allmänna försäkringarna, säger Linda Larsson, en av många ekonomi- och skatterådgivare på företaget.
Upplever ni att reglerna för pensionssparande och dess skattekonsekvenser är svåra att förklara?
– Ja, så kan det vara, men det är i första hand svårt att förklara för dem som tjänar i närheten av gränsen för statlig skatt, där det kan vara läge att planera, säger hon.
Att denna inkomstgräns är viktig beror på att företagaren här nästan når upp till full statlig pensionsrätt, samtidigt som företagaren slipper statlig skatt. Det är därför många experter och Pensionsmyndigheten tipsar företagare med höga inkomster om att dra av för sitt pensionssparande, men inte med mer än att de hamnar på en inkomst på ungefär 46 242 kronor i månaden.
Vad kan det bero på att det finns bokföringskonsulter som inte känner till hur avdragen påverkar den allmänna pensionen, vilket Pensionsmyndigheten vittnar om?
– Ja, det skulle kunna vara att alla inte jobbar med enskilda firmor och inte är så vana, säger Linda Larsson, som också är chef för bolagets Uddevalla-kontor.
Har ni märkt av detta?
– Ja, det har hänt att vi fått hit kunder som fått rådet att trycka ned sitt resultat så mycket som möjligt.
Vad som är bäst måste dock avgöras från fall till fall, betonar hon, och tar upp en speciell situation.
– För vissa kan det vara för sent att höja den allmänna pensionen ordentligt. Det går ju inte att få en bra pension från staten om du börjar ta ut en lön på normalnivå först när du börjar närma dig pensionen, då varje år räknas. För en del kan det till och med vara läge att förlita sig på garantipensionen, och då kan det i vissa fall vara bättre att inte ta ut allt i inkomst de sista åren. I stället kan man ta ut dessa pengar från företaget som pensionär då inkomstskatten blir lägre.
Vissa rådgivare tar detta resonemang om att förlita sig på garantipensionen ett steg längre. Om pensionen från staten inte kan bli högre än grundskyddet behöver denna grupp av företagare inte heller oroa sig för att de sänker sin allmänna pension när de drar av för sitt pensionssparande, resonerar de. Och varför då inte bygga upp ett värde i en pensionsförsäkring? Pensionsmyndighetens Agneta Claesson känner till att det finns de företagare som inte tjänat in så mycket till sin allmänna pension under livet, men håller inte med om resonemanget.
– Nivån på sjukpenningen och föräldrapenningen påverkas ju av den deklarerade inkomsten här och nu, oavsett inkomstläge. Jag skulle alltså ändå säga att man bör tänka på att ta ut en högre inkomst och inte sänka den med avdrag för pensionssparande, och att detta gäller för de flesta med enskild firma. Jag kan inte se fördelarna med att spara avdragsgillt om man tjänar under brytpunkten för statlig skatt.
När det gäller dem som driver sitt företag i aktiebolagsform är signalerna om ett kontraproduktivt sparande inte lika tydliga för Pensionsmyndigheten, vilket kan bero på att regelverket ser annorlunda ut (se faktaruta).
Myndighetens tips till de flesta med enskild firma, som alltså inte är höginkomsttagare, är att pensionsspara med skattade pengar. Myndighetens informatörer hänvisar här till vanliga sparformer, till exempel investeringssparkonto, ISK eller kapitalförsäkring. I bägge former sparar man med skattade pengar och drar inte av på skatten som i en pensionsförsäkring.
Men det finns en risk. Det går att använda pengarna före pensionen.
– På minussidan är att du närsomhelst kan komma åt dina sparpengar. Men tittar vi rätt och upp och ned på siffrorna för inkomstpensionen, är det bättre med dessa sparformer, säger Agneta Claesson.

Faktaruta: Skillnad för egenföretagare med enskild firma och aktiebolag
Till skillnad från dem som har ett aktiebolag kan inte de enskilda näringsidkarna separera sin privatekonomi, skattetekniskt sett, från sin firma. Alla skatteavdrag som de med enskild firma gör sänker deras pensionsgrundande, samt föräldra- och sjukpenningsgrundande, inkomst om de tjänar under taken i respektive försäkring. De med AB som tjänar under gränsen för statlig skatt kan dock slippa de negativa socialförsäkringseffekterna om de gör skatteavdraget för sitt pensionssparande privat, utanför sitt bolag, och efter att de har tagit ut lön. För ett AB är det nämligen den uttagna lönen som är pensionsgrundande, inte överskottet som för dem med enskild firma. Om AB-innehavaren sedan använder sin lön till ett avdragsgillt pensionssparande påverkar inte detta dennes pensionsrätter eller ersättningsnivåer inom de andra socialförsäkringarna.

Ingen skattefördel spara i ISK jämfört med kapitalförsäkring nästa år

Trots att Sverige styrs av moderaterna höjs skatten på ISK och kapitalförsäkring till nära 1 procent nästa år. Jämfört med de politiska signalerna blev det tvärtom. I stället för en sänkning blev det en höjning.

Den nya regeringen hade ju enligt vissa beskrivingar lovat att sänka skatten på investeringssparkontona. Svensk Försäkrings Eva Erlandsson konstaterade följande:

”Vad gäller ISK står det svart på vitt i avtalet att ”Sänkt skatt på sparande genom att en grundnivå på 300 000 kr i ISK görs skattefri” ”(Läs mer här)

Men när regeringens budget lades fram fanns löftet inte längre med.

Det blev i stället en rejäl höjning. Nästa år betalar man nära 1 procent, eller mer precist 0,88 procent, av sitt sparkapital i skatt.

Det kan ju tyckas märkligt att en moderatledd regering höjer skatterna på sparande (och för många av oss egenföretagares del även då i praktiken på pensionsssparande). Är det något som är beständigt inom Moderaterna är det ju en vilja till att sänka skatter.

Förklaringen är att detta mer eller mindre sker automatiskt på grund av det allmänna ränteläget. Kapitalet som läggs in i ett ISK-skal schablonbeskattas med en årlig skatt som baseras på statslåneräntan den 30 november. Och räntorna ökar som bekant, så även statslåneräntan.

Men för den som likt jag – en egenföretagare med enskild firma – står i valet och kvalet mellan att spara i ISK eller kapitalförsäkring, betyder det föga.

Skatten på kapitalförsäkringen höjs också. Den beräknas nämligen också utifrån statslåneräntan (Se Nordeas pedagogiska förklaring här).

Ett tag såg det ut som att regeringen skulle införa en stor fördel för ISK på bekostnad av kapitalförsärking, vilket jag skrev om här. Var det då kanske dags att byta sparform?

Denna ansats mötte dock stort motstånd av försäkringsbranschen. De erbjuder ju nämligen inte ISK, utan i stället bland annat just kapitalförsärking. Intressorganisationen Svensk Försäkring kontaktade både tjänstemän och politiker på finansdepartementet för att varna för en snedvridning av konkurrensen”.

Och det kanske gav effekt? Kanske blev det för dyrt eller svårt att samtidigt som en ISK-skattesänkning även sänka skatterna på motsvarande sparande i försäkringsform?

Fakta om beskattningen på ISK och Kapitalförsäkring:

Den skattemässiga hanteringen av ISK liknar den som för kapitalförsäkring. Den beräknas efter en formel där man tar statslåneräntan och lägger till 1 procent. Skatten uppgår sedan till 30 procent av summan. Under 2022 har detta gett en skatt på 0,375 procent av behållningen på sparkontot inom ett ISK-skal eller på det belopp som finns på Kapitalförsäkring. Men nästa år blir skatten 0,88 procent av kapitalet som finns på ditt konto under 2023. Källor: Svensk Försärking/DN/DI/Nordea

Va?! Om jag inte flyttar pengarna förlorar jag en miljon?

Är det bra att pensionsspara via kapital- eller pensionsförsäkring? Inte om det är hög fast årlig avgift för då kan du förlora en miljon, säger Avanzas sparekonom och ger ett exempel på vad han menar med hög avgift: 0,65 procent (vilket råkar vara en nästan lika hög avgift som jag betalar…)

Kan det verkligen stämma att jag kan gå miste om en miljon, om jag ligger kvar i mitt kapitalförsäkringssparande med en årlig procentuell administrationsavgift som pensionsbolaget tar ut?

Bakgrunden till frågan är en digital annons i artikelformat i Dagens Industri där Avanzas sparekonom tar ut svängarna.

”Det är så onödigt. En till synes låg avgift på 0,65 procent per år kan göra att du får 1 miljon mindre att leva på”, säger sparekonomen.

Han utgår från ett exempel där den så kallade skalavgiften är 0,65 procent.

Det är alltså en avgift för själva formen för sparandet, skalet, det är det du betalar för att använda någon av sparprodukterna kapitalförsäkring, pensionsförsäkring eller individuell tjänstepension.

Den går oftast under namnet förvaltningsavgift i en pensionsförsäkring och kapitalavgift för en kapitalförsäkring.

Observera att skalavgiften är något annat än fondavgifterna där kapitalet är placerat. Det vi snackar om här är en administrationsavgift som går till pensionsbolaget.

Jag känner mig nästan idiotförklarad som har mina pengar i en försäkring med en avgift som ligger på ungefär denna miljontorsk-nivå. Följande oneliner gör att jag känner mig lite dum:

”Ingen skulle väl någonsin ha sin månadslön på ett konto med årlig procentuell avgift, men ändå har många ett sådant upplägg med sin tjänstepension”, fortsätter Niklas Andersson i annonstexten som så klart syftar till en flytt till Avanzas alternativ.

Han har rätt i att det kan bli mycket pengar, även om avgiften ser låg ut för många sparare.

0,65 procent på 500 000 kronor blir drygt 3 000 kronor om året. Och denna årliga kostnad blir högre och högre i takt med att kapitalet växer.

Dessa pengar skulle annars ha funnits kvar i fonderna där kapitalet placerats och växt med ränta på ränta-effekten fram till pensionen

När spararen betalar sin årsavgift på till exempel 3 500 kronor kostar det i praktiken mer än själva avgiften. Spararen missar också framtida värdeökningar på de 3 500 kronorna som gick till avgift. Och framtida värdeökningar på värdeökningarna.

Om sparkapitalet är högt och insättningarna på en viss nivå och börsen går bra kan det kanske bli en miljon kronor som spararen går miste om på grund av pensionsbolagets administrationsavgift.

Det är en hög siffra jämfört med flera andra räkneexempel. Men att effekten är reell går inte att ta miste på. Kolla bara på dessa räkneexempel:

  • 25-åriga Jenny väljer ett tjänstepensionssparande med 0,5 procents avgift. Jämfört med om hon hade haft 0 procent får hon drygt 220 000 kronor mindre i pensionskapital när hon fyller 67. Hennes pension blir 1 700 kronor lägre varje månad livet ut (Exempel från Staffan Ström, Alecta 2021).
  • Om samma Jenny i stället nappar på ett erbjudande om pensionssparande för 1,5 procent i total avgift, försvinner cirka 590 000 kronor i avgifter och utebliven avkastning. Det sänker pensionen med 4 600 kronor varje månad. (Staffan Ström, Alecta 2021).
  • Betalar du en avgift på 0,2 procent och sparar 500 kronor i månaden under 40 år, sänks den totala summa du sparat ihop i slutändan av avgifterna med 5 procent. Om avgiften i stället ligger på 1,5 krymper summan du sparat med cirka 29 procent (Pensionsmyndigheten 2021, exemplet gäller fondavgifter).

Är jag en idiot som betalar en årlig avgift på 0,45 % av kapitalet i en kapitalförsäkring?

Nja, avgifterna på marknaden ligger i spannet 0,25 och 0,90 procent, enligt Konsumenternas Försäkringsbyrå (som kallar avgiften för grundavgift). Priset är alltså ok, sett till denna typ av produkt.

För min del ser jag ett par fördelar jämfört med att spara direkt i fonder via en bank. Jag har möjligheten att sjukförsäkra sparandet mot en avgift, jag har tillgång till rådgivning, och jag får stå i pensionsbolagets bostadskö.

På min sparandenivå kostar det inte en miljon, snarare ett par hundra tusen kronor, under 15 – 17 års sparande, allt annat lika.

Är det värt det?

Än så länge skulle jag inte vilja avfärda det som dumt, även om det är dyrt jämfört med att spara direkt i fonderna.

En sak är säker: att ha en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring kostar en hel del vid långsiktigt och ambitiöst sparande. Vi som pensionssparare måste ställa oss följande frågor:

a) hur mycket kostar den årliga procentuella avgiften oss?
b) vad får vi för den?
c) är det vi får värt kostnaden, givet de alternativ som finns

Så planerar Kristersson-styret göra om pensionspolitiken


Den nya regeringen vill sänka skatten på pension och dessutom utreda frågor som skulle kunna leda fram till ett skattegynnat pensionssparande.

Så kan det avtal som förhandlats fram av regeringspartierna tolkas. Det står att åtgärder som riktas till hushållen bör innehålla sänkningar av skatten både för arbetsinkomster och pensionsinkomster.

Regeringen ska dessutom ta fram andra förslag på hur pensionärernas ekonomi kan bli starkare.

En något svårtolkad passage är en formulering som rör ”breddat ägande av pensioner”.

Det handlar om en formulering under rubriken Hushållsekonomi på sid 59, som lyder:

”Reformer som bidrar till breddat ägande, vad gäller exempelvis boende, sparande och pension bör genomföras”.

Gunnar Loxdal på nyhetsbrevet Sak & Liv tolkar det som att det öppnar för en utredning om skattegynnat pensionssparande. Detta vore en stor nyhet för både pensionsbranschen och enskilda pensionssparare. Det är en rimlig tolkning. Åtminstone kan det ses som ett första steg i denna riktning.

I dag finns det ingen möjlighet eller poäng för den stora majoriteten att spara avdragsgillt till pensionen. Endast egenföretagare och dem som saknar tjänstepension kan göra avdrag, och bland dessa grupper är det bara solklart pensionsmässigt gynnsamt för dem som tjänar mycket bra, över drygt 46 000 kronor i månaden.

Detta beror på att avdragen sänker den pensionsgrundande inkomsten som deklareras till staten för den som tjänar sämre än så, och därför blir avdraget en sorts pyrrhusseger. Man ökar sin kommande privata pension men sänker samtidigt sin kommande statliga pension.

Man måste också komma ihåg att det fåtal som i dag är gynnade av avdragsmöjligheten måste betala skatten någon gång, även om de slipper den i dag, i det här fallet när den insparade pensionen betalas ut.

Om de sparade pengarna växt rejält kanske det inte spelar så stor roll i sig, men för att det ska bli ekonomiskt gynnsamt måste de privata pensionspengarna växa så mycket att det förtar den negativa effekten av att få en mindre inkomstrelaterad pension av staten, vilket blir fallet när man drar av på skatten och sänker sin inkomst.

I dag hänvisas alltså de flesta till att spara till sin pension med skattade pengar.

Om det nu är en utredning på gång som ska införa skatteincitament till privat pensionssparande, blir det förmodligen en utmaning för utredarna att hitta ett system som gör systemet gynnsamt skattemässigt för låg och medelinkomsttagare, utan negativa effekter för deras vanliga pension.

En av anledningarna till att den tidigare avdragsmöjligheten togs bort var att den inte gynnade dem med vanliga inkomster, utan mest dem med mycket höga inkomster.

Strutseffekten är klar

Nu är rapporten ”Strutseffekten” klar. Rapporten är en bearbetning av min D-uppsats i sociologi ”Äta sämre och få en bra pension?”, som jag gjort åt Småföretagarnas Riksförbund.

Texten innehåller dels en kunskapsöversikt och dels en kvalitativ undersökning som utifrån intervjuer och beslutsteori försöker förstå varför många egenföretagare inte sparar tillräckligt.

Bakgrunden till undersökningen är att den allmänna pensionen som andel av svenskarnas slutlön sjunker och att detta ofta kompenseras av tjänstepension för de som har en sådan . Men många egenföretagare, i synnerhet soloförtagare, sparar inte så mycket, eller inte alls. Trots att de saknar tjänstepension.

Genom djuplodande intervjuer och intervjuer med intresseorganisationer identifierar jag tre kategorier av spartyper bland företagarna:

  • högsparare – som sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension
  • lågsparare – som sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension
  • ambivalenta sparare – som under en period sparar så mycket som en anställd får i tjänstepension men som upphör med sparandet

Ett av mina svar på varför att det finns en större grupp egenföretagare som riskerar att får relativt låga pensioner, vilket har identifierats i flera studier, är att det ofta är svårt att göra rationella pensionsval. Speciellt för dem med låga inkomster är det svårt att avgöra vad som är bäst. Om man har en låg lön eller liten vinst, är det då bäst att spara, investera eller konsumera?

Här kan du läsa rapporten.

https://smaforetagarna.se/wp-content/uploads/2022/03/Rapport-SFR-005.pdf

Miniminivån som vi bör spara till pensionen

Hur ska jag hinna räkna ut vad jag bör avsätta i pension?

Vi småföretagare, i synnerhet vi soloföretagare, har ingen tjänstepension som de anställda har.

I alla fall nästan samtliga anställda, närmare bestämt 96 procent av dem, får varje år en stor pensionsumma insatt av sin arbetsgivare. Då syftar jag på det som ligger utöver det som staten avsätter, som utgår som en procentsats på lönen i form av skatt och arbetsgivaravgift.

Men hur mycket ska vi spara för att hålla jämna steg?

Pensionsmyndigheten har de senaste åren formulerat det som att vi bör spara 4,5 till 6 procent av bruttlönen, eller överskottet före skatt för dig som ha enskild firma.

Men hur mycket är det då?

Unionen har gjort en enkel tabell som visar vad de anställda tjänstemännen inom det privata näringslivet får, utifrån deras pensionsplan ITP1. Detta fungerar som en bra fingervisning tycker jag, och här är den.

Källa Unionen, Gäller 2021. För 2022 är det samma summor upp till en lön på 40 000 kronor, men lite lägre för de två högsta inkomsterna, då prisbasbeloppen ändrats.

Rätt mycket pengar för den som tjänar bra!

Som du ser finns det en viss progressivitet. Den som tjänar mycket får proportioneligt mycket mer än den som tjänar minst. Varför är det så?

Jo, för att de kolletivavtalade tjänstepensionerna innehåller regler om att de lönedelar som överstiger 7,5 prisbasbelopp vanligtvis ger tjänstepension på 30 procent för den lön som överstiger denna gräns. För 2021 gick gränsen vid 42 650 kronor, och den som tjänade 50 000 fick alltså först 4,5 procent upp till 42 650 kronor, och sedan 30 procent på de återstående 7 350 kronorna.

Denna generösa regel har tillkommit för att höginkomsttagarna inte får avsättningar till den statliga allmänna pensionen på lönedelar över gränsen.

Äta sämre och få en bättre pension? (magister-uppsatsen är klar)

Småföretagare har i alla tider grubblat på hur de ska göra med sin pension. Utmaningen är att vi inte får en tjänstepension som de anställda, samtidigt som det verkar vara dyrt att pensionsspara, och att det ibland också är det.

Det fåtal kvantitativa studier och myndighetsrapporter som finns, oftast enklare enkäter, tyder på att de minsta av företagarna oftast inte sparar så mycket som de borde, i alla fall inte så mycket som de anställdas tjänstepension ger.

Men varför är det en stor grupp som inte sparar så mycket? Och varför väljer de som sparar mycket att just göra det?

Utifrån tidigare forskning om småföretagare och pension och genom läsning av sociologisk, samhällsvetenskaplig och beteendeekonomisk beslutsteori (Simon, Kahneman, Lindblom med flera) dök jag ned i ämnesområdet i en magisteruppsats.

Efter goda råd från professor Anders Ivarsson Westerberg och bra pepp- samt även ett riktigt bra tips – från kursansvarige Adrienne Sörbom blev den till slut hyfsat intressant. I alla fall för den som är nyfiken på hur vi fattar beslut i allmänhet eller pensionssparbeslut i synnerhet.

Här är en kort sammanfattning, och längst ned en länk till uppsatsen.

Tre kategorier av pensionsparare blir synliga

Uppsatsen identifierade tre kategorier av pensionssparare. De intervjuade småföretagarna, som alla har erfarenhet av att vara soloföretagare, kan delas upp i tre kategorier:

* lågsparare (sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension)

* högsparare ( sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension och gör det kontinuerligt)

* ambivalenta sparare (sparar under en period så mycket som en anställd får i tjänstepension men upphör med sparandet)

Kunskap och ointresse påverkar

De intervjuade nämner i hög grad sin kunskapsnivå, sitt ointresse för pension och råd från människor i företagarnas närhet som betydelsefulla för deras beslut och beteenden. Det gäller både beslutet att spara och beslutet att inte spara. I viss mån nämns också ekonomin, och detta gäller i synnerhet lågspararna.

Osäkerhetsundvikandet är tydligt

Jag identifierar ett mönster av osäkerhetsundvikande. Med osäkerhetsundvikande menar beslutsteoretiker att en aktör undviker en frågeställning på grund av osäkerhet, en osäkerhet som ofta beror på bristande beslutsunderlag. Här handlar den undvikna frågeställningen om att spara, och om att spara tillräckligt mycket.

Det visar sig också att konsekvenserna på kort och lång sikt för dem med osäker ekonomi är extra svårbedömda. Oavsett vilket beslut som tas riskerar beslutfattarens olika preferenser att krocka.

Hur vanliga dessa mönster är bland verklighetens konsulter, frilansare och små bygg- och målarfirmor säger uppsatsen ingenting om. Detta är en kvalitativ uppsats, till skillnad från min förra uppsats som var kvantitativ (om hur barns tid med sina föräldrar påverkar risken föratt utsättas för brott). Mitt arbete här försöker nå en förståelse för hur företagarna tar de individuella pensionssparbesluten.

Förståelsen är intressant i sig och ger dessutom en bra grund för nya hypoteser. Vidare undersökningar kan klargöra hur vanliga dessa mönster är i olika grupper. Avsnitt 5, 8, 9 och förslagen på vidare forskning är kanske det mest konkreta och matnyttiga för dig som inte har tid att läsa allt.

Om Bilden: ”Otto Bergström för Uno Rylander tidigt 70-tal”

Uno Rylander, var entrepenör med många småföretag, under 60-70-talet, enligt Malmö Muséers beskrivning. Såklart är den anställde, förmodligen en säljar, fångad på bild när han grubblar över pensiosnfrågan. Eller förmodligen inte just pensionsfrågan kanske… Vi får hoppas att pensionen blev bra för både Uno och Otto. Förmodligen är friman i fråga Rylander AB som dyker upp i denna notis i Sveriges Handelskalender 1972. Fotot är taget ur Åke Hedströms samling.

Här kan du ladda ned uppsatsen: Äta sämre och få en bra pension?