Rapport bekräftar min rapport om de svåra pensionsvalen

Många gör passiva pensionsval, oinformerade pensionsval och ibland irrationella val inom pensionssystemet.

Det konstaterar Inspektionen för Socialförsärking, ISF, som nyligen kommit ut med rapporten. ”Att ta ansvar för sin pension
Om kunskap, förutsägbarhet och valmöjligheter i det svenska pensionssystemet”
. (2023 11 15)

ISF tecknar en bild av att det är svårt att vara en rationell pensionssparare och att det är svårt att planera för hur pensionen ska bli. Det ligger i linje med vad jag kunnat se i min magisteruppsats respektive rapport för Småföretagarnas Riksförbund.

I rapporten kommer myndigheten fram till rätt nedslående saker. Utgångspunkten för pensionsssystemet är ju att svenskarna tar medvetna pensionsval. Men granskningsmyndigheten kommer fram till att svenskarna och systemet inte har det som krävs för att individerna ska agera rationellt och medvetet i tillräcklig grad. De pekar på följande brister:

*Många saknar kunskap om systemet och sina pensioner.

*Systemet är inte förutsägbart.

*Trots att det finns mängder av möjliga val på pappret, saknas det ofta verkliga valmöjligheter. ( Till exempel: andelen av inkomsten som sätts av, hur pensionskapitaet hanteras, hur lång utbetalningstiden är för tjänstepension, avdragsmöjligheter för privat sparande, LAS-åldern med mera)

EN LISTA ÖVER PENSIONSVAL

Till problembilden hör att många saknar engagemang i pensionsfrågorna, och att många har bristande finansiell förmåga.

”Den kunskap som finns om hur människor faktiskt agerar tyder på att många inte tänker på pensionen när de gör viktiga livsval som påverkar deras pensioner. Många gör också passiva val, oinformerade val och ibland irrationella val inom pensionssystemet”, skriver myndighetens rapportförfattare.

I stället för ekonomiskt-rationella pensionsval kommer andra aspekter i förgrunden för ”pensionsväljarna”: sociala normer, hälsa, arbetssituation, familjeförhållanden och hur man värderar sin fritid.

Alla dessa ovan nämnda utmaningar ställer politikerna inför fyra viktiga pensionsval, eller avvägningar som man kallar det i rapporten:

  • Hur mycket ska staten styra när det gäller pensionsavsättningar, pensionsåldrar och pensionsnivåer?
  • Hur stort ska respektavståndet vara mellan de som får miniminivån, och de som jobbat ett helt liv?
  • Hur fastlåsta ska systemets långsiktiga spelregler vara, och hur mycket ska vara öppet att påverka för politikerna i framtiden?
  • Hur mycket ska friheten att välja prioriteras på trygghetens och jämlikhetens bekostnad?

Det verkar som om den nya pensionsgruppen står inför ett övergripande val. Ska staten försöka styra ännu mer över vilka pensionerna blir?

En absurd konsekvens av pensionssystemet?

En bra genomgång av nya och uppseendeväckande pensionssiffror publicerades i dag av magasinet Senioren, SPF Seniorernas tidning.

I korthet visar de nya siffrorna från tidningens moderorganisation att den som arbetat i 40 år, och haft en låg till medelhög lön, inte tjänar på detta pensionsmässigt. Inte ens om den kollektivavtalade tjänstepensionen räknas in.

Här visas konsekvenserna för den som har en medellön på 35 000 när denne går i pension:

Slutlön 35 000 krJobbat 40 år. Kvar i pension efter skatt, statlig allmän pension + ITP 2 tjänstepensionJobbat 40 år. Kvar i pension efter skatt, statlig allmän pension + SAF-LO tjänstepensionInte jobbat alls. Full garantipension och fullt bostadstillägg
efter skatt
Gick i pension 202114 934    14 195  14 136
Gick i pension 202215 545  14 93  15 203
Går i pension år 202316 857  16 038  16 593
Går i pension 202417 988  kr17 092 kr  17 445 kr
Källa SPF Seniorerna i tidningen Senioren 2023 11 14

Tendensen om att det inte lönar sig så mycket att ha jobbat länge för många människor, inte ens om man har en medellön, har funnits där länge.

Till exempel konstaterade Pensionsmyndighetens analyschef Ole Settergren tidigare i år att den viktiga livsinkomstprincipen, det vill säga att att inkomsterna under livet bestämmer pensionens storlek, för väldigt många har satts ur spel.

”Ser man till hela den allmänna pensionen är det stora grupper som omfattas av ett system som påminner om ett folkpensionssystem, det vill säga samma pension för alla, snarare än ett system som grundar sig på inkomster”, skrev Pensionmyndigheten då.

Men här förklaras det bra, och dessutom med nya purfärska siffror, som SPF:s expert Anna Eriksson har sammanställt. De visar att problemen med ett inkonsekvent pensionssystem kvarstår, och till och med verkar ha förvärrats något inför nästa år.

Det som spätt på problemen med ett litet avstånd mellan pensionärer som jobbat mycket och de som inte jobbat så mycket eller ingenting allas, är att grundskyddet för ensamstående pensionärer har höjts med 23,4 procent sedan 2020. Samtidigt har den ordinarie allmänna pensionen inte räknats upp så mycket.

Fattigdomsskyddet garantipensionen justeras nämligen för inflationen, men det gör inte den ordinarie pensionen.

Politikerna i Pensionsgruppen har samtidigt inte lyckats besluta sig om mer pengar till det ordinarie pensionssystemet eller fått människor att i klart högre utsträckning arbeta längre upp i åldrarna, vilket skulle inneböra mer pengar in i systemet.

Därför får de med medellön ungefär samma pension som de som inte har arbetat alls, förutsatt att de sistnämnda också kvalar in till det maximala bostadstillägget.

Observera att detta gäller dem utanför arbetsmarknaden som också bott 40 år i Sverige. Har man inte gjord det räknas grundskyddet ”garantipension” ned i förhållande till hur länge man varit borta från Sverige. För dessa kan det i stället bli fråga om det lägre äldreomsorgsstödet.

En nackdel med att inte ha jobbat jämfört med den som jobbat, (förutom att man troligen är relativt fattig under större delen av livet så klart) är att man inte kan ta med sig garantipensionen utomlands, om man skulle vilja emigrera på gamla dar.

Det kan en person som jobbat mycket under sitt liv göra, eftersom den ordinarie allmänna pensionen kan betalas ut utomlands.

Men det kanske är en klen tröst för någon som slitit hårt och jämför sig med en granne som inte arbetat så mycket.

Läs mer:
https://www.senioren.se/nyheter/annu-svagare-kopplingmellan-arbete-och-pension/

Pensionsföreläsning för frilansare 23 maj 2023

Föreläsningen handlar om den framtida pensionen för oss soloföretagare och frilansare. I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Är det dags att sluta strutsa!? Informera dig om den allt viktigare pensionsfrågan?

Då finns ett bra tillfälle för dig som frilansar med text, bild, kommunikation, journalistik och liknande.

Den 23 maj kl 17.00 i Stockholm håller jag en pensionsföreläsning och frågestund organiserat av Mälardalens Frilansklubb, där jag också är medlem.

I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Det ska bli riktigt kul och intressant att få föreläsa om detta igen. En utmaning blir förstås att hitta rätt nivå. Min erfarenhet är att det trots frågans vikt finns väldigt mycket kunskapsluckor i våra led.

Vissa kanske inte riktigt kan skilja på tjänstepension och allmän pension, medan andra har koll på skillnaderna mellan AB och Enskild firma och när man ska dra av och inte.

Mer säker på är jag att de flesta inte vet vad som anses vara en rimlig kostnad för de globala aktieindexfonder som så många oberoende experter tipsar om. Jag ska gå igenom det mesta av vikt, men hur mycket detaljer som hinns med på 2 h är svårt att veta. En utmaning, som det heter.

Här kan du anmäla dig, du kan också bli medlem på plats. Här finns också kontaktuppgifter till arrangören.

https://www.malardalensfrilansklubb.se/post/vagen-framat-i-pensionsdjungeln

Några av frågorna som tas upp är:

*Vilken sorts pension blir det i regel för frilansande journalister som inte pensionssparar?

*Vilka regler och kostnader är viktiga att ha koll på? (För AB respektive enskild firma)

* Varför skiljer sig din pensionsutmaning så mycket från de anställdas?

* Vilka är de vanliga misstagen?

För detta och mycket annat: kom, mingla lyssna och ställ frågor.

”Konsulternas råd sänker egenföretagares pension”


(Under förra året skrev jag som vanligt en hel del om pensioner, och detta var en av de mer intressanta artiklarna. Det visar ännu en gång hur snårigt och komplext pensionsystemen uppfattas, och till viss del är.)

Många egenföretagare sparar fortfarande på fel sätt till sin pension. En del av problemet beror på att deras rådgivare inte förstår hur de med enskild firma bör pensionsspara, enligt Pensionsmyndigheten.

(Av Rickard Jakbo, publicerad i Arbetsvärlden 2022)


Det blir det allt viktigare för egenföretagare att spara själva om de inte vill bli relativt fattiga som pensionärer. Det beror på tjänstepensionens växande betydelse för svenskarnas slutpension, och att f-skattare inte får en tjänstepension som de flesta anställda har.
Problemet är att många – paradoxalt nog – pensionssparar på ett sätt som sänker deras pension från staten. Speciellt vanligt verkar det vara bland de åtminstone cirka 230 000 personer som försörjer sig genom att driva en enskild firma. Många drar av på skatten för sitt pensionssparande trots att de inte borde.
– För dem innebär avdragen en direkt påverkan på den pensionsgrundande inkomsten, och det är många som inte känner till detta, och då tänker jag: oj, här måste informationen gå ut bättre, säger Agneta Claesson, som är informatör och pensionsspecialist på Pensionsmyndigheten.
Att okunskapen är stor har blivit tydlig för Agneta Claesson och hennes kolleger när de besökt branschmässor där många egenföretagare rör sig. Här har de också upptäckt att det inte bara är företagarna, utan även dem som ger råd till företagare, som inte har koll. Det handlar om redovisnings- och bokföringskonsulter som inte känner till de negativa effekterna.
– Vissa har stenkoll, men min upplevelse är att förvånansvärt många inte har reflekterat så mycket över hur avdragen påverkar den allmänna pensionen och andra sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning, säger pensionsspecialisten och fortsätter:
– Det här är viktigt. För när de som råder egenföretagarna inte har tänkt på detta, då kan man inte förvänta sig att egenföretagarna själva ska ha tänkt på detta.
Det som ofta missas är att avdraget som de med enskild firma gör för sitt pensionssparande minskar den allmänna pensionen från staten, om företagaren inte är en höginkomsttagare som slår i inkomsttaket för avsättningen till den statliga pensionen. Det beror på att det avdragsgilla pensionssparandet minskar överskottet i firman, och därmed också de pensionsavgifter som betalas in till staten. Till saken hör att de flesta enskilda näringsidkare inte har inkomster över gränsen för statlig skatt, 46 242 kronor i månaden, som är den inkomstnivå där det inte längre blir negativt att dra av för sitt pensionssparande.
Hur kan det då komma sig att till och med bokföringskonsulter saknar denna kunskap?
– Det kan ha att göra med att det ligger så djupt rotat att det är bra att göra avdrag och sänka sin skatt. En känsla jag har är att det kan ha börjat svänga, men att det går lite långsamt. Det är svårt att ändra något som setts som självklart under många år.
För egenföretagaren blir det visserligen billigare på kort sikt att dra av på skatten för sitt pensionssparande. Men eftersom skatten ska betalas när pengarna tas ut ur pensionsförsäkringen i framtiden uppstår ingen skattevinst som liknar den som uppstår när företagaren drar av för till exempel sina kontors- och resekostnader.
– Om man sedan påtalar att det dessutom finns en särskild löneskatt som utgår på det avdragsgilla sparandet, är det många företagare som säger att de inte visste om det.
Det är inte bara rådgivare och konsulter som ligger bakom de ogenomtänkta avdragen, framhåller hon.
– Ibland tänker inte rådgivarna på detta, men en del av dem säger att när de informerar om detta, kan företagaren ändå meddela att de vill sänka sin skatt.
Hur många felsparande företagare kan det då röra sig om? En fingervisning ges av den SCB-statistik som Länsförsäkringar nyligen sammanställde. Av försäkringsbolagets rapport Trygghetsgapet framgår att nästan 4 av 10 med enskild firma drog av för sitt pensionssparande i deklarationen för två år sedan. Hur många som tjänade under brytpunkten för statlig skatt undersöktes inte.
Arbetsvärlden har kontaktat fem rådgivnings- och konsultföretag och frågat om de känner igen sig i bilden av att det finns konsulter och rådgivare som är okunniga om de negativa konsekvenserna med avdragsgillt pensionssparande. Svaren har i stort sett uteblivit. Redovisningskonsulternas och skatterådgivarnas branschorganisation FAR meddelar via e-post att de har svårt att ställa upp på en intervju då man saknar sammanställd detaljkunskap om sina medlemmars kunskaper inom pensionsrådgivning.
Den rikstäckande redovisningsbyrån Ludvig & Co, som tidigare hette LRF konsult, ställer dock upp. De har en grundinställning som liknar Pensionsmyndighetens.
– Vi brukar säga att de enskilda näringsidkarna i första hand ska ta ut en vettig inkomst som ungefär motsvarar vad en normalinkomsttagare får ut. Då kan de få ut något av de allmänna försäkringarna, säger Linda Larsson, en av många ekonomi- och skatterådgivare på företaget.
Upplever ni att reglerna för pensionssparande och dess skattekonsekvenser är svåra att förklara?
– Ja, så kan det vara, men det är i första hand svårt att förklara för dem som tjänar i närheten av gränsen för statlig skatt, där det kan vara läge att planera, säger hon.
Att denna inkomstgräns är viktig beror på att företagaren här nästan når upp till full statlig pensionsrätt, samtidigt som företagaren slipper statlig skatt. Det är därför många experter och Pensionsmyndigheten tipsar företagare med höga inkomster om att dra av för sitt pensionssparande, men inte med mer än att de hamnar på en inkomst på ungefär 46 242 kronor i månaden.
Vad kan det bero på att det finns bokföringskonsulter som inte känner till hur avdragen påverkar den allmänna pensionen, vilket Pensionsmyndigheten vittnar om?
– Ja, det skulle kunna vara att alla inte jobbar med enskilda firmor och inte är så vana, säger Linda Larsson, som också är chef för bolagets Uddevalla-kontor.
Har ni märkt av detta?
– Ja, det har hänt att vi fått hit kunder som fått rådet att trycka ned sitt resultat så mycket som möjligt.
Vad som är bäst måste dock avgöras från fall till fall, betonar hon, och tar upp en speciell situation.
– För vissa kan det vara för sent att höja den allmänna pensionen ordentligt. Det går ju inte att få en bra pension från staten om du börjar ta ut en lön på normalnivå först när du börjar närma dig pensionen, då varje år räknas. För en del kan det till och med vara läge att förlita sig på garantipensionen, och då kan det i vissa fall vara bättre att inte ta ut allt i inkomst de sista åren. I stället kan man ta ut dessa pengar från företaget som pensionär då inkomstskatten blir lägre.
Vissa rådgivare tar detta resonemang om att förlita sig på garantipensionen ett steg längre. Om pensionen från staten inte kan bli högre än grundskyddet behöver denna grupp av företagare inte heller oroa sig för att de sänker sin allmänna pension när de drar av för sitt pensionssparande, resonerar de. Och varför då inte bygga upp ett värde i en pensionsförsäkring? Pensionsmyndighetens Agneta Claesson känner till att det finns de företagare som inte tjänat in så mycket till sin allmänna pension under livet, men håller inte med om resonemanget.
– Nivån på sjukpenningen och föräldrapenningen påverkas ju av den deklarerade inkomsten här och nu, oavsett inkomstläge. Jag skulle alltså ändå säga att man bör tänka på att ta ut en högre inkomst och inte sänka den med avdrag för pensionssparande, och att detta gäller för de flesta med enskild firma. Jag kan inte se fördelarna med att spara avdragsgillt om man tjänar under brytpunkten för statlig skatt.
När det gäller dem som driver sitt företag i aktiebolagsform är signalerna om ett kontraproduktivt sparande inte lika tydliga för Pensionsmyndigheten, vilket kan bero på att regelverket ser annorlunda ut (se faktaruta).
Myndighetens tips till de flesta med enskild firma, som alltså inte är höginkomsttagare, är att pensionsspara med skattade pengar. Myndighetens informatörer hänvisar här till vanliga sparformer, till exempel investeringssparkonto, ISK eller kapitalförsäkring. I bägge former sparar man med skattade pengar och drar inte av på skatten som i en pensionsförsäkring.
Men det finns en risk. Det går att använda pengarna före pensionen.
– På minussidan är att du närsomhelst kan komma åt dina sparpengar. Men tittar vi rätt och upp och ned på siffrorna för inkomstpensionen, är det bättre med dessa sparformer, säger Agneta Claesson.

Faktaruta: Skillnad för egenföretagare med enskild firma och aktiebolag
Till skillnad från dem som har ett aktiebolag kan inte de enskilda näringsidkarna separera sin privatekonomi, skattetekniskt sett, från sin firma. Alla skatteavdrag som de med enskild firma gör sänker deras pensionsgrundande, samt föräldra- och sjukpenningsgrundande, inkomst om de tjänar under taken i respektive försäkring. De med AB som tjänar under gränsen för statlig skatt kan dock slippa de negativa socialförsäkringseffekterna om de gör skatteavdraget för sitt pensionssparande privat, utanför sitt bolag, och efter att de har tagit ut lön. För ett AB är det nämligen den uttagna lönen som är pensionsgrundande, inte överskottet som för dem med enskild firma. Om AB-innehavaren sedan använder sin lön till ett avdragsgillt pensionssparande påverkar inte detta dennes pensionsrätter eller ersättningsnivåer inom de andra socialförsäkringarna.

Va?! Om jag inte flyttar pengarna förlorar jag en miljon?

Är det bra att pensionsspara via kapital- eller pensionsförsäkring? Inte om det är hög fast årlig avgift för då kan du förlora en miljon, säger Avanzas sparekonom och ger ett exempel på vad han menar med hög avgift: 0,65 procent (vilket råkar vara en nästan lika hög avgift som jag betalar…)

Kan det verkligen stämma att jag kan gå miste om en miljon, om jag ligger kvar i mitt kapitalförsäkringssparande med en årlig procentuell administrationsavgift som pensionsbolaget tar ut?

Bakgrunden till frågan är en digital annons i artikelformat i Dagens Industri där Avanzas sparekonom tar ut svängarna.

”Det är så onödigt. En till synes låg avgift på 0,65 procent per år kan göra att du får 1 miljon mindre att leva på”, säger sparekonomen.

Han utgår från ett exempel där den så kallade skalavgiften är 0,65 procent.

Det är alltså en avgift för själva formen för sparandet, skalet, det är det du betalar för att använda någon av sparprodukterna kapitalförsäkring, pensionsförsäkring eller individuell tjänstepension.

Den går oftast under namnet förvaltningsavgift i en pensionsförsäkring och kapitalavgift för en kapitalförsäkring.

Observera att skalavgiften är något annat än fondavgifterna där kapitalet är placerat. Det vi snackar om här är en administrationsavgift som går till pensionsbolaget.

Jag känner mig nästan idiotförklarad som har mina pengar i en försäkring med en avgift som ligger på ungefär denna miljontorsk-nivå. Följande oneliner gör att jag känner mig lite dum:

”Ingen skulle väl någonsin ha sin månadslön på ett konto med årlig procentuell avgift, men ändå har många ett sådant upplägg med sin tjänstepension”, fortsätter Niklas Andersson i annonstexten som så klart syftar till en flytt till Avanzas alternativ.

Han har rätt i att det kan bli mycket pengar, även om avgiften ser låg ut för många sparare.

0,65 procent på 500 000 kronor blir drygt 3 000 kronor om året. Och denna årliga kostnad blir högre och högre i takt med att kapitalet växer.

Dessa pengar skulle annars ha funnits kvar i fonderna där kapitalet placerats och växt med ränta på ränta-effekten fram till pensionen

När spararen betalar sin årsavgift på till exempel 3 500 kronor kostar det i praktiken mer än själva avgiften. Spararen missar också framtida värdeökningar på de 3 500 kronorna som gick till avgift. Och framtida värdeökningar på värdeökningarna.

Om sparkapitalet är högt och insättningarna på en viss nivå och börsen går bra kan det kanske bli en miljon kronor som spararen går miste om på grund av pensionsbolagets administrationsavgift.

Det är en hög siffra jämfört med flera andra räkneexempel. Men att effekten är reell går inte att ta miste på. Kolla bara på dessa räkneexempel:

  • 25-åriga Jenny väljer ett tjänstepensionssparande med 0,5 procents avgift. Jämfört med om hon hade haft 0 procent får hon drygt 220 000 kronor mindre i pensionskapital när hon fyller 67. Hennes pension blir 1 700 kronor lägre varje månad livet ut (Exempel från Staffan Ström, Alecta 2021).
  • Om samma Jenny i stället nappar på ett erbjudande om pensionssparande för 1,5 procent i total avgift, försvinner cirka 590 000 kronor i avgifter och utebliven avkastning. Det sänker pensionen med 4 600 kronor varje månad. (Staffan Ström, Alecta 2021).
  • Betalar du en avgift på 0,2 procent och sparar 500 kronor i månaden under 40 år, sänks den totala summa du sparat ihop i slutändan av avgifterna med 5 procent. Om avgiften i stället ligger på 1,5 krymper summan du sparat med cirka 29 procent (Pensionsmyndigheten 2021, exemplet gäller fondavgifter).

Är jag en idiot som betalar en årlig avgift på 0,45 % av kapitalet i en kapitalförsäkring?

Nja, avgifterna på marknaden ligger i spannet 0,25 och 0,90 procent, enligt Konsumenternas Försäkringsbyrå (som kallar avgiften för grundavgift). Priset är alltså ok, sett till denna typ av produkt.

För min del ser jag ett par fördelar jämfört med att spara direkt i fonder via en bank. Jag har möjligheten att sjukförsäkra sparandet mot en avgift, jag har tillgång till rådgivning, och jag får stå i pensionsbolagets bostadskö.

På min sparandenivå kostar det inte en miljon, snarare ett par hundra tusen kronor, under 15 – 17 års sparande, allt annat lika.

Är det värt det?

Än så länge skulle jag inte vilja avfärda det som dumt, även om det är dyrt jämfört med att spara direkt i fonderna.

En sak är säker: att ha en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring kostar en hel del vid långsiktigt och ambitiöst sparande. Vi som pensionssparare måste ställa oss följande frågor:

a) hur mycket kostar den årliga procentuella avgiften oss?
b) vad får vi för den?
c) är det vi får värt kostnaden, givet de alternativ som finns

ISK-skatten försvinner – Bye Bye kapitalförsäkring?

Den nya regeringen vill införa noll procent skatt på investeringssparkonto, ISK och detta upp till ett sparkapital på 300 000 kronor. Noll procent i skatt! Det är ju rätt billigt det. Varför ska då jag som sparar i en kapitalförsäkring inte byta?


(eller Jag och min kapitalförsäkring, del 1)

För mig som behöver spara till min pension blir jag såklart nyfiken på om detta är en sparform för mig ( som företagare har jag ju tyvärr ej en tjänstepension som nästan alla fast anställda har).

Jag sparar i dag i en kapitalförsäkring. Folk i min situation som inte är höginkomsttagare, alltså egenföretagare med enskild firma* eller dem som saknar tjänstepension från arbetsgivare, har oftast ISK eller i kapitalförsäkring som sparalternativ.

Dessa sparformer sänker nämligen inte sjukpenningsgrundande inkomst, föräldrapenning, a-kassa eller allmän statlig pension, eftersom sparandet sker med skattade pengar. (I Arbetsvärlden tidigare i år skrev jag att många ofta sparar på ett sätt som gör att de sänker dessa statliga försäkringsförmåner, läs mer här.)

Sparformerna liknar varandra. För bägge sparformer får du betala en årlig relativt låg skatt oavsett om du gjort en vinst i sparandet eller inte. Så om då skatten försvinner i ISK borde väl denna sparform hamna i tätposition? Allt annat lika så är svaret såklart ja. Men allt annat är inte lika såklart. Det handlar ju om pension…

Vad är det då för skillnad? Enkelt uttryckt kan man säga att ISK inte har något med försäkringar att göra. Det är ett mer rent sparande, och därför också billigare.

Bägge former är sparande med skattade pengar i olika kombinationer av fonder och aktier och andra värdepapper, men i kapitalförsäkring sker sparandet i försäkringsform. I varje fall ges en eller flera försäkringsmöjligheter.

Försäkringsbolagen framhåller till exempel att du enkelt kan utse en förmånstagare som får sparkapitalet om du hastigt och lustigt skulle förvinna från jordens yta. (Detta går dock att lösa för ISK genom testamente).

Du kan också köpa till olika försäkringsdelar som till exempel täcker upp i fall du blir sjuk, och tillfälligt inte kan spara till sin pension.

Formen ger dig också möjlighet att pytsa ut pengarna under längre tid som månadsutbetalningar, som om det vore en riktig pension.

Vissa bolag erbjuder dig dessutom valet att spara så att en del av värdet på de insatta pengarna garanteras (oftast 80 procent), så att de inte förvinner till stor del i dåliga investeringar eller i en börsnedgång. Det kallas att spara i traditionell försäkring.

Den tydligaste fördelen med ISK jämfört med kapitalförsäkring är framför allt avgiften. Ett ISK är i regel avgiftsfritt i sig, till skillnad från dess ”konkurrent” (men fonderna i sparandet betalar du för i bägge fall).

Med ränta på ränta-effekten kan kapitalförsäkringen därför bli rejält dyrt jämfört med ISK om avgiften är hög och sparandet långsiktigt.

Och om schablonskatten försvinner för ISK, men inte avkastningsskatten hos kapitalförsäkring, blir alltså ISK ännu billigare jämfört med kapitalförsäkring.

Det som jag och andra i min situation alltså bör ta ställning till: är fördelarna med kapitalförsäkring värda de högre avgifterna och den framtida eventuellt högre skatten?

Eftersom jag inte sparar till en traditionell försäkring som garanterar ett visst utbetalningsbelopp är de återstående fördelarna för mig, som jag ser det:

*Det är möjligt att köpa till en slags sjukförsäkring som tillfälligt genererar insättningar till pension (men denna upplevde jag som rätt dyr, och det är som alltid svårt att veta det reella värdet av en försäkring)
*Långvarig utbetalning, så att det liknar en vanlig pension, och inte är en summa på ett konto
*I mitt fall även att stå i en speciell bostadskö där jag kan flytta in i försäkringsbolagets fastigheter

Men eftersom jag inte har tecknat sjukförsäkringen till kapitalförsäkringen, är det rätt få fördelar faktiskt. Jag vill ju inte längre bo på Södermalm, som när jag var 30, så bostadskön är inte så värdefull längre för mig. Så om skatten försvinner på ISK, och inte på kapitalförsäkring, kommer jag nog att flytta mina pengar, om jag inte gjort det tidigare.
Rickard

Läs mer:
Här hos oberoende Konsumenternas Försäkringsbyrå finns en jämförelse mellan ISK och kapitalförsäkring, men de går på just denna sida inte in konkret på avgifter och möjliga försäkringstillval. Men om du surfar runt kan du även jämföra avgifter.

Strutseffekten är klar

Nu är rapporten ”Strutseffekten” klar. Rapporten är en bearbetning av min D-uppsats i sociologi ”Äta sämre och få en bra pension?”, som jag gjort åt Småföretagarnas Riksförbund.

Texten innehåller dels en kunskapsöversikt och dels en kvalitativ undersökning som utifrån intervjuer och beslutsteori försöker förstå varför många egenföretagare inte sparar tillräckligt.

Bakgrunden till undersökningen är att den allmänna pensionen som andel av svenskarnas slutlön sjunker och att detta ofta kompenseras av tjänstepension för de som har en sådan . Men många egenföretagare, i synnerhet soloförtagare, sparar inte så mycket, eller inte alls. Trots att de saknar tjänstepension.

Genom djuplodande intervjuer och intervjuer med intresseorganisationer identifierar jag tre kategorier av spartyper bland företagarna:

  • högsparare – som sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension
  • lågsparare – som sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension
  • ambivalenta sparare – som under en period sparar så mycket som en anställd får i tjänstepension men som upphör med sparandet

Ett av mina svar på varför att det finns en större grupp egenföretagare som riskerar att får relativt låga pensioner, vilket har identifierats i flera studier, är att det ofta är svårt att göra rationella pensionsval. Speciellt för dem med låga inkomster är det svårt att avgöra vad som är bäst. Om man har en låg lön eller liten vinst, är det då bäst att spara, investera eller konsumera?

Här kan du läsa rapporten.

https://smaforetagarna.se/wp-content/uploads/2022/03/Rapport-SFR-005.pdf

Kampanj fick pensionsjätte att avyttra fossila värden?

De brittiska universitetens pensionsförvaltare avinvesterar i fossilbolag till ett värde om cirka 50 miljarder kronor. Mycket talar för att det är lobbying och kritik från aktivistiska medlemmar och sparare som ligger bakom.

Var det kampanjgruppen Ethics for USS, som fick en av Europas största pensionsförvaltare att göra sig av med fossila tillgångar till ett värde av hela fem miljarder pund?

En hel del talar för att det var lobbying och kritik från gruppen som låg bakom att den brittiska universitetsvärldens pensionsförvaltare, The Universities Superannuation Scheme, USS, gick från ord till handling.

The Guardian skriver om USS beslut i dag och lyfter fram att pensionsförvaltaren kritiserats för sina innehav under en längre tid.

Påtryckarna har under åtminstone två år legat på i frågan, bland annat genom att i bloggform redovisa möten med ledningen, ledningens svar på frågor och sammanställningar av innehaven.

Tidningen intervjuar en företrädare för kampanjgruppen bakom ”Divest USS”, Paul Kinnersley, professor emeritus från Cardiff University.

I egenskap av kampanjens koordinator poängterar han att pensionsbolaget förvaltar pensioner åt flera framträdande klimatforskare, och att detta kan ha påskyndat processen. Men han och gruppen är långt ifrån nöjda.

“Any shift by USS to decarbonise or clean up their investments is obviously a step in the right direction,” sa han till tidningen och fortsatte:

“But they’ve been slow about changing and they’ve been slow about sharing detail on the target of net zero by 2050. We’re welcoming it, but there’s a long way for them to go.”

Enligt kampanjens webbplats förvaltade USS över 100 miljarder pund i fossilbolag före beslutet, till exempel i Shell.

Men gruppen, som består av pensionsspararande medlemmar i pensionsstiftelsen, är verkligen inte nöjda. Det framgick av en tweet som kommenterade agerandet. Där väckte de frågan om det i själva verket var frågan om greenwashing.

Läs mer här:

https://www.theguardian.com/business/2022/jan/23/uks-biggest-private-pension-fund-to-shift-5bn-away-from-polluters

Miniminivån som vi bör spara till pensionen

Hur ska jag hinna räkna ut vad jag bör avsätta i pension?

Vi småföretagare, i synnerhet vi soloföretagare, har ingen tjänstepension som de anställda har.

I alla fall nästan samtliga anställda, närmare bestämt 96 procent av dem, får varje år en stor pensionsumma insatt av sin arbetsgivare. Då syftar jag på det som ligger utöver det som staten avsätter, som utgår som en procentsats på lönen i form av skatt och arbetsgivaravgift.

Men hur mycket ska vi spara för att hålla jämna steg?

Pensionsmyndigheten har de senaste åren formulerat det som att vi bör spara 4,5 till 6 procent av bruttlönen, eller överskottet före skatt för dig som ha enskild firma.

Men hur mycket är det då?

Unionen har gjort en enkel tabell som visar vad de anställda tjänstemännen inom det privata näringslivet får, utifrån deras pensionsplan ITP1. Detta fungerar som en bra fingervisning tycker jag, och här är den.

Källa Unionen, Gäller 2021. För 2022 är det samma summor upp till en lön på 40 000 kronor, men lite lägre för de två högsta inkomsterna, då prisbasbeloppen ändrats.

Rätt mycket pengar för den som tjänar bra!

Som du ser finns det en viss progressivitet. Den som tjänar mycket får proportioneligt mycket mer än den som tjänar minst. Varför är det så?

Jo, för att de kolletivavtalade tjänstepensionerna innehåller regler om att de lönedelar som överstiger 7,5 prisbasbelopp vanligtvis ger tjänstepension på 30 procent för den lön som överstiger denna gräns. För 2021 gick gränsen vid 42 650 kronor, och den som tjänade 50 000 fick alltså först 4,5 procent upp till 42 650 kronor, och sedan 30 procent på de återstående 7 350 kronorna.

Denna generösa regel har tillkommit för att höginkomsttagarna inte får avsättningar till den statliga allmänna pensionen på lönedelar över gränsen.

Efter pandemipausen: Europa höjer åter pensionsåldrarna

Kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

Under pandemiåren 2020 och 2021 var det många länder som tog en paus i pensionsåldershöjandet.

Antingen sköt politikerna upp frågan eller så undlät de att genomföra fattade beslut om att höja. Detta enligt OECD:s rapport Pensions at a Glance 2021, vilken jag rapporterade om i Dagens Arena nyligen.

Enligt rapporten har pensionsåldrarna inom OECD inte höjts, så när som på en åldersgräns i Sverige. I Sverige ökade minimiåldern för att ta ut statlig inkomstpension från 61 till 62 år förra året.

Men kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

I Spanien höjs lägstaåldern för att ta ut pension. Den ålder då man slipper förlora extra mycket ekonomiskt på att gå i pension höjdes till till 66 år och två månader, rapporterar EuroWeekly.

I Storbritannien höjs den lägsta ålder som det är tillåtet att ta ut den arbetsgivarbetalda tjänstepensionen från 55 till 57 från och med 2028. Regeringen stängde nyligen möjligheten att flytta sin pension till ett en pensionsplan som skulle göra att spararna behöll möjligheten att gå vid 55.

I Finland fortsätter man att höja pensionsåldern enligt plan. I dag är den lägsta pensionsåldern för allmän ålderspension 63 år och denna gräns kommer att höjas de närmsta fem åren till 65 år.  

Man har där också beslutat att inom en nära framtid ha ett system där pensionsåldern bestäms av medellivslängden. Om livslängden fortsätter att stiga, höjs pensionsåldern med automatik. Detta ska gälla för dem som är födda 1965 eller senare.

Detta system, som kopplar medellivslängden till pensionsåldern, är infört i sju EU-länder.  Förutom Finland finns beslut på att införa systemet i Danmark, Estland, Grekland och Nederländerna, enligt ovan nämnda OECD-rapport.

Även i Sverige finns ett förslag på att införa detta medelivslängdsrelaterade system, även kallat ett system med riktålder.

Enligt ett annat förslag som riksdagen har att ta ställning till kommer åldern för när man kan få grundskydd, till exempel garantipension och bostadstillägg, att höjas från 65 till 66 år redan 2023, alltså nästa år.

Mycket talar alltså för att det är business as usual i pensionsåldersfrågan.