Ingen skattefördel spara i ISK jämfört med kapitalförsäkring nästa år

Trots att Sverige styrs av moderaterna höjs skatten på ISK och kapitalförsäkring till nära 1 procent nästa år. Jämfört med de politiska signalerna blev det tvärtom. I stället för en sänkning blev det en höjning.

Den nya regeringen hade ju enligt vissa beskrivingar lovat att sänka skatten på investeringssparkontona. Svensk Försäkrings Eva Erlandsson konstaterade följande:

”Vad gäller ISK står det svart på vitt i avtalet att ”Sänkt skatt på sparande genom att en grundnivå på 300 000 kr i ISK görs skattefri” ”(Läs mer här)

Men när regeringens budget lades fram fanns löftet inte längre med.

Det blev i stället en rejäl höjning. Nästa år betalar man nära 1 procent, eller mer precist 0,88 procent, av sitt sparkapital i skatt.

Det kan ju tyckas märkligt att en moderatledd regering höjer skatterna på sparande (och för många av oss egenföretagares del även då i praktiken på pensionsssparande). Är det något som är beständigt inom Moderaterna är det ju en vilja till att sänka skatter.

Förklaringen är att detta mer eller mindre sker automatiskt på grund av det allmänna ränteläget. Kapitalet som läggs in i ett ISK-skal schablonbeskattas med en årlig skatt som baseras på statslåneräntan den 30 november. Och räntorna ökar som bekant, så även statslåneräntan.

Men för den som likt jag – en egenföretagare med enskild firma – står i valet och kvalet mellan att spara i ISK eller kapitalförsäkring, betyder det föga.

Skatten på kapitalförsäkringen höjs också. Den beräknas nämligen också utifrån statslåneräntan (Se Nordeas pedagogiska förklaring här).

Ett tag såg det ut som att regeringen skulle införa en stor fördel för ISK på bekostnad av kapitalförsärking, vilket jag skrev om här. Var det då kanske dags att byta sparform?

Denna ansats mötte dock stort motstånd av försäkringsbranschen. De erbjuder ju nämligen inte ISK, utan i stället bland annat just kapitalförsärking. Intressorganisationen Svensk Försäkring kontaktade både tjänstemän och politiker på finansdepartementet för att varna för en snedvridning av konkurrensen”.

Och det kanske gav effekt? Kanske blev det för dyrt eller svårt att samtidigt som en ISK-skattesänkning även sänka skatterna på motsvarande sparande i försäkringsform?

Fakta om beskattningen på ISK och Kapitalförsäkring:

Den skattemässiga hanteringen av ISK liknar den som för kapitalförsäkring. Den beräknas efter en formel där man tar statslåneräntan och lägger till 1 procent. Skatten uppgår sedan till 30 procent av summan. Under 2022 har detta gett en skatt på 0,375 procent av behållningen på sparkontot inom ett ISK-skal eller på det belopp som finns på Kapitalförsäkring. Men nästa år blir skatten 0,88 procent av kapitalet som finns på ditt konto under 2023. Källor: Svensk Försärking/DN/DI/Nordea

Va?! Om jag inte flyttar pengarna förlorar jag en miljon?

Är det bra att pensionsspara via kapital- eller pensionsförsäkring? Inte om det är hög fast årlig avgift för då kan du förlora en miljon, säger Avanzas sparekonom och ger ett exempel på vad han menar med hög avgift: 0,65 procent (vilket råkar vara en nästan lika hög avgift som jag betalar…)

Kan det verkligen stämma att jag kan gå miste om en miljon, om jag ligger kvar i mitt kapitalförsäkringssparande med en årlig procentuell administrationsavgift som pensionsbolaget tar ut?

Bakgrunden till frågan är en digital annons i artikelformat i Dagens Industri där Avanzas sparekonom tar ut svängarna.

”Det är så onödigt. En till synes låg avgift på 0,65 procent per år kan göra att du får 1 miljon mindre att leva på”, säger sparekonomen.

Han utgår från ett exempel där den så kallade skalavgiften är 0,65 procent.

Det är alltså en avgift för själva formen för sparandet, skalet, det är det du betalar för att använda någon av sparprodukterna kapitalförsäkring, pensionsförsäkring eller individuell tjänstepension.

Den går oftast under namnet förvaltningsavgift i en pensionsförsäkring och kapitalavgift för en kapitalförsäkring.

Observera att skalavgiften är något annat än fondavgifterna där kapitalet är placerat. Det vi snackar om här är en administrationsavgift som går till pensionsbolaget.

Jag känner mig nästan idiotförklarad som har mina pengar i en försäkring med en avgift som ligger på ungefär denna miljontorsk-nivå. Följande oneliner gör att jag känner mig lite dum:

”Ingen skulle väl någonsin ha sin månadslön på ett konto med årlig procentuell avgift, men ändå har många ett sådant upplägg med sin tjänstepension”, fortsätter Niklas Andersson i annonstexten som så klart syftar till en flytt till Avanzas alternativ.

Han har rätt i att det kan bli mycket pengar, även om avgiften ser låg ut för många sparare.

0,65 procent på 500 000 kronor blir drygt 3 000 kronor om året. Och denna årliga kostnad blir högre och högre i takt med att kapitalet växer.

Dessa pengar skulle annars ha funnits kvar i fonderna där kapitalet placerats och växt med ränta på ränta-effekten fram till pensionen

När spararen betalar sin årsavgift på till exempel 3 500 kronor kostar det i praktiken mer än själva avgiften. Spararen missar också framtida värdeökningar på de 3 500 kronorna som gick till avgift. Och framtida värdeökningar på värdeökningarna.

Om sparkapitalet är högt och insättningarna på en viss nivå och börsen går bra kan det kanske bli en miljon kronor som spararen går miste om på grund av pensionsbolagets administrationsavgift.

Det är en hög siffra jämfört med flera andra räkneexempel. Men att effekten är reell går inte att ta miste på. Kolla bara på dessa räkneexempel:

  • 25-åriga Jenny väljer ett tjänstepensionssparande med 0,5 procents avgift. Jämfört med om hon hade haft 0 procent får hon drygt 220 000 kronor mindre i pensionskapital när hon fyller 67. Hennes pension blir 1 700 kronor lägre varje månad livet ut (Exempel från Staffan Ström, Alecta 2021).
  • Om samma Jenny i stället nappar på ett erbjudande om pensionssparande för 1,5 procent i total avgift, försvinner cirka 590 000 kronor i avgifter och utebliven avkastning. Det sänker pensionen med 4 600 kronor varje månad. (Staffan Ström, Alecta 2021).
  • Betalar du en avgift på 0,2 procent och sparar 500 kronor i månaden under 40 år, sänks den totala summa du sparat ihop i slutändan av avgifterna med 5 procent. Om avgiften i stället ligger på 1,5 krymper summan du sparat med cirka 29 procent (Pensionsmyndigheten 2021, exemplet gäller fondavgifter).

Är jag en idiot som betalar en årlig avgift på 0,45 % av kapitalet i en kapitalförsäkring?

Nja, avgifterna på marknaden ligger i spannet 0,25 och 0,90 procent, enligt Konsumenternas Försäkringsbyrå (som kallar avgiften för grundavgift). Priset är alltså ok, sett till denna typ av produkt.

För min del ser jag ett par fördelar jämfört med att spara direkt i fonder via en bank. Jag har möjligheten att sjukförsäkra sparandet mot en avgift, jag har tillgång till rådgivning, och jag får stå i pensionsbolagets bostadskö.

På min sparandenivå kostar det inte en miljon, snarare ett par hundra tusen kronor, under 15 – 17 års sparande, allt annat lika.

Är det värt det?

Än så länge skulle jag inte vilja avfärda det som dumt, även om det är dyrt jämfört med att spara direkt i fonderna.

En sak är säker: att ha en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring kostar en hel del vid långsiktigt och ambitiöst sparande. Vi som pensionssparare måste ställa oss följande frågor:

a) hur mycket kostar den årliga procentuella avgiften oss?
b) vad får vi för den?
c) är det vi får värt kostnaden, givet de alternativ som finns

Nya varningar från Småspararguiden

Småspararguidens årliga bottenlista är här.

Återigen varnar de för produkter som säljs till privatpersoner och företag efter så kallad avgiftsfri och gratis “fristående rådgivning”.

Dels handlar det om rådgivare som hänvisar kunderna till sina egna dyra fonder.

Dels handlar det om att bolag och banker hänvisar till fonder hos andra bolag. Detta i utbyte mot att rådgivarens bolag får höga provisioner – alltså bra betalt – från de rekommenderade fondernas ägare för att göra det.

Eller så gör de både och, skriver Småspararguiden. Säljer egna och andras dyra fonder. Det är du som betalar.

Det är läsvärt och detta år är det dessutom väl underbyggt med hänvisningar till oberoende bedömningar från myndigheter och medier.

Det är förmodligen så att finansbolagens rådgivare inte förklarar den genomsnittliga konsekvensen av att investera i dyra fonder.

Höga avgifter är nämligen något vi som sparar till pensionen måste vara uppmärksamma på. Risken är annars att avgiften gnager upp en stor del av din och min pension.

Det handlar om en sorts omvänd ränta på ränta-effekt, som gör att en hög avgift är osund i nästan alla väder.

Det finns såklart undantag. Du kanske har den osannolika rötan att lotsas till ett dyrsparande där förvaltarbossen och hans team har fantastiska förmågor? Du väljer ett bolag som har krafter som gör att de vet hur ekonomin utvecklar sig de nämaste 25 åren och därför hela tiden väljer aktier som går som tåget ?

Ja, då kan det löna sig. Men är det värt att betala uppemot flera hundra tusen kronor för att chansa på att just denna dyra förvaltare har denna förmåga?

ISK-skatten försvinner – Bye Bye kapitalförsäkring?

Den nya regeringen vill införa noll procent skatt på investeringssparkonto, ISK och detta upp till ett sparkapital på 300 000 kronor. Noll procent i skatt! Det är ju rätt billigt det. Varför ska då jag som sparar i en kapitalförsäkring inte byta?


(eller Jag och min kapitalförsäkring, del 1)

För mig som behöver spara till min pension blir jag såklart nyfiken på om detta är en sparform för mig ( som företagare har jag ju tyvärr ej en tjänstepension som nästan alla fast anställda har).

Jag sparar i dag i en kapitalförsäkring. Folk i min situation som inte är höginkomsttagare, alltså egenföretagare med enskild firma* eller dem som saknar tjänstepension från arbetsgivare, har oftast ISK eller i kapitalförsäkring som sparalternativ.

Dessa sparformer sänker nämligen inte sjukpenningsgrundande inkomst, föräldrapenning, a-kassa eller allmän statlig pension, eftersom sparandet sker med skattade pengar. (I Arbetsvärlden tidigare i år skrev jag att många ofta sparar på ett sätt som gör att de sänker dessa statliga försäkringsförmåner, läs mer här.)

Sparformerna liknar varandra. För bägge sparformer får du betala en årlig relativt låg skatt oavsett om du gjort en vinst i sparandet eller inte. Så om då skatten försvinner i ISK borde väl denna sparform hamna i tätposition? Allt annat lika så är svaret såklart ja. Men allt annat är inte lika såklart. Det handlar ju om pension…

Vad är det då för skillnad? Enkelt uttryckt kan man säga att ISK inte har något med försäkringar att göra. Det är ett mer rent sparande, och därför också billigare.

Bägge former är sparande med skattade pengar i olika kombinationer av fonder och aktier och andra värdepapper, men i kapitalförsäkring sker sparandet i försäkringsform. I varje fall ges en eller flera försäkringsmöjligheter.

Försäkringsbolagen framhåller till exempel att du enkelt kan utse en förmånstagare som får sparkapitalet om du hastigt och lustigt skulle förvinna från jordens yta. (Detta går dock att lösa för ISK genom testamente).

Du kan också köpa till olika försäkringsdelar som till exempel täcker upp i fall du blir sjuk, och tillfälligt inte kan spara till sin pension.

Formen ger dig också möjlighet att pytsa ut pengarna under längre tid som månadsutbetalningar, som om det vore en riktig pension.

Vissa bolag erbjuder dig dessutom valet att spara så att en del av värdet på de insatta pengarna garanteras (oftast 80 procent), så att de inte förvinner till stor del i dåliga investeringar eller i en börsnedgång. Det kallas att spara i traditionell försäkring.

Den tydligaste fördelen med ISK jämfört med kapitalförsäkring är framför allt avgiften. Ett ISK är i regel avgiftsfritt i sig, till skillnad från dess ”konkurrent” (men fonderna i sparandet betalar du för i bägge fall).

Med ränta på ränta-effekten kan kapitalförsäkringen därför bli rejält dyrt jämfört med ISK om avgiften är hög och sparandet långsiktigt.

Och om schablonskatten försvinner för ISK, men inte avkastningsskatten hos kapitalförsäkring, blir alltså ISK ännu billigare jämfört med kapitalförsäkring.

Det som jag och andra i min situation alltså bör ta ställning till: är fördelarna med kapitalförsäkring värda de högre avgifterna och den framtida eventuellt högre skatten?

Eftersom jag inte sparar till en traditionell försäkring som garanterar ett visst utbetalningsbelopp är de återstående fördelarna för mig, som jag ser det:

*Det är möjligt att köpa till en slags sjukförsäkring som tillfälligt genererar insättningar till pension (men denna upplevde jag som rätt dyr, och det är som alltid svårt att veta det reella värdet av en försäkring)
*Långvarig utbetalning, så att det liknar en vanlig pension, och inte är en summa på ett konto
*I mitt fall även att stå i en speciell bostadskö där jag kan flytta in i försäkringsbolagets fastigheter

Men eftersom jag inte har tecknat sjukförsäkringen till kapitalförsäkringen, är det rätt få fördelar faktiskt. Jag vill ju inte längre bo på Södermalm, som när jag var 30, så bostadskön är inte så värdefull längre för mig. Så om skatten försvinner på ISK, och inte på kapitalförsäkring, kommer jag nog att flytta mina pengar, om jag inte gjort det tidigare.
Rickard

Läs mer:
Här hos oberoende Konsumenternas Försäkringsbyrå finns en jämförelse mellan ISK och kapitalförsäkring, men de går på just denna sida inte in konkret på avgifter och möjliga försäkringstillval. Men om du surfar runt kan du även jämföra avgifter.

Så planerar Kristersson-styret göra om pensionspolitiken


Den nya regeringen vill sänka skatten på pension och dessutom utreda frågor som skulle kunna leda fram till ett skattegynnat pensionssparande.

Så kan det avtal som förhandlats fram av regeringspartierna tolkas. Det står att åtgärder som riktas till hushållen bör innehålla sänkningar av skatten både för arbetsinkomster och pensionsinkomster.

Regeringen ska dessutom ta fram andra förslag på hur pensionärernas ekonomi kan bli starkare.

En något svårtolkad passage är en formulering som rör ”breddat ägande av pensioner”.

Det handlar om en formulering under rubriken Hushållsekonomi på sid 59, som lyder:

”Reformer som bidrar till breddat ägande, vad gäller exempelvis boende, sparande och pension bör genomföras”.

Gunnar Loxdal på nyhetsbrevet Sak & Liv tolkar det som att det öppnar för en utredning om skattegynnat pensionssparande. Detta vore en stor nyhet för både pensionsbranschen och enskilda pensionssparare. Det är en rimlig tolkning. Åtminstone kan det ses som ett första steg i denna riktning.

I dag finns det ingen möjlighet eller poäng för den stora majoriteten att spara avdragsgillt till pensionen. Endast egenföretagare och dem som saknar tjänstepension kan göra avdrag, och bland dessa grupper är det bara solklart pensionsmässigt gynnsamt för dem som tjänar mycket bra, över drygt 46 000 kronor i månaden.

Detta beror på att avdragen sänker den pensionsgrundande inkomsten som deklareras till staten för den som tjänar sämre än så, och därför blir avdraget en sorts pyrrhusseger. Man ökar sin kommande privata pension men sänker samtidigt sin kommande statliga pension.

Man måste också komma ihåg att det fåtal som i dag är gynnade av avdragsmöjligheten måste betala skatten någon gång, även om de slipper den i dag, i det här fallet när den insparade pensionen betalas ut.

Om de sparade pengarna växt rejält kanske det inte spelar så stor roll i sig, men för att det ska bli ekonomiskt gynnsamt måste de privata pensionspengarna växa så mycket att det förtar den negativa effekten av att få en mindre inkomstrelaterad pension av staten, vilket blir fallet när man drar av på skatten och sänker sin inkomst.

I dag hänvisas alltså de flesta till att spara till sin pension med skattade pengar.

Om det nu är en utredning på gång som ska införa skatteincitament till privat pensionssparande, blir det förmodligen en utmaning för utredarna att hitta ett system som gör systemet gynnsamt skattemässigt för låg och medelinkomsttagare, utan negativa effekter för deras vanliga pension.

En av anledningarna till att den tidigare avdragsmöjligheten togs bort var att den inte gynnade dem med vanliga inkomster, utan mest dem med mycket höga inkomster.

Strutseffekten är klar

Nu är rapporten ”Strutseffekten” klar. Rapporten är en bearbetning av min D-uppsats i sociologi ”Äta sämre och få en bra pension?”, som jag gjort åt Småföretagarnas Riksförbund.

Texten innehåller dels en kunskapsöversikt och dels en kvalitativ undersökning som utifrån intervjuer och beslutsteori försöker förstå varför många egenföretagare inte sparar tillräckligt.

Bakgrunden till undersökningen är att den allmänna pensionen som andel av svenskarnas slutlön sjunker och att detta ofta kompenseras av tjänstepension för de som har en sådan . Men många egenföretagare, i synnerhet soloförtagare, sparar inte så mycket, eller inte alls. Trots att de saknar tjänstepension.

Genom djuplodande intervjuer och intervjuer med intresseorganisationer identifierar jag tre kategorier av spartyper bland företagarna:

  • högsparare – som sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension
  • lågsparare – som sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension
  • ambivalenta sparare – som under en period sparar så mycket som en anställd får i tjänstepension men som upphör med sparandet

Ett av mina svar på varför att det finns en större grupp egenföretagare som riskerar att får relativt låga pensioner, vilket har identifierats i flera studier, är att det ofta är svårt att göra rationella pensionsval. Speciellt för dem med låga inkomster är det svårt att avgöra vad som är bäst. Om man har en låg lön eller liten vinst, är det då bäst att spara, investera eller konsumera?

Här kan du läsa rapporten.

https://smaforetagarna.se/wp-content/uploads/2022/03/Rapport-SFR-005.pdf

Miniminivån som vi bör spara till pensionen

Hur ska jag hinna räkna ut vad jag bör avsätta i pension?

Vi småföretagare, i synnerhet vi soloföretagare, har ingen tjänstepension som de anställda har.

I alla fall nästan samtliga anställda, närmare bestämt 96 procent av dem, får varje år en stor pensionsumma insatt av sin arbetsgivare. Då syftar jag på det som ligger utöver det som staten avsätter, som utgår som en procentsats på lönen i form av skatt och arbetsgivaravgift.

Men hur mycket ska vi spara för att hålla jämna steg?

Pensionsmyndigheten har de senaste åren formulerat det som att vi bör spara 4,5 till 6 procent av bruttlönen, eller överskottet före skatt för dig som ha enskild firma.

Men hur mycket är det då?

Unionen har gjort en enkel tabell som visar vad de anställda tjänstemännen inom det privata näringslivet får, utifrån deras pensionsplan ITP1. Detta fungerar som en bra fingervisning tycker jag, och här är den.

Källa Unionen, Gäller 2021. För 2022 är det samma summor upp till en lön på 40 000 kronor, men lite lägre för de två högsta inkomsterna, då prisbasbeloppen ändrats.

Rätt mycket pengar för den som tjänar bra!

Som du ser finns det en viss progressivitet. Den som tjänar mycket får proportioneligt mycket mer än den som tjänar minst. Varför är det så?

Jo, för att de kolletivavtalade tjänstepensionerna innehåller regler om att de lönedelar som överstiger 7,5 prisbasbelopp vanligtvis ger tjänstepension på 30 procent för den lön som överstiger denna gräns. För 2021 gick gränsen vid 42 650 kronor, och den som tjänade 50 000 fick alltså först 4,5 procent upp till 42 650 kronor, och sedan 30 procent på de återstående 7 350 kronorna.

Denna generösa regel har tillkommit för att höginkomsttagarna inte får avsättningar till den statliga allmänna pensionen på lönedelar över gränsen.

R.I.P 0,4 procent = låg avgift

I veckan skrev jag om en ny rekommendation, eller riktmärke som Pensionsmyndigheten kallar den, om vad som ska ses som ”en låg avgift” i långsiktigt fondsparande till pensionen.

Fram tills i förra veckan har 0,4 procent setts som en låg, och därmed eftersträvansvärd, avgift. Bloggarna på Rika Tillsammans skrev redan 2011 att ”Tumregeln är att aldrig, förutom i undantagsfall, betala mer än max 0.4 procent i avgift för en fond eller sparprodukt”.

0,4 procent har sedan upprepats av experterna till som tätt genom åren som en sorts maxnivå för långsiktigt sparande, till exempel av Avanzas förre sparekonom Claes Hemberg och Nordnets Frida Bratt, för att nämna några av dem.

Men nu kommer Pensionsmyndighetens rapportförfattare fram till att 0,4 procent är över medianavgiften för de fonder som många pensionssparare vägleds till, nämligen de globala aktieindexfonderna.

Det nya nivån är 0,2 procent, gränsen mellan den första och andra kvartilen på listan över alla fonder av denna typ som finns på den svenska marknaden*.

Det låter kanske som småpotatis. 0,4 eller 0,2. Obetydlig skillnad?

Men som Alectas sparekonom Staffan Ström uttrycker det ”varje tiondels procent i avgift får en enorm betydelse” vid långsiktigt sparande.

Det beror på att avgiften tas ut på hela sparkapitalet och inte bara på avkastningen. Detta sker varje år.

En viktig aspekt av avgiftens betydelse är att pengarna som försvinner i avgift i stället för att gå till avgift skulle ha kunnat ligga kvar och växa till sig med ränta. Och till det kommer räntan på räntan. Att dra undan 1 500 kronor från 30 år av ränta på ränta-effekt ger rätt stort utslag, och det förstår de flesta som stannar upp och tänker efter.

Frågan är om 0,2 procent nu blir det nya expertmantrat. Och hur kommer de mer högavgiftsförespråkande delarna av finansmarknaden i så fall att svara?

Om rapporten och varför avgifterna är så betydelsefulla vid långsiktigt sparande till pension kan du läsa om i en artikel jag skrivit här .

Pensionsmyndighetens rapport, bland annat med en lista på 20 globala aktieindexfonder samt deras avgifter hittar du här.

*Utanför premiepensionssystemet, som har kraftigt rabatterade avgifter

561 (!) miljarder betalades ut i pension förra året

Det är en hisnande stor summa pengar som varje år betalas ut i olika former av pensioner. 561 miljarder kronor närmare bestämt. För att få syn på proportionerna kan du jämföra med den svenska statens samlade intäkter förra året: 961 miljarder kronor.

Men det är inte bara pensioner från staten som ingår i de 561 miljarderna. Utöver den allmän pensionen från staten ingår här tjänstepensionsförsäkringar och privat livförsäkringssparande, alltså utbetalningar från privat pensionssparande.

De tre pensionstyperna ger sammanlagt totalt 561 miljarder kronor i utbetalt kapital, vilket är en ökning med 58 procent sedan 2011. Det visar nya siffror från Svensk Försäkring, som Sak & Liv rapporterade om i dag.

Och som många sammanställningar visat de senaste åren, fortsätter andelen av den totala pensionen som kommer från tjänstepension att öka.

– Den trenden kommer troligen att förstärkas framöver eftersom vi vet att nivån på de avsättningar som görs till tjänstepension har ökat inom flera avtalsområden under senare år. Till det kommer att allt fler har en inkomst över intjänandetaket till allmän pension, där avsättningen till tjänstepension är högre, säger Eva Erlandsson, senior ekonom på Svensk Försäkring, i en presskommentar.

Utbetalningarna från tjänstepension och privat livförsäkringssparande uppgick till 206 miljarder kronor, enligt statistiken. Utbetalningarna av allmän pension från Pensionsmyndigheten uppgick till 355 miljarder kronor, skriver Sak & Liv.

Genomsnittlig enskild firma? Undvik pensionsförsäkring.

Pensionsmyndigheten har skrivit en vägledning till alla som har ett behov av att spara privat till sin pension, och detta rör ju oss småföretagare i högsta grad.

Detta eftersom vi, till skillnad från de anställda, inte har någon tjänstepensionsfond som arbetsgivaren fyller med rätt så mycket pengar varje månad.

I rapporten presenteras de flesta sparmöjligheter på ett bra och överskådligt sätt. Du hittar rapporten som kom häromdagen här.

Men.

För den snabbt läsande enskilde näringsidkaren gäller det att se upp.

I både utskick och i sammanfattningen i den länkade rapporten ”Eget sparande till pension”, vägleder myndigheten företagare till att spara i pensionsförsäkring.

Pensionsförsäkring är bra för många, men inte så bra för en stor grupp med enskild firma. Jag gjorde själv fel under lång tid här, och det blev ett väldigt dyrt sparande.

Läsaren vägleds till att a) tänka på att företagare verkligen behöver spara till sin pension b) du får som företagare spara avdragsgillt och c) den avdragsgilla pensionsförsäkringen är då ett alternativ (Även IPS, individuellt pensionssparande nämns).

Det är väl då klart som nylagd premiär-is den första morgonen efter påfrysningen vad man ska göra? Jag är företagare och jag ska spara i pensionsförsäkring!

Nej, faktiskt inte.

Och om du läser hela rapporten, och detta noggrant, får du ett skäl till varför du inte sak spara så. På sid 16 i rapporten framgår att rådet att dra av för spara avdragsgillt inte gäller alla enskilda näringsidkare. (Förmodligen gäller det relativt få av de minsta företagarna). För den som driver en enskild firma med ett överskott som är lägre än 44 758 kronor i månaden bör inte dra av för sitt sparande.

”Om man vill maximera avsättningen till allmän pension” ska man inte dra av för sitt pensionssparande, står det. (Och vem vill inte det, i sammanhang där själva målet är att få en bra pension?).

”Spara i stället av de skattade pengarna i någon av sparformerna ovan”, fortsätter rapportförfattarna och räknar upp allt ifrån vanligt bankkonto till kapitalförsäkring och amortering och direktsparande i aktier – men inte pensionsförsäkring.

Vi som varit med ett tag vet att detta har att göra med att om du sparar i en pensionsförsäkring så måste du med enskild firma dra av på skatten motsvarande den summa du sparar. Annars skattar du två gånger!

Utbetalningarna av pensionsförsäkringen beskattas nämligen i framtiden automatiskt, och då är det ju dumt att skatta för dessa sparmedel också i dag.

Men om du drar av så sänker du din allmänna pension.

Så varför ens överväga att spara i en pensionsförsäkring? Jo, om du tjänar cirka 45 000 eller mer, gör det inget om du drar av den summa som överstiger 45 000. Detta avdrag minskar nämligen inte avsättningen till allmän pension, då taket för avsättningar går kring denna summa.

Det är dock relativt få med enskild firma som tjänar så pass mycket. Enligt Företagarnas enkät och rapport, är det så här: ”endast nio procent har en lön som överstiger 35 000 kronor i månaden”.

För att sammanfatta: som innehavare av enskild firma med en rätt normal omsättning sänker du din allmänna pension när du sparar i en pensionsförsäkring. Det riskerar att bli ett mycket dyrt pensionssparande (observera att detta inte gäller dig med AB, där kan det vara bra att dra av även om du tjänar mindre).

Rapporten i övrigt är lärorik och ter sig som heltäckande när det gäller sparalternativen. För- och nackdelar för varje sparform gås igenom på ett tydligt sätt, ja kanske det bästa sätt jag tagit del av (förutom bristen ovan då).

Det finns en annan rapport från myndigheten 2018, som enbart riktar sig till företagare , och som är tydligare med resonemanget just kring pensionsförsäkring.

Rickard Jakbo