Om Sveriges relativt låga andel 65-plussare i arbete

Trots att myndigheter, pensionsexperter och politiker tjatar om att vi måste jobba längre – för att vi lever längre – ligger Sverige inte i framkant internationellt. Sverige hamnar på plats 15 av 38 i OECD:s lista över hur stor andel av befolkningen som arbeta efter sin 65-års dag. Ett av skälen kan vara de yngre svenska pensionärernas relativt goda ekonomi, säger två experter.

14 av 38 undersökta OECD-länder har en högre andel av åldersgruppen 65-69 år i sysselsättning än Sverige, vilket jag kunde rapportera om i Pensionsnyheterna i början av året. Siffrorna hittade jag i OECD:s årliga rapport, ”Pensions at a Glance 2023”. Där

I Sverige jobbar 28 procent i åldersgruppen. Men är det mycket eller litet? Det är en fråga om vilket perspektiv man har.

Det är visserligen över snittet på 25 procent, men vi ligger långt efter länder som Island, Japan, Nya Zeeland och Estland, och även klart efter Norge. (se tabell nedan). Fem länder har mellan 40 och 50 procent (!) i åldersgruppen 65-69 i arbete.

”Inte förvånande att Sverige inte ligger högre

Varför ligger då inte Sverige högre i listan? Jo, många OECD-länder har arbetat med att höja sina pensionsåldrar, och i flera länder måste man förmodligen arbeta länge för sin ekonomis skull. Det är i alla fall två av förklaringarna som utredaren och forskaren Stefanie König ger till varför så många länder klår Sverige i grenen ”äldre i arbete”.

– Jag tycker egentligen inte att det är så förvånande. Visst, Sverige har försökt få upp pensionsåldern, men vi ser i stort sett samma trend när det gäller andra länder också, sa Stefanie König, verksam som utredare och forskare på Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, till mig och Pensionsnyheterna.

Bland de som höjt pensionsåldern finns våra nordiska grannar Norge, Island och Finland. I vårt östra grannland kan finländarna från och med i år tidigast ta ut sin arbetspension då de uppnått åldern 64 och ett halvt år.

Stephanie König har forskat mycket kring pensionsåldrar i Sverige och andra länder, både på ISF och när hon var verksam som forskare i Tyskland.

– När det gäller ganska många av de länder som ligger i toppen tänker jag att många av de äldre i dessa länder jobbar av ekonomisk nödvändighet.

Estland, på plats sju, är ett exempel. 37 procent av landets ”yngre äldre” är i sysselsättning 2022, att jämföra med Sveriges 28 procent.

När Stefanie König undersökte saken visade det sig att de flesta av de äldre estländarna angav finansiella skäl till att de fortsatte att arbeta. I undersökningar av svenska äldre som arbetade angav de flesta i stället positiva saker* som skäl, som till exempel att det var simulerande att arbeta.

– Andelen fattiga bland de äldre är relativt hög i länder som Korea och de baltiska länderna och i flera av de andra länderna med en hög sysselsättningsgrad. Det kanske inte är helt frivilligt att de arbetar.

Men denna förklaringsmodell gäller inte alla länder. För Japan, Nya Zeeland, Norge och Island kan pensions- och trygghetssystemen, eller en kombination av dem, spela in. På Island handlar det om regler. Det finns få eller inga möjligheter att gå i pension tidigt om man inte är sjuk, förklarar experten. Pensionsåldern är också 67 år. 

”Nyblivna pensionärer har faktiskt ganska hyggliga inkomster totalt sett”

Tjänstepensionsbolaget Alectas pensionsekonom Staffan Ström ser tre huvudförklaringar till att Sverige inte hamnar på topp 10-listan över vilka länder som har störst andel äldre i sysselsättning. Dels handlar det om att många svenskar får det tillräckligt bra ekonomiskt när de går relativt tidigt.

– Många nyblivna pensionärer har faktiskt ganska hyggliga inkomster totalt sett, förklarade pensionsekonomen.

Här syftar han på alla inkomster, och inte bara pension. Alecta sammanställer årligen hur pensionärerna har det ekonomiskt. I år kunde man till exempel visa att nästan 50 procent av svenskarna har en högre (!) totalinkomst när de är 67 år än när de är 60 år. (Dock finns inte de som bott färre än 40 år i Sverige med i undersökningen)

– När man mäter någorlunda nyblivna pensionärers totala inkomster blir siffrorna förvånande höga, oavsett om man ser till låg-, medel- eller höginkomsttagare. Det tror jag i hög grad bidrar till att vissa väljer en tillvaro som heltidspensionärer medan de kanske hade jobbat på några år till i ett land där pensionärer har sämre disponibla inkomster

Alecta räknar i sin studie alltså in alla inkomster, och inte bara med den statliga pensionen och tjänstepensionen från arbetsgivaren. Här ingår inkomster från arbete och kapitalinkomster från aktier och sparanden med, samt bidraget bostadstillägg och kompletterande bidraget garantipension.

Pensionsekonomen påpekar också att de som jobbar högt upp i åldrarna i Sverige oftast inte anger ekonomin som huvudskäl.

– Ungefär åtta av tio jobbonärer säger att drivkrafterna i första hand i stället är den sociala stimulansen, att man trivs med sina arbetsuppgifter och att man upplever att det är bra för hälsan att fortsätta jobba.

Sveriges placering handlar också om normer. Det finns fortfarande en föreställning hos arbetsgivare och anställda om att en svensk går i pension vid ungefär 65 års ålder, och det betyder ju att många går även innan sin 65-årsdag.

– Det nästan förutsätts att man ska gå vid en viss ålder. 65-årsnormen har varit väldigt stark i Sverige, trots att det nu är 30 år sedan denna pensionsålder officiellt avskaffades. När vi i djupintervjuer frågar om varför man gått vid en viss ålder blir svaret ofta ”det bara blev så”.

Det svenska särdraget

Den tredje tänkbara förklaringen handlar om ett svenskt kulturellt särdrag. I olika undersökningar brukar Sverige sticka ut som ett land där hög ålder inte värderas särskilt högt. Detta påverkar nog hur arbetsgivare tänker kring att behålla och rekrytera äldre medarbetare, menar Staffan Ström.

Framtiden

Kommer då de flesta svenskar fortsätta att gå vid 65 och ligga nära mitten av OECD-tabellen? Nej, det tror han inte. Inte minst för att Sverige på senare år gjort många förändringar, och att effekterna ännu inte syns i statistiken. Han tänker främst på följande faktorer.

* den höjda lägstaåldern för uttag av allmän pension (höjdes härom året från 62 till 63 och kommer 2026 att bli 64)

* nya skatteregler

*höjda intjänandeåldrar i vissa tjänstepensionsavtal (det vill säga att inbetalningarna fortsätter längre upp i åldrarna)

* införandet av en normerande riktålder på 67 år (som formellt införs 2026 och då hamnar, men en inofficiell riktålder – 66 – används redan nu av pensionsmyndigheten och vissa pensionsexperter)

*höjd LAS-ålder

Allt detta innebär troligen att fler över 65 kommer att jobba. Detta skulle i så fall utgöra en acceleration av en pågående trend. För både i Sverige och de flesta av andra OECD-länder så jobbar de äldre bara mer och mer. I den ovan nämnda OECD-rapporten lyfter man fram att de äldres sysselsättningsgrad har ökat avsevärt sedan år 2000.

Bland 65–69-åringarna ökade sysselsättningsgraden med i genomsnitt drygt 9 procentenheter i de 33 OECD-länder som det fanns jämförbara siffror för. I Sverige var ökningen större. Sysselsättningen bland svenskar i åldrarna 65-69 har ökat med 13 procentenheter.

Det franskspråkiga undantaget


Som syns i tabellen ovan är det flera EU-länder, i synnerhet de fransktalande medlemsstaterna, som ligger i botten med under 10 procent av gruppen 65-69 i sysselsättning. Varför det är så? Är de immuna mot den internationella trenden? Det är föremål för en annan text.

* Detta betyder dock inte att ekonomin är betydelselös. I en annan studie svarade 60 procent av de äldre svenskarna att även ekonomiska skäl påverkade beslutet.

Efter pandemipausen: Europa höjer åter pensionsåldrarna

Kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

Under pandemiåren 2020 och 2021 var det många länder som tog en paus i pensionsåldershöjandet.

Antingen sköt politikerna upp frågan eller så undlät de att genomföra fattade beslut om att höja. Detta enligt OECD:s rapport Pensions at a Glance 2021, vilken jag rapporterade om i Dagens Arena nyligen.

Enligt rapporten har pensionsåldrarna inom OECD inte höjts, så när som på en åldersgräns i Sverige. I Sverige ökade minimiåldern för att ta ut statlig inkomstpension från 61 till 62 år förra året.

Men kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

I Spanien höjs lägstaåldern för att ta ut pension. Den ålder då man slipper förlora extra mycket ekonomiskt på att gå i pension höjdes till till 66 år och två månader, rapporterar EuroWeekly.

I Storbritannien höjs den lägsta ålder som det är tillåtet att ta ut den arbetsgivarbetalda tjänstepensionen från 55 till 57 från och med 2028. Regeringen stängde nyligen möjligheten att flytta sin pension till ett en pensionsplan som skulle göra att spararna behöll möjligheten att gå vid 55.

I Finland fortsätter man att höja pensionsåldern enligt plan. I dag är den lägsta pensionsåldern för allmän ålderspension 63 år och denna gräns kommer att höjas de närmsta fem åren till 65 år.  

Man har där också beslutat att inom en nära framtid ha ett system där pensionsåldern bestäms av medellivslängden. Om livslängden fortsätter att stiga, höjs pensionsåldern med automatik. Detta ska gälla för dem som är födda 1965 eller senare.

Detta system, som kopplar medellivslängden till pensionsåldern, är infört i sju EU-länder.  Förutom Finland finns beslut på att införa systemet i Danmark, Estland, Grekland och Nederländerna, enligt ovan nämnda OECD-rapport.

Även i Sverige finns ett förslag på att införa detta medelivslängdsrelaterade system, även kallat ett system med riktålder.

Enligt ett annat förslag som riksdagen har att ta ställning till kommer åldern för när man kan få grundskydd, till exempel garantipension och bostadstillägg, att höjas från 65 till 66 år redan 2023, alltså nästa år.

Mycket talar alltså för att det är business as usual i pensionsåldersfrågan.

Medellivslängden kan sjunka igen

Medellivslängden i Sverige kan sjunka. Det är i så fall första gången på mycket länge, men kanske inte så länge som de flesta tror. Så sent som progressivitetens symbol-år, alltså 1968, sjönk medellivslängden på grund av Hong Kong-epidemin.

Det var ingen drastisk minskning, men ändå. Det var ju Sveriges gyllene år av tillväxt och expanderande välfärdsstat, så helt intuitivt är det inte. Men en pandemi kan rita om kartorna och riktningarna på det mesta, vilket vi är smärtsamt medvetna om i dessa tider. Förhoppningsvis klarar vi oss hålla oss över cirka 53 år i medellivslängd (!) vilket gällde för år 1900.

För hundra år sedan, alltså år 1920, hade medellivslängden ökat till cirka 60 år, efter att ha dippat rejält 1918, då spanska sjukan svepte över världen. I dag är den 84,7 år för kvinnor och 81,3 år för män, enligt SCB:s befolkningsstatistiker, som refereras av MinPension-bloggen.

Läs mer här i Kristina Kamps blogginlägg och se en grafik över medellivslängden i Sverige: ”Corona kan sänka medellivslängden”

Hon påminner där också om detta intressanta och fasliga faktum: Kvinnor med låg utbildning i Sverige har inte haft en ökning av sin livslängd på mycket länge.