Bloggat

Nu kan du snart rocka loss i Gamla Stan igen #hårdrock&pension

Ingen mindre än E-type-Martin är den skyldige.

Länge såg han bara metal ut, men sedan en tid har han kommit ut som en sann hårdrocksgubbe. Bra.

Han startar nu en klubb eller bar med det skitbra namnet Mammut. Ett fantastiskt namn för oss halvgamla som gillar metal.

Eftersom han har relativt långt kvar till pensionen kommer det säkert bli många år i den hårda rockkulturens tjänst.

Han är nämligen född 1965, och fyller 59 i år. Då den lägsta åldern för pension från staten kommer att vara minst 64 för hans årskull, måste han kränga Iron Maiden-brandad bira och dricka sponsrad whiskey i minst fem -sex år innan han kan njuta sitt otium.

Förmodligen ännu längre.

För normalpensionsåldern – den så kallade riktåldern – kommer att vara 67 eller 68 för den fd popstjärnan. Först då kommer systemet generera en vettig pension för en genomsnittlig löntagare, kan man säga.

Och eftersom karln verkar ha hur mycket energi som helst kan vi nog räkna med minst 10 år av hårdrock/metal bland kullerstenar, dalahästar och turister.

#hårdrock&pension

Läs mer här:

https://themaloikrockblog.se/nyheter/martin-e-type-erikson-oppnar-ny-rockbar-i-gamla-stan-stockholm/?fbclid=IwAR0esPM-9WqnavRdLAIeWd6vtEXRFIZtKW0UHluTpQGRZndGbtGoOWBcVmk

Om Sveriges relativt låga andel 65-plussare i arbete

Trots att myndigheter, pensionsexperter och politiker tjatar om att vi måste jobba längre – för att vi lever längre – ligger Sverige inte i framkant internationellt. Sverige hamnar på plats 15 av 38 i OECD:s lista över hur stor andel av befolkningen som arbeta efter sin 65-års dag. Ett av skälen kan vara de yngre svenska pensionärernas relativt goda ekonomi, säger två experter.

14 av 38 undersökta OECD-länder har en högre andel av åldersgruppen 65-69 år i sysselsättning än Sverige, vilket jag kunde rapportera om i Pensionsnyheterna i början av året. Siffrorna hittade jag i OECD:s årliga rapport, ”Pensions at a Glance 2023”. Där

I Sverige jobbar 28 procent i åldersgruppen. Men är det mycket eller litet? Det är en fråga om vilket perspektiv man har.

Det är visserligen över snittet på 25 procent, men vi ligger långt efter länder som Island, Japan, Nya Zeeland och Estland, och även klart efter Norge. (se tabell nedan). Fem länder har mellan 40 och 50 procent (!) i åldersgruppen 65-69 i arbete.

”Inte förvånande att Sverige inte ligger högre

Varför ligger då inte Sverige högre i listan? Jo, många OECD-länder har arbetat med att höja sina pensionsåldrar, och i flera länder måste man förmodligen arbeta länge för sin ekonomis skull. Det är i alla fall två av förklaringarna som utredaren och forskaren Stefanie König ger till varför så många länder klår Sverige i grenen ”äldre i arbete”.

– Jag tycker egentligen inte att det är så förvånande. Visst, Sverige har försökt få upp pensionsåldern, men vi ser i stort sett samma trend när det gäller andra länder också, sa Stefanie König, verksam som utredare och forskare på Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, till mig och Pensionsnyheterna.

Bland de som höjt pensionsåldern finns våra nordiska grannar Norge, Island och Finland. I vårt östra grannland kan finländarna från och med i år tidigast ta ut sin arbetspension då de uppnått åldern 64 och ett halvt år.

Stephanie König har forskat mycket kring pensionsåldrar i Sverige och andra länder, både på ISF och när hon var verksam som forskare i Tyskland.

– När det gäller ganska många av de länder som ligger i toppen tänker jag att många av de äldre i dessa länder jobbar av ekonomisk nödvändighet.

Estland, på plats sju, är ett exempel. 37 procent av landets ”yngre äldre” är i sysselsättning 2022, att jämföra med Sveriges 28 procent.

När Stefanie König undersökte saken visade det sig att de flesta av de äldre estländarna angav finansiella skäl till att de fortsatte att arbeta. I undersökningar av svenska äldre som arbetade angav de flesta i stället positiva saker* som skäl, som till exempel att det var simulerande att arbeta.

– Andelen fattiga bland de äldre är relativt hög i länder som Korea och de baltiska länderna och i flera av de andra länderna med en hög sysselsättningsgrad. Det kanske inte är helt frivilligt att de arbetar.

Men denna förklaringsmodell gäller inte alla länder. För Japan, Nya Zeeland, Norge och Island kan pensions- och trygghetssystemen, eller en kombination av dem, spela in. På Island handlar det om regler. Det finns få eller inga möjligheter att gå i pension tidigt om man inte är sjuk, förklarar experten. Pensionsåldern är också 67 år. 

”Nyblivna pensionärer har faktiskt ganska hyggliga inkomster totalt sett”

Tjänstepensionsbolaget Alectas pensionsekonom Staffan Ström ser tre huvudförklaringar till att Sverige inte hamnar på topp 10-listan över vilka länder som har störst andel äldre i sysselsättning. Dels handlar det om att många svenskar får det tillräckligt bra ekonomiskt när de går relativt tidigt.

– Många nyblivna pensionärer har faktiskt ganska hyggliga inkomster totalt sett, förklarade pensionsekonomen.

Här syftar han på alla inkomster, och inte bara pension. Alecta sammanställer årligen hur pensionärerna har det ekonomiskt. I år kunde man till exempel visa att nästan 50 procent av svenskarna har en högre (!) totalinkomst när de är 67 år än när de är 60 år. (Dock finns inte de som bott färre än 40 år i Sverige med i undersökningen)

– När man mäter någorlunda nyblivna pensionärers totala inkomster blir siffrorna förvånande höga, oavsett om man ser till låg-, medel- eller höginkomsttagare. Det tror jag i hög grad bidrar till att vissa väljer en tillvaro som heltidspensionärer medan de kanske hade jobbat på några år till i ett land där pensionärer har sämre disponibla inkomster

Alecta räknar i sin studie alltså in alla inkomster, och inte bara med den statliga pensionen och tjänstepensionen från arbetsgivaren. Här ingår inkomster från arbete och kapitalinkomster från aktier och sparanden med, samt bidraget bostadstillägg och kompletterande bidraget garantipension.

Pensionsekonomen påpekar också att de som jobbar högt upp i åldrarna i Sverige oftast inte anger ekonomin som huvudskäl.

– Ungefär åtta av tio jobbonärer säger att drivkrafterna i första hand i stället är den sociala stimulansen, att man trivs med sina arbetsuppgifter och att man upplever att det är bra för hälsan att fortsätta jobba.

Sveriges placering handlar också om normer. Det finns fortfarande en föreställning hos arbetsgivare och anställda om att en svensk går i pension vid ungefär 65 års ålder, och det betyder ju att många går även innan sin 65-årsdag.

– Det nästan förutsätts att man ska gå vid en viss ålder. 65-årsnormen har varit väldigt stark i Sverige, trots att det nu är 30 år sedan denna pensionsålder officiellt avskaffades. När vi i djupintervjuer frågar om varför man gått vid en viss ålder blir svaret ofta ”det bara blev så”.

Det svenska särdraget

Den tredje tänkbara förklaringen handlar om ett svenskt kulturellt särdrag. I olika undersökningar brukar Sverige sticka ut som ett land där hög ålder inte värderas särskilt högt. Detta påverkar nog hur arbetsgivare tänker kring att behålla och rekrytera äldre medarbetare, menar Staffan Ström.

Framtiden

Kommer då de flesta svenskar fortsätta att gå vid 65 och ligga nära mitten av OECD-tabellen? Nej, det tror han inte. Inte minst för att Sverige på senare år gjort många förändringar, och att effekterna ännu inte syns i statistiken. Han tänker främst på följande faktorer.

* den höjda lägstaåldern för uttag av allmän pension (höjdes härom året från 62 till 63 och kommer 2026 att bli 64)

* nya skatteregler

*höjda intjänandeåldrar i vissa tjänstepensionsavtal (det vill säga att inbetalningarna fortsätter längre upp i åldrarna)

* införandet av en normerande riktålder på 67 år (som formellt införs 2026 och då hamnar, men en inofficiell riktålder – 66 – används redan nu av pensionsmyndigheten och vissa pensionsexperter)

*höjd LAS-ålder

Allt detta innebär troligen att fler över 65 kommer att jobba. Detta skulle i så fall utgöra en acceleration av en pågående trend. För både i Sverige och de flesta av andra OECD-länder så jobbar de äldre bara mer och mer. I den ovan nämnda OECD-rapporten lyfter man fram att de äldres sysselsättningsgrad har ökat avsevärt sedan år 2000.

Bland 65–69-åringarna ökade sysselsättningsgraden med i genomsnitt drygt 9 procentenheter i de 33 OECD-länder som det fanns jämförbara siffror för. I Sverige var ökningen större. Sysselsättningen bland svenskar i åldrarna 65-69 har ökat med 13 procentenheter.

Det franskspråkiga undantaget


Som syns i tabellen ovan är det flera EU-länder, i synnerhet de fransktalande medlemsstaterna, som ligger i botten med under 10 procent av gruppen 65-69 i sysselsättning. Varför det är så? Är de immuna mot den internationella trenden? Det är föremål för en annan text.

* Detta betyder dock inte att ekonomin är betydelselös. I en annan studie svarade 60 procent av de äldre svenskarna att även ekonomiska skäl påverkade beslutet.

Sabbaths 30 mest spelade -två album dominerar

Hela 11 av Black Sabbaths 20 mest spelade låtar på Spotify är från det andra och tredje albumet, Paranoid och Master of Reality
Dessa två album har i stort sett samtliga låtar med på topp 30-listan, vilket gör att de skiljer ut sig från debuten ”Black Sabbath”, som bara har tre låtar med även om dessa visserligen är väldigt populära.

Vilka är Black Sabbaths mest streamade låtar på Spotify?

Jag tog mig friheten att sammanställa en topp 30.

Topp 5 är:

  • Paranoid
  • Iron Man
  • War Pigs
  • Children of the grave
  • Heaven and Hell

Nedan finns hela listan.

Topplista över antal spelningar på alla skivor tillgängliga i Black Sabbaths album-lista på Spotify, inhämtat 2023 12 03 – 2023 12 – 08. Precis utanför hamnade ”Never say Die”.

De högst betygsatta albumen på Rate Your Music , RYM, dominerar stort i toppen. På den övre halvan av listan, till och med plats 15, blir detta mycket tydligt; hela elva av de mest lyssnade låtar kommer från det första, andra och tredje albumet.

Se bara här:

Första albumet 1970.

Album 1. Självbetitlade Black sabbath: Tre låtar på topp 15.

Andra albumet 1970

Album 2. Paranoid: Fyra låtar på topp 15

Tredje albumet 1971

Album 3. Master of reality: Fyra låtar på topp 15

Med på topp 15 finns även Heaven and Hell med Dio på sång, och höjer man blicken till hela listan framgår detta albums enorma betydelse. Hela fyra låtar från det första albumet med före detta Rainbow-sångaren finns med, vilket gör skivan till det tredje mest populära albumet, enligt detta sätt att räkna.

Intressant nog finns God is dead? med på topp 15. Den är ju från comeback-albumet 2013. Oväntad hög placering!

Utgiven 34 år efter att Ozzy lämnade bandet den första gången är det ju något av en udda Black Sabbath-fågel. Men eftersom producenten Rick Rubin ville att bandet skulle gå back to the basics, är det kanske inte så konstigt och även Loner finns med från samma album.

Annat värt att notera är följande.

  • 16 av de 20 mest spelade låtarna kommer från de fyra första albumen.
  • 11 av de 20 mest spelade låtarna är från det andra och tredje albumet, Paranoid och Master of Reality
  • Dessa två album har i stort sett samtliga låtar med på 30-listan, vilket gör att de skiljer ut sig från debuten ”Black Sabbath”, som bara har tre, visserligen väldigt populära, låtar med.
  • Den av många kritiker, däribland Martin Popoff och The Metal Voice’s programledare, hyllade sjätte plattan Sabotage har bara en låt med på Topp 30 (Se diskussion här.)
  • Medan Heaven and Hell med Dio på sång har fyra låtar med, och slår därmed till och med Vol 4, som har tre låtar med.
  • Inga låtar finns med från de ”mindre kända” Black Sabbath-sångarna: Ian Gillan, Glenn Hughes och Tony Martin. (Två Martin-album finns dock inte på Spotify).

Ser du något intressant mönster, skriv och berätta!

/Rickard Jakbo

Skandia: Stort förtroendetapp för pensionssystemet under 2023

Skandia: Stort förtroendetapp för pensionssystemet under 2023

Nära fyra av tio svenskar uppger nu att de har mycket eller ganska lågt förtroende för det svenska pensionssystemet, och andelen som har högt förtroende har sjunkit ned till var fjärde svensk. 

Det visar i alla fall försäkringsbolaget Skandias senaste undersökning.

Den första mätningen , som kom 2018, visade att anseendet var skadeskjutet på grund av skandalerna kring premiepensionsfonderna — men sedan dess har förtroendet ökat sakta men säkert.

Men nu har något hänt i siffersserien.

— Det som är förvånande nu är att vi får ett relativt stort tapp på kort tid. Normalt sett brukar det här vara mer trögrörliga siffror så det talar för att något större har inträffat som skadat förtroendet, säger Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia, i en presskommentar.

Andelen svenskar som svarar att de har högt förtroende för systemet har sjunkit med 10 procentenheter.

I den senaste mätningen uppger 24 procent att de har mycket eller ganska högt förtroende för det svenska pensionssystemet generellt. Vid föregående mätning var siffran 34 procent.

Samtidigt svarade 39 procent att de hade mycket eller ganska lågt förtroende för pensionssystemet.

Skandia för ett resonemang om att det handlar om Alectas felplaceringar av tjänstepensionskapitalet, i synnerhet ska det handla om de ifrågasatta investeringarna i Heimstaden Bostad som delvis skulle kunna förklara siffrorna. Och man ställer även en explicit fråga om detta till de svarande.

Men om siffrorna ligger inom den statistiska felmarginalen kan jag tänka mig att det minskade så kallade respektavståndet också ligger bakom.

Under året stod det ju klart att de flesta pensionärer (över 66 år i alla fall) inte har tjänat pensionsmässigt på att ha jobbat ett helt liv, jämfört med dem som inte jobbat så mycker eller ingenting alls.

Detta beror på att garantipensionen för de med minst i pension (en sorts medborgarlön för äldre som bott länge i Sverige) har räknats upp kraftigt de senaste åren, medan den vanliga inkomstbaserade pensionen knappt räknades upp alls i år.

Förhäxande föreställning i Gubbis

Även om epitetet feministisk black metal-föreställning på sätt och vis är en rättvisande beskrivning är monologen ”Heavy as the heart” på teater Moment inte mässande och uppfostrande, vare sig om feminism eller black metal. Det är ”show – not tell”-estetik i dess bästa utformning.

Josefin Ankarberg på teater Moment i ”Heavy as the heart” (2023)

Till en början får vi små inblickar och anekdoter om hårdrock/metal, samt döds- och black-metal, och dessutom glimtar ur Josefin Ankarbergs uppväxt.

Hon håller en formmässigt lekfull monolog och bjuder på mörk musik (och intressant nog även lite Guns n Roses). Hon berättar om sin första gitarrkille-crush, en glammetalsnubbe som hette Vickie.

Det är stundom lättsamt, det blir till och med growl-allsång. Hon uttrycker faktiskt förståelse för alla ”gitarr-killar” som hånas på nätet, och påminner om att några av dessa nörd-övande gitarrgalningar faktiskt till slut lyckades skapa några av världens bästa låtar någonsin.

Även om den vanliga hårdrockens grabbighet får sig små gliringar är detta inte en kulturperson som undervisar folket i ”bra och dålig smak” (och med tanke på att scenen ligger i en söderförort där hårdrocken var stor bland 80-talsungdomen är det nog inte så dumt).

Men det blir strax beck-mörkt på den mycket lilla scenen i Gubbängen. Det har hänt hjärtskärande saker i den 12-åriga Ankarbergs liv, något som skulle kunna delförklara en dragning till den mörkaste av musik. Men det skrivs oss inte på näsan.

Det som jag tänker mest på både under och efter föreställningen är dock inte hennes hemskaste upplevelse- kanske för att händelsen* är så konkret uttryckt och jobbig att tänka på.

Nej, det är en av flera mindre incidenter där hon som ung kvinna eller flicka blir utsatt.

Scenen är följande: den unga tonåringen glider genom skolkorridoren i någon sorts utanförskapsmundering, kanske också vitsvart corpsepaint a la Black Metal. Helt klart signalerar hon ett rebelliskt extremmusik-uttryck.

Plöstligt måste hon passera de smått hotfulla kepskillarna på väg till toaletten, det går bra först, men väl där inne börjar knackandet, sedan bultandet på den tunna dörren. Och skällsorden: häxa Häxa HÄÄXA!

På scenen upprepar hon ordet först i vanlig samtalston, sedan förändras rösten. Först till dödsmetal-growl och därefter till den där mer demoniska versionen som jag associerar starkt med Black metal. H Ä X A. HÄXA! H Ä Ä Ä Ä Ä X A!

Josefin Ankarberg growlar

Growlandet, och vässkrikandet, blir ett sorts härbärgerande och omformande av det hotfulla. Det hotfulla ordet blir något som den talande, eller growlande, kan sägas har tagit över och börjat ta kommando över. Känslomässigt. Kanske kommunikativt? Du är hotfull? Jag ska visa dig vad hotfullhet är!

H Ä Ä Ä X A A A!

I slutet av monologen sjunger hon, nedsmetad i vita och blodröda och svarta färger, en låt med ren sång. ”Vi flyr inte”, hör jag henne sjunga. Ett hoppfullt budskap. Hon är inte längre vara kvar i black metal-fasens demoniska försvar.

/Rickard Jakbo

*Händelsen som hon kallade sitt lilla trauma, ett smutsigt överrumplande övergrepp av äldre killar, ledde tydligen till dissociation, ett fenomen där den som drabbas helt kapar kontakten till sitt känsloliv för en kortare eller längre period.

Rapport bekräftar min rapport om de svåra pensionsvalen

Många gör passiva pensionsval, oinformerade pensionsval och ibland irrationella val inom pensionssystemet.

Det konstaterar Inspektionen för Socialförsärking, ISF, som nyligen kommit ut med rapporten. ”Att ta ansvar för sin pension
Om kunskap, förutsägbarhet och valmöjligheter i det svenska pensionssystemet”
. (2023 11 15)

ISF tecknar en bild av att det är svårt att vara en rationell pensionssparare och att det är svårt att planera för hur pensionen ska bli. Det ligger i linje med vad jag kunnat se i min magisteruppsats respektive rapport för Småföretagarnas Riksförbund.

I rapporten kommer myndigheten fram till rätt nedslående saker. Utgångspunkten för pensionsssystemet är ju att svenskarna tar medvetna pensionsval. Men granskningsmyndigheten kommer fram till att svenskarna och systemet inte har det som krävs för att individerna ska agera rationellt och medvetet i tillräcklig grad. De pekar på följande brister:

*Många saknar kunskap om systemet och sina pensioner.

*Systemet är inte förutsägbart.

*Trots att det finns mängder av möjliga val på pappret, saknas det ofta verkliga valmöjligheter. ( Till exempel: andelen av inkomsten som sätts av, hur pensionskapitaet hanteras, hur lång utbetalningstiden är för tjänstepension, avdragsmöjligheter för privat sparande, LAS-åldern med mera)

EN LISTA ÖVER PENSIONSVAL

Till problembilden hör att många saknar engagemang i pensionsfrågorna, och att många har bristande finansiell förmåga.

”Den kunskap som finns om hur människor faktiskt agerar tyder på att många inte tänker på pensionen när de gör viktiga livsval som påverkar deras pensioner. Många gör också passiva val, oinformerade val och ibland irrationella val inom pensionssystemet”, skriver myndighetens rapportförfattare.

I stället för ekonomiskt-rationella pensionsval kommer andra aspekter i förgrunden för ”pensionsväljarna”: sociala normer, hälsa, arbetssituation, familjeförhållanden och hur man värderar sin fritid.

Alla dessa ovan nämnda utmaningar ställer politikerna inför fyra viktiga pensionsval, eller avvägningar som man kallar det i rapporten:

  • Hur mycket ska staten styra när det gäller pensionsavsättningar, pensionsåldrar och pensionsnivåer?
  • Hur stort ska respektavståndet vara mellan de som får miniminivån, och de som jobbat ett helt liv?
  • Hur fastlåsta ska systemets långsiktiga spelregler vara, och hur mycket ska vara öppet att påverka för politikerna i framtiden?
  • Hur mycket ska friheten att välja prioriteras på trygghetens och jämlikhetens bekostnad?

Det verkar som om den nya pensionsgruppen står inför ett övergripande val. Ska staten försöka styra ännu mer över vilka pensionerna blir?

En absurd konsekvens av pensionssystemet?

En bra genomgång av nya och uppseendeväckande pensionssiffror publicerades i dag av magasinet Senioren, SPF Seniorernas tidning.

I korthet visar de nya siffrorna från tidningens moderorganisation att den som arbetat i 40 år, och haft en låg till medelhög lön, inte tjänar på detta pensionsmässigt. Inte ens om den kollektivavtalade tjänstepensionen räknas in.

Här visas konsekvenserna för den som har en medellön på 35 000 när denne går i pension:

Slutlön 35 000 krJobbat 40 år. Kvar i pension efter skatt, statlig allmän pension + ITP 2 tjänstepensionJobbat 40 år. Kvar i pension efter skatt, statlig allmän pension + SAF-LO tjänstepensionInte jobbat alls. Full garantipension och fullt bostadstillägg
efter skatt
Gick i pension 202114 934    14 195  14 136
Gick i pension 202215 545  14 93  15 203
Går i pension år 202316 857  16 038  16 593
Går i pension 202417 988  kr17 092 kr  17 445 kr
Källa SPF Seniorerna i tidningen Senioren 2023 11 14

Tendensen om att det inte lönar sig så mycket att ha jobbat länge för många människor, inte ens om man har en medellön, har funnits där länge.

Till exempel konstaterade Pensionsmyndighetens analyschef Ole Settergren tidigare i år att den viktiga livsinkomstprincipen, det vill säga att att inkomsterna under livet bestämmer pensionens storlek, för väldigt många har satts ur spel.

”Ser man till hela den allmänna pensionen är det stora grupper som omfattas av ett system som påminner om ett folkpensionssystem, det vill säga samma pension för alla, snarare än ett system som grundar sig på inkomster”, skrev Pensionmyndigheten då.

Men här förklaras det bra, och dessutom med nya purfärska siffror, som SPF:s expert Anna Eriksson har sammanställt. De visar att problemen med ett inkonsekvent pensionssystem kvarstår, och till och med verkar ha förvärrats något inför nästa år.

Det som spätt på problemen med ett litet avstånd mellan pensionärer som jobbat mycket och de som inte jobbat så mycket eller ingenting allas, är att grundskyddet för ensamstående pensionärer har höjts med 23,4 procent sedan 2020. Samtidigt har den ordinarie allmänna pensionen inte räknats upp så mycket.

Fattigdomsskyddet garantipensionen justeras nämligen för inflationen, men det gör inte den ordinarie pensionen.

Politikerna i Pensionsgruppen har samtidigt inte lyckats besluta sig om mer pengar till det ordinarie pensionssystemet eller fått människor att i klart högre utsträckning arbeta längre upp i åldrarna, vilket skulle inneböra mer pengar in i systemet.

Därför får de med medellön ungefär samma pension som de som inte har arbetat alls, förutsatt att de sistnämnda också kvalar in till det maximala bostadstillägget.

Observera att detta gäller dem utanför arbetsmarknaden som också bott 40 år i Sverige. Har man inte gjord det räknas grundskyddet ”garantipension” ned i förhållande till hur länge man varit borta från Sverige. För dessa kan det i stället bli fråga om det lägre äldreomsorgsstödet.

En nackdel med att inte ha jobbat jämfört med den som jobbat, (förutom att man troligen är relativt fattig under större delen av livet så klart) är att man inte kan ta med sig garantipensionen utomlands, om man skulle vilja emigrera på gamla dar.

Det kan en person som jobbat mycket under sitt liv göra, eftersom den ordinarie allmänna pensionen kan betalas ut utomlands.

Men det kanske är en klen tröst för någon som slitit hårt och jämför sig med en granne som inte arbetat så mycket.

Läs mer:
https://www.senioren.se/nyheter/annu-svagare-kopplingmellan-arbete-och-pension/

Mercer rankar Sveriges pensionssystem lägst i Norden

Analysföretaget Mercers senaste internationella jämförelse av pensionssystem rankar Sveriges system lägst av de nordiska och att det svenska systemet intar plats 9 av 47 jämförda länder.

Mercer betygsätter olika länders pensionssystem på en rad områden, till exempel Adequacy (tillräcklighet), Sustainability (hållbarhet) och integrity (intrgritet).

Detta ger en Norden-tabell som ser ut så här:

LandPlats på rankinglistan (av 47 länder)Indexvärde
Island283,5
Danmark381,3
Finland676,6
Norge874,4
Sverige974
Egen sortering av Mercers Index och beskrivningar i rapporten.

Medan Island toppar hållbarhetsligan – hur uthålligt systemet är med dagens utformning, toppar Finland kategorin ”Integritet” – hur pålitligt systemet är. Danmark kan stoltsera med att vara tredje bäst på hållbarhet.

Bästa systemet, enligt analysföretaget, har Nederländernas. Därefter kommer Island och Danmark, på andra respektive tredje plats.

Ser man bara på deltävlingen ”tillräcklighet” – hur mycket man får i pension ser topplistan ut så här, med totalrankingen inom parantes.

1 Portugal (18)

2 Netherlands (2)

3 Iceland (3)

Att Portugal hamnar så lågt totalt sett, handlar om att deras statskuld är så hög, och att relativt få personer arbetar högt upp i åldrarna.

En sak som drar ned Sveriges betyg är att de flesta svenskar saknar möjlighet att spara avdragsgillt till pensionen.

Det är ju bara de som saknar tjänstepensionsinbetalningar från sin arbetsgivare, till exempel egenföretagare och de som arbetar utan kollektivtal eller på annat sätt saknar tjänstepension, som avdragsmöjligheten riktar sig till.

– Att kunna spara avdragsgillt till pensionen har i Sverige blivit en förmån för en exklusiv grupp av de mest välbeställda. Vanliga löntagare tvingas till passivitet, utan motsvarande möjlighet att trygga sin framtid, säger Oscar Lekander, chef för pension & försäkring på Mercer Sverige, i en presskommentar som kan nås här.

Mercer har jämfört pensionssystem i 15 år. I år jämfördes 47 olika pensionssystem som tillsammans omfattar cirka 64 procent av världens befolkning.

Det här bygger indexet på:

Här finns deras rapport, Mercer CFA Institute Global Pension Index,:

https://www.mercer.com/insights/investments/market-outlook-and-trends/mercer-cfa-global-pension-index/

Sociologins historia på fem minuter – del 1

Här kommer världens kortaste sociologihistoria.

I USA kunde man redan strax efter första världskriget identifiera professionella sociologer i den meningen att de började arbeta med standardiserade metoder och att de började skilja ut sig från näraliggande ämnen som psykologi och antropologi (Morrison 2020). Även Azarian (2017) daterar sociologins födelse som akademisk disciplin till för ungefär 100 år sedan.

Mellan de två världskrigen blomstrade ämnet i USA och amerikanerna studerade i första hand det civila samhällets ”problem”: föreningsliv, familjeliv, immigration och ”getton” (Zetterberg 1997).

Till Sverige kom sociologin som ett självständigt ämne först 1947 (Ekerwald 2014). En svensk sociologisk tradition etablerades och var från början inspirerad av den amerikanska. Denna fas har i efterhand bedömts som positivistisk, kvantitativ och pragmatisk med fokus på sociallagstiftningen. Denna bild är enligt Wisselgren (1997) någon som de flesta känner igen sig i.

För utomstående kan tilläggas att positivistisk och kvantitativ i sammanhanget betyder att man försökte efterlikna och ibland kopiera naturvetenskapens vetenskapliga metoder med dess betoning på siffror och mätande, men att sökandet då kom att handla om vetenskapliga sanningar även i det sociala livet.

Från och med 70-talet och framåt började teoretiska och metodologiska alternativ dyka upp. Sociologiprofessorn Hans L . Zetterberg skriver om en marxistisk teorivåg kring 1968, en våg som något senare fick sällskap av feministiska teorier (Zetterberg 1997). Ekerwald (2014) noterar att etnicitet blir ett viktigare inslag under 90-talet.

Ekerwald identifierar dessutom två radikala förändringar av sociologin sedan 1947. För det första är det då ”68-revolutionen”, men – och detta är en viktig poäng utifrån hennes perspektiv – det mest minnesvärda är inte marx- och vänstervågen, utan genombrottet för de kvalitativa forskningsmetoderna. För det andra är det den socialkonstruktivistiska revolutionen kring millennieskiftet, vilket innebar ”en förskjutning i sociologers intressen från materiella till ideella saker” (Ekerwald, 2014, s 92).

I korthet kan man säga att socialkonstruktivisterna oftare försöker förstå människor genom att förstå hur individer och grupper formar olika begrepp om verkligheten och därmed verkligheten och samhället, snarare än att som positivisterna vetenskapligt försöka upptäcka bakomliggande strukturer som förklarar den sociala verkligheten.

Parallellt med teoriernas skiftande status har där dock hela tiden funnits en empirisk och utredande del av sociologin som inte låtit sig förändras så mycket och som mest fokuserat på arbetsliv, utbildning och sjukvård (Ekerwald, 2014).

Frågan om vad sociologin egentligen ska vara är inte avgjord (Furåker 2014, Azarian 2017). I en undersökning av amerikanska sociologers åsikter om vilka fem teman eller begrepp som de ansåg vara viktiga att lära ut på en grundkurs blev detta tydligt. Förutom viss konsensus om att klass, genus, etnicitet var viktiga teman, var det svårt att hitta ett sociologiskt begrepp som fick stöd än mer av tio procent av respondenterna (Schwartz & Smith 2010, refererad i Azarian 2017). Azarian förklarar detta bland annat med att sociologin i princip inbegriper allt socialt liv.

Utifrån dessa sociologibetraktare skulle man kunna sammanfatta sociologins historia med att det är ett ämne som studerar allt socialt liv.

En fin definition av socialt liv är ”de band som binder oss, dig och mig, samman till ett vi” och här syftas på de sociala kitten i våra samhällen (Wide et al 2011, i Alexandersson, M, 2013). Och oftast intresserar sig sociologer alltså för de band som har med klass, genus och etnicitet att göra (och för Sveriges del då i synnerhet inom arbetslivet, utbildningssystemen och sjukvården).

I del två av världens kortaste sociologihistoria, ska jag försöka få syn på vad som hänt efter 2010.

/Rickard Jakbo, journalist och fil mag i sociologi, samt lärarstudent med sikte på behörighet i att undervisa i sociologi.

Referenser

Alexandersson, M (2013). Socialkonstruktivism och antropologi. Bör sociologer reflektera över människans natur? Masteruppsats/ Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

Azarian, R. (2017) Sociologins didaktiska utmaning. En rapport om sociologiundervisningen inom Lärarprogrammet.  Conference Paper. Sociologiska institutionen. Uppsala universitet.

Ekerwald, H. 2015. ”Svensk Sociologi – De många rösternas ämne”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):79–94. https://doi.org/10.37062/sf.51.21839.

Furåker, B. (2015). ”Landvinningar, Vindkantringar och vägval i Svensk Sociologi”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):95–114. https://doi.org/10.37062/sf.51.21840.

Morrison. D.  (Programledare). (2020, november). George Herbert Mead [Poddavsnitt]. Annex Sociology Podcast.

Abrahamsson, Christian; Palm, Fredrik & Wide, Sverre (red.) (2011): Sociologik: tio essäer om socialitet och tänkande. Stockholm: Santerus Academic Press.

Wisselgren, P. (1997). Sociologin som inte blev av. Gustaf Steffen och tidig svensk socialvetenskap. Sociologisk Forskning, 34(1-2), 75–116. https://doi.org/10.37062/sf.34.18527

Zetterberg, H. (1997). Svensk sociologi 50 år. Dagens Nyheter. 1997-10-24.

Hämtat från: http://zetterberg.org/Press/DN/dn971024.html

Fullsatt på Cornelishyllning i Hökis

Kultur i Hökis & Gubbis, vecka 42.

Anders Lago & Silas Bäckström, Hökis Visrum 2023 10 19

Den första snön föll över Hökarängen, men det hindrade inte Hökis Visrum från att bli fullsatt den 19 oktober 2023.

Anders Lago spelade och sjöng, och Cornelis Vreswijks siste producent, Silas Bäckström berättade mellan låtarna.

Tjena assistenten, Cecilia Lind, Till Jack, Somliga går i trasiga skor och många andra visor stod på repertoaren. En del med inslag av allsång. En härlig och munter stämning. Men det som var unikt var allt vi fick veta under framförandet av ”Sagan om Cornelis”.

Med ett precist berättande, med inslag av chosefri äldre stockholmslang, fick vi höra både kända och mer okända episoder: bomberna i Holland, flytten till det rikare Sverige, och att den blivande nationalskalden först lärde sig svenska genom serietidningar men sedan läste en bok om dagen.

Om kvinnan som lyckades få trubaduren skinande vit först vid 40, men att han då strax därefter flyttade till Köpenhamn bara för att fördjupa sig i ”godiskryddorna” (samma kryddor som ha i slutet av sitt liv ville varna för i en bok, som vi senare fick veta).

Mest intressant för mig var att få syn på – utifrån en förstahandskälla – hur ute och passé den holländsk-svenske vissångaren och poeten var under en period. I alla fall för dem med makt, ”larvpottorna” och skivbolagsbossarna. Och hur det gick till inför den sista skivan, då inget skivbolag ville spela in en skiva med Vreeswijk kring 1986/87.

– Jag ringde all skivbolag, ingen ville spela in. ”Han är slut” eller ”han är för jobbig att ha att göra med”, sa de, berättade Cornelis sista producent .

Efter att han som producent lånade på sitt hus, kunde inspelningen av den sista skivan spelas in.

Att skivan skulle gå bra var något som Cornelis hade lite på känn, då han tydligen kom upp till producenten ett par veckor före sin död – fullt på det klara med vad som skulle inträffa inom kort – och då sa något i stil med att ”Med tanke på omständigheterna kommer skivan förmodligen gå ganska bra, eller hur?, och kan du då tänka dig att ge mig ett förskott”.

200 000 spänn fick han, vilka brändes på de 19 dagar som han hade kvar att leva. De gick bland annat till en båt, en hel del fina skor, och troligen till hans mamma som återvänt till Holland, dit Cornelis reste under de sista veckorna.

Vi fick också veta att utställningen i lokalen om Cornelis till stor del består av prylar från Silas B. – afficsher och fotografier och målningar. Stolen han satt på under sin sista turné.

Intressant nog, var det första gången som trubadurens siste producent var på plats på scen i Hökarängen med sina minnen och sitt berättande.

-Lokalen är liten och jag tyckte det behövdes en större lokal för dig Silas, förklarade föreståndaren Lennart Johansson för publiken, och det verkade vara ett helt ärligt svar.

Inte konstigt att det var fullsatt alltså, vilket betydde drygt 40 personer ungefär, varav en mindre del kom från Hökis.

Sammanfattningsvis kan man säga att Hökis Visrum i Hökarängen anordnade en riktigt bra kväll med god stämning och som avslutades med allsång i ”Brev från kolonien”.