Texten publicerades i Dagens Arena juni 2025
Andelen fattiga i Sverige har fördubblats sedan 2021 och är nu nära sju procent av befolkningen. Omkring 700 000 personer klarar inte av att betala nödvändiga och basala utgifter. Många har drabbats av prisökningarna och har det svårt att få ett tillräckligt ekonomiskt stöd från samhället.
Under 2021 var det 3,5 procent av befolkningen som inte hade råd med minst fem av tretton nödvändiga utgifter, som till exempel att betala alla sina räkningar, byta ut utslitna möbler, äta ordentligt minst varannan dag, eller att ha råd med en oväntad utgift på 13 000 kronor. 2024 hade siffran ökat till 6,6 procent, enligt SCB och Eurostat.
– Ibland pratar man om den perfekta stormen. Tyvärr upplever vi en storm som vi inte tidigare trott varit möjlig. Visst har vi haft dippar förr, men inte på detta sätt sedan 90-tals krisen, Jonas Rydberg, som är generalsekreterare på Sveriges Stadsmissioner.
Den typ av fattigdom som växer är den som kallas materiell och social fattigdom. På myndighetsspråk handlar det om en ökning av dem som lider av ”en påtvingad brist på nödvändiga och önskvärda varor, tjänster och sociala aktiviteter”, och det i en sådan grad att de inte kan leva ett bra liv.
– Det är ingen lite grupp! Det är ju över 700 000 människor. Det har varit en väldigt dramatisk ökning sedan 2021. Det är oerhört förvånade att det inte pratas mer om detta i medierna och inom politiken, fortsätter Jonas Rydberg.
Carina Mood, professor på institutet för social forskning vid Stockholms universitet, forskar om fattigdom. Även hon och hennes kolleger har identifierat ökningen av fattiga i Sverige, enligt detta mått.
– Det är en tydlig ökning mellan 2021 och 2024, säger hon i en intervju Dagens Arena som kan läsas här.
En av dem som tillhör den växande gruppen är småbarnsmamman Johanna, 34 år. Hennes inkomst räcker inte för att betala för de flesta av de 13 utgifter måttet utgår ifrån.
- Utan välgörenhet hade jag inte klarat mig. Värst för mig är att jag har satt ett barn till världen under andra ekonomiska omständigheter. Jag känner mig som en dålig mamma som inte ens har råd med det mesta grundläggande som till exempel säsongsanpassade kläder, säger hon.
Dagens Arena får kontakt med henne via en av de snabbt växande Facebook-grupper där människor med lite pengar hjälper varandra att få tips om välgörenhetsfonder. Hon vill, likt de flesta i dessa grupper vara anonym – detta av hänsyn till hennes barn och att det kan bli svårare att få jobb i framtiden.
– Pengarna tar slut ungefär en och en halv vecka innan nästa utbetalning kommer, och vad jag då gör är att jag ansöker från välgörenhetsfonder, speciellt en där man kan ansöka fyra gånger om året. Jag lånar också en del pengar av de jag känner.
Hon berättar att hon 2015 kollapsade på grund allt för mycket jobb och studier. Till slut drabbades hon av en psykisk sjukdom. När hon blev långtidssjukskriven på heltid för tre år sedan fick hon först panik, berättar hon. Pengarna räckte ju inte överhuvudtaget.
– Jag har aldrig kunnat jobba mig upp på någon position med hög lön för jag har blivit sjuk hela tiden. Därmed har jag den lägsta sjukpenning man kan få i princip. Den varierar mellan 11 200 och 12 457 kronor, beroende på hur många dagar det är i månaden.
Är det svårt att få pengar från välgörenhetsfonderna?
– Det beror på hur man ser det. Jag har inget problem med pappersarbetet, jag är ju utbildad ekonom. Men antalet medlemmar i de här grupperna har ju ökat markant, och fler söker från fonderna och ju fler som söker desto svårare är det att få pengar. Folk är inte längre så pigga på att tipsa om fonderna. Det är ju en sorts konkurrenssituation.
Flera av dem som uppfyller kriterierna för social och materiell fattigdom som Dagens Arena har varit i kontakt med berättar att de lider av psykisk eller fysisk ohälsa samtidigt som de har låg SGI, sjukpenningsgrundande inkomst.
När de vänder sig till kommunens socialkontor för att få ekonomiskt bistånd för att täcka upp för sina utgifter få de ofta nej. Någon äger en bil eller annat som kommunen anser att de bör sälja innan de får bidrag. Andra får ett visst stöd men inte tillräckligt. Några av dem som hör av sig har blivit vräkta, en del flera gånger och någon bor hos sin son eller dotter.
Johanna harnekats försörjningsstöd flera gånger, berättar hon. För hennes del handlar det delvis om att socialtjänsten där hon bor inte räknar in eventuella lån i sina kalkyler om existensminimum och att hon har tagit lån tidigare. Hennes erfarenhet är att om man har tagit lån får man skylla sig själv. En gång fick hon en oväntad utgift för en medicin som hon måste ta.
– Jag gick till socialkontoret och sökte om stöd till akut mathjälp. Men de sa nej och sa att jag borde ha planerat för mitt medicininköp.
Vad kände du då?
– Jag kände att nu kan jag inte vända mig dem längre. Jag upplever också att jag blir otrevligt bemött. De kollar varenda grej, som om att de letar efter att hitta fel. Jag vänder mig mer och mer till kyrkan och de här välgörenhetsfonderna.
Jonas Rydberg, generaldirektör på Sveriges Stadsmissioner känner igen bilden. Organisationen får signaler om att tjänstemännen på socialkontoren allt oftare tolkar riksnormen för försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag, mer strikt och detta under trycket av pressade kommunbudgetar. Tillsammans med forskare har organisationen gjort djupintervjuer med de som inte har råd med nödvändiga utgifter. De intervjuade vittnar om hur svårt det är att söka försörjningsstöd och att socialtjänsten ofta är svårtillgänglig, ett resultat som även andra kommit fram till, understryker Jonas Rydberg.
– Många säger också att de känner sig ifrågasatta när de söker pengar från välfärdssystemen, att personalen de har kontakt med letar efter fel i deras ansökningar, säger han.
Generellt sett beror ökningen av antalet fattiga i Sverige på en långsam urgröpning av den allmänna svenska välfärden, menar han.
– Det gäller såväl försörjningsstödet som bostadsbidraget.
De två kriser Sverige gått igenom har också bidragit till den ”storm” som drivit fram fattigdomsökningen, menar han.
– Många i de här grupperna har länge levt på små, om ens några marginaler. När först pandemin och sedan inflationen slog till fick de lov att ta av sina små buffertar, ja ofta alltihop. De som tidigare hade det tajt har nu fallit igenom. Visst har räntorna gått ned och inflationen stabiliserat sig. Men arbetslösheten är hög, och den hushållsekonomiska krisen har inte gått över för många.
Försörjningsstödet har visserligen höjts både 2023 och 2024. Men det hjälper inte när matpriserna, som de fattigaste lägger det mesta av sina pengar på, har ökat ännu mer, poängterar han.
– Vad politikerna inte förstår är att dessa grupper lägger det mesta av sina pengar på livsmedel, och då hjälper inte en uppräkning av försörjningsstödet i nivå med de totala prisökningarna. Matpriserna har ju ökat ännu mer, förklarar han.
En stor del av Sveriges Stadsmissioners arbete handlar om mathjälp, bland annat genom sociala matbutiker som tar hand om donerade produkter som annars riskerar att bli till svinn. Efterfrågan på maten har ökat de senaste åren, berättar han. Även nya grupper har dykt upp i butikerna de senaste åren.
– Det kan till exempel handla om de som jobbar deltid inom äldreomsorgen. De får det inte att gå ihop hel enkelt. Ofta handlar det om ensamstående med barn. De kämpar med att kunna köpa den näringsriktiga maten med proteiner som det är tänkt att man ska ha råd med i Sverige.
Jonas Rydberg berättar att när de har möten med riksdagspolitikerna har de ofta kunskap om problemen, men hans intryck är att det verkar saknas politiskt mod för att tillsammans göra något åt det.
Han återkommer under intervjun flera gånger till bostadsfrågan, och han nämner att det behövs politiska initiativ, fler hyresrätter till exempel.
– Många vi möter bor i andra hand till mycket dyra hyror. Samtidigt har de låga löner eller inga löner alls.
En stor del av Johannas sjukpenning går också till hyra. Det hjälpte lite grand att hon lyckades hitta en billigare lägenhet i den sydsvenska stad hon bor i. en kort tid efter att hon blivit sjuk, Men ettan på 54 kvadrat kostade ändå 8 100 kronor. Två år senare låg hyran på 9 600 kronor.
– Om jag letat efter ett ännu billigare boende? Ja, men det är lång kö till billiga hyresrätter.
Eftersom Johanna uppfyller minst sju av de 13 kriterierna i fattigdomsmåttet ingår hon även i den grupp som lider av” allvarlig” social och materiell fattigdom. Denna undergrupp inom gruppen fattiga växer också, och uppgår nu till tre procent eller cirka 300 000 personer. Det är en fördubbling jämfört med 2021, då 1,4 procent av de folkbokförda i Sverige ingick i denna kategori.
Vilka är konsekvenserna för dig av att ha så här dålig ekonomi?
– Ja, behöver jag en dyr medicin eller köpa något till min dotter måste jag googla runt och leta efter fler fonder att söka pengar från. Jag söker efter låga priser och besöker ofta tre olika matbutiker på en dag för att hitta det billigaste.
Hon tipsar andra som befinner sig i en liknande situation att tidigt våga prata öppet om sin fattigdom. I början när hon inte visste var man skulle söka hjälp genom välgörenhet var hon tyst. Det blev inte bra.
– Jag sparade mat till min dotter och så åt jag knappt själv för att det skulle finnas mat till henne. Detta gjorde i sin tur att jag fick grov näringsbrist. Det tog både tid och pengar att försöka återställa allt i kroppen. Det är därför jag menar på att det är viktigt att man är ärlig med sin situation. Det ökar chansen till hjälp. Man ska inte skämmas.
Vad saknar du mest från tiden då du hade mer pengar?
– Att bara gå ut och köpa en glass utan att behöva kolla på kontot om jag har råd. För ofta är det tomt på kontot, jag kanske har två kronor ibland.
Hon är ändå optimist.
– Det är ju inte så att jag inte vill jobba. Jag har jobbat på sju eller åtta jobb, bland annat på bank, men jag klarade det inte.
Hon hoppas att det vänder någon gång.
– Jag kämpar vidare. Vi är ju inne i en sorts lågkonjunktur och jag tänker att sjukpenningen kanske ökar längre fram, och att jag kan jobba lite i framtiden. Jag har en dotter. Jag måste vara optimist. Jag har min mamma som vill mig väl och säger att allt blir bra.
Rickard Jakbo
Fakta om allvarlig materiell och social fattigdom
Måttet består av 13 utvalda poster och används för att visa andelen i befolkningen som upplever en påtvingad brist på nödvändiga och önskvärda varor, tjänster och sociala aktiviteter i en sådan utsträckning att de inte kan leva ett bra liv. De individer som saknar minst 5 av posterna anses leva i materiell och social fattigdom. Den som saknar minst sju av posterna anses leva i allvarlig materiell och social fattigdom. Här är posterna.
1. Inte kunna möta oförutsedda utgifter (mäts genom att fråga om hushållet klarar av att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor.
2. Inte ha råd med en veckas årlig semester hemifrån
3. Komma efter med betalning av hyra, lån, elräkning, avbetalning av
köp eller andra amorteringar på lån d(e senaste 12 månaderna)
4. Inte ha råd med en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetarisk motsvarighet åtminstone varannan dag
5. Inte ha råd att ha det tillräckligt varmt i bostaden
6. Inte ha råd att ha tillgång till bil eller skåpbil för eget bruk
7. Inte ha råd att byta ut utslitna möbler
8.Inte ha internetuppkoppling
9. Inte kunna ersätta utslitna kläder till nya
10. Inte ha minst två par skor, inklusive ett par allvädersskor, som passar bra
11. Inte kunna spendera en liten summa (ungefär i nivå med en biobiljett) på sig själv varje vecka
12. Inte ha råd regelbundna fritidsaktiviteter
13. Inte ha ekonomisk möjlighet att umgås med vänner och familj över en fika eller måltid minst en gång i månaden.
Källa: Pensionsmyndigheten och SCB.
