rickardjakbo – Rickard Jakbo – frilansjournalist

Hökarängen bör ta över Grönland

Hökarängen bör erbjuda sig att ta över Grönland som en lösning på krisen. Vi har mycket gemensamt – kyla och snödrivor, alkoholproblem och låga medellöner (och faktiskt också tillgång till billig fisk i och med Matdax ).

Grönland må vara lite större, men vi har bägge gått från att vara avkrok som grannar sett ned på till att bli spännande, attraktiva områden.

Ett första steg kan vara att Soc i Farsta skickar 30 gubbar och gummor för att spika upp neonskyltar i 50-talsstil på Nuuks fasader (som en fin gest och en arbetsmarknadsåtgärd).

Delegationen sätter sig sedan på bänkarna i stan och berättar om varför Hökis är bättre än både USA och Danmark. Vad Trumps drag blir återstår att se.

#Nissetillgrönland #Hökisland : )

EU öppnar upp info om svenskarnas löner

Det ser ut som att EU stärker löntagarna genom att tvinga fram en ny typ av lönetransparens.

Region Västmanland har nämligen börjat publicera de anställdas löner på webben. Skrev en artikel om det, se lönk nedan.

De motiverar det delvis med att de är tidigt ute och anpassar sig till EU:s lönetransparensdirektiv.

Hursomhelst, det finns nu drygt 7 000 enskilda löneuppgifter att leta bland på deras webb.

Högst månadslön/grundlön får en överläkare – 144 300 kronor i månadslön. Lägst lön får tre omvårdnadsassistenter med 22 500 kronor i månaden.

https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2025/07/region-vastmanland-publicerar-oppna-lonelistor-pa-webben/

Fattigdomen fördubblad i Sverige på tre år

Texten publicerades i Dagens Arena juni 2025

Andelen fattiga i Sverige har fördubblats sedan 2021 och är nu nära sju procent av befolkningen. Omkring 700 000 personer klarar inte av att betala nödvändiga och basala utgifter. Många har drabbats av prisökningarna och har det svårt att få ett tillräckligt ekonomiskt stöd från samhället.

Under 2021 var det 3,5 procent av befolkningen som inte hade råd med minst fem av tretton nödvändiga utgifter, som till exempel att betala alla sina räkningar, byta ut utslitna möbler, äta ordentligt minst varannan dag, eller att ha råd med en oväntad utgift på 13 000 kronor. 2024 hade siffran ökat till 6,6 procent, enligt SCB och Eurostat.

– Ibland pratar man om den perfekta stormen. Tyvärr upplever vi en storm som vi inte tidigare trott varit möjlig. Visst har vi haft dippar förr, men inte på detta sätt sedan 90-tals krisen, Jonas Rydberg, som är generalsekreterare på Sveriges Stadsmissioner.

Den typ av fattigdom som växer är den som kallas materiell och social fattigdom. På myndighetsspråk handlar det om en ökning av dem som lider av ”en påtvingad brist på nödvändiga och önskvärda varor, tjänster och sociala aktiviteter”, och det i en sådan grad att de inte kan leva ett bra liv.

– Det är ingen lite grupp! Det är ju över 700 000 människor. Det har varit en väldigt dramatisk ökning sedan 2021. Det är oerhört förvånade att det inte pratas mer om detta i medierna och inom politiken, fortsätter Jonas Rydberg.

Carina Mood, professor på institutet för social forskning vid Stockholms universitet, forskar om fattigdom. Även hon och hennes kolleger har identifierat ökningen av fattiga i Sverige, enligt detta mått.

– Det är en tydlig ökning mellan 2021 och 2024, säger hon i en intervju Dagens Arena som kan läsas här.

En av dem som tillhör den växande gruppen är småbarnsmamman Johanna, 34 år. Hennes inkomst räcker inte för att betala för de flesta av de 13 utgifter måttet utgår ifrån.

Utan välgörenhet hade jag inte klarat mig. Värst för mig är att jag har satt ett barn till världen under andra ekonomiska omständigheter. Jag känner mig som en dålig mamma som inte ens har råd med det mesta grundläggande som till exempel säsongsanpassade kläder, säger hon.

Dagens Arena får kontakt med henne via en av de snabbt växande Facebook-grupper där människor med lite pengar hjälper varandra att få tips om välgörenhetsfonder. Hon vill, likt de flesta i dessa grupper vara anonym – detta av hänsyn till hennes barn och att det kan bli svårare att få jobb i framtiden.

– Pengarna tar slut ungefär en och en halv vecka innan nästa utbetalning kommer, och vad jag då gör är att jag ansöker från välgörenhetsfonder, speciellt en där man kan ansöka fyra gånger om året. Jag lånar också en del pengar av de jag känner.

Hon berättar att hon 2015 kollapsade på grund allt för mycket jobb och studier. Till slut drabbades hon av en psykisk sjukdom. När hon blev långtidssjukskriven på heltid för tre år sedan fick hon först panik, berättar hon. Pengarna räckte ju inte överhuvudtaget.

– Jag har aldrig kunnat jobba mig upp på någon position med hög lön för jag har blivit sjuk hela tiden. Därmed har jag den lägsta sjukpenning man kan få i princip. Den varierar mellan 11 200 och 12 457 kronor, beroende på hur många dagar det är i månaden.

Är det svårt att få pengar från välgörenhetsfonderna?

– Det beror på hur man ser det. Jag har inget problem med pappersarbetet, jag är ju utbildad ekonom. Men antalet medlemmar i de här grupperna har ju ökat markant, och fler söker från fonderna och ju fler som söker desto svårare är det att få pengar. Folk är inte längre så pigga på att tipsa om fonderna. Det är ju en sorts konkurrenssituation.

Flera av dem som uppfyller kriterierna för social och materiell fattigdom som Dagens Arena har varit i kontakt med berättar att de lider av psykisk eller fysisk ohälsa samtidigt som de har låg SGI, sjukpenningsgrundande inkomst.

När de vänder sig till kommunens socialkontor för att få ekonomiskt bistånd för att täcka upp för sina utgifter få de ofta nej. Någon äger en bil eller annat som kommunen anser att de bör sälja innan de får bidrag. Andra får ett visst stöd men inte tillräckligt. Några av dem som hör av sig har blivit vräkta, en del flera gånger och någon bor hos sin son eller dotter.

Johanna harnekats försörjningsstöd flera gånger, berättar hon. För hennes del handlar det delvis om att socialtjänsten där hon bor inte räknar in eventuella lån i sina kalkyler om existensminimum och att hon har tagit lån tidigare. Hennes erfarenhet är att om man har tagit lån får man skylla sig själv. En gång fick hon en oväntad utgift för en medicin som hon måste ta.

– Jag gick till socialkontoret och sökte om stöd till akut mathjälp. Men de sa nej och sa att jag borde ha planerat för mitt medicininköp.

Vad kände du då?

– Jag kände att nu kan jag inte vända mig dem längre. Jag upplever också att jag blir otrevligt bemött. De kollar varenda grej, som om att de letar efter att hitta fel. Jag vänder mig mer och mer till kyrkan och de här välgörenhetsfonderna.

Jonas Rydberg, generaldirektör på Sveriges Stadsmissioner känner igen bilden. Organisationen får signaler om att tjänstemännen på socialkontoren allt oftare tolkar riksnormen för försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag, mer strikt och detta under trycket av pressade kommunbudgetar. Tillsammans med forskare har organisationen gjort djupintervjuer med de som inte har råd med nödvändiga utgifter. De intervjuade vittnar om hur svårt det är att söka försörjningsstöd och att socialtjänsten ofta är svårtillgänglig, ett resultat som även andra kommit fram till, understryker Jonas Rydberg.

– Många säger också att de känner sig ifrågasatta när de söker pengar från välfärdssystemen, att personalen de har kontakt med letar efter fel i deras ansökningar, säger han.

Generellt sett beror ökningen av antalet fattiga i Sverige på en långsam urgröpning av den allmänna svenska välfärden, menar han.

– Det gäller såväl försörjningsstödet som bostadsbidraget.

De två kriser Sverige gått igenom har också bidragit till den ”storm” som drivit fram fattigdomsökningen, menar han.

– Många i de här grupperna har länge levt på små, om ens några marginaler. När först pandemin och sedan inflationen slog till fick de lov att ta av sina små buffertar, ja ofta alltihop. De som tidigare hade det tajt har nu fallit igenom. Visst har räntorna gått ned och inflationen stabiliserat sig. Men arbetslösheten är hög, och den hushållsekonomiska krisen har inte gått över för många.

Försörjningsstödet har visserligen höjts både 2023 och 2024. Men det hjälper inte när matpriserna, som de fattigaste lägger det mesta av sina pengar på, har ökat ännu mer, poängterar han.

– Vad politikerna inte förstår är att dessa grupper lägger det mesta av sina pengar på livsmedel, och då hjälper inte en uppräkning av försörjningsstödet i nivå med de totala prisökningarna. Matpriserna har ju ökat ännu mer, förklarar han.

En stor del av Sveriges Stadsmissioners arbete handlar om mathjälp, bland annat genom sociala matbutiker som tar hand om donerade produkter som annars riskerar att bli till svinn. Efterfrågan på maten har ökat de senaste åren, berättar han. Även nya grupper har dykt upp i butikerna de senaste åren.

– Det kan till exempel handla om de som jobbar deltid inom äldreomsorgen. De får det inte att gå ihop hel enkelt. Ofta handlar det om ensamstående med barn. De kämpar med att kunna köpa den näringsriktiga maten med proteiner som det är tänkt att man ska ha råd med i Sverige.

Jonas Rydberg berättar att när de har möten med riksdagspolitikerna har de ofta kunskap om problemen, men hans intryck är att det verkar saknas politiskt mod för att tillsammans göra något åt det.

Han återkommer under intervjun flera gånger till bostadsfrågan, och han nämner att det behövs politiska initiativ, fler hyresrätter till exempel.

– Många vi möter bor i andra hand till mycket dyra hyror. Samtidigt har de låga löner eller inga löner alls.

En stor del av Johannas sjukpenning går också till hyra. Det hjälpte lite grand att hon lyckades hitta en billigare lägenhet i den sydsvenska stad hon bor i. en kort tid efter att hon blivit sjuk, Men ettan på 54 kvadrat kostade ändå 8 100 kronor. Två år senare låg hyran på 9 600 kronor.

– Om jag letat efter ett ännu billigare boende? Ja, men det är lång kö till billiga hyresrätter.

Eftersom Johanna uppfyller minst sju av de 13 kriterierna i fattigdomsmåttet ingår hon även i den grupp som lider av” allvarlig” social och materiell fattigdom. Denna undergrupp inom gruppen fattiga växer också, och uppgår nu till tre procent eller cirka 300 000 personer. Det är en fördubbling jämfört med 2021, då 1,4 procent av de folkbokförda i Sverige ingick i denna kategori.

Vilka är konsekvenserna för dig av att ha så här dålig ekonomi?

– Ja, behöver jag en dyr medicin eller köpa något till min dotter måste jag googla runt och leta efter fler fonder att söka pengar från. Jag söker efter låga priser och besöker ofta tre olika matbutiker på en dag för att hitta det billigaste.

Hon tipsar andra som befinner sig i en liknande situation att tidigt våga prata öppet om sin fattigdom. I början när hon inte visste var man skulle söka hjälp genom välgörenhet var hon tyst. Det blev inte bra.

– Jag sparade mat till min dotter och så åt jag knappt själv för att det skulle finnas mat till henne. Detta gjorde i sin tur att jag fick grov näringsbrist. Det tog både tid och pengar att försöka återställa allt i kroppen. Det är därför jag menar på att det är viktigt att man är ärlig med sin situation. Det ökar chansen till hjälp. Man ska inte skämmas.

Vad saknar du mest från tiden då du hade mer pengar?

– Att bara gå ut och köpa en glass utan att behöva kolla på kontot om jag har råd. För ofta är det tomt på kontot, jag kanske har två kronor ibland.

Hon är ändå optimist.

– Det är ju inte så att jag inte vill jobba. Jag har jobbat på sju eller åtta jobb, bland annat på bank, men jag klarade det inte.

Hon hoppas att det vänder någon gång.

– Jag kämpar vidare. Vi är ju inne i en sorts lågkonjunktur och jag tänker att sjukpenningen kanske ökar längre fram, och att jag kan jobba lite i framtiden. Jag har en dotter. Jag måste vara optimist. Jag har min mamma som vill mig väl och säger att allt blir bra.

Rickard Jakbo

Fakta om allvarlig materiell och social fattigdom

Måttet består av 13 utvalda poster och används för att visa andelen i befolkningen som upplever en påtvingad brist på nödvändiga och önskvärda varor, tjänster och sociala aktiviteter i en sådan utsträckning att de inte kan leva ett bra liv. De individer som saknar minst 5 av posterna anses leva i materiell och social fattigdom. Den som saknar minst sju av posterna anses leva i allvarlig materiell och social fattigdom. Här är posterna.

1. Inte kunna möta oförutsedda utgifter (mäts genom att fråga om hushållet klarar av att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor.

2. Inte ha råd med en veckas årlig semester hemifrån

3. Komma efter med betalning av hyra, lån, elräkning, avbetalning av

köp eller andra amorteringar på lån d(e senaste 12 månaderna)

4. Inte ha råd med en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetarisk motsvarighet åtminstone varannan dag

5. Inte ha råd att ha det tillräckligt varmt i bostaden

6. Inte ha råd att ha tillgång till bil eller skåpbil för eget bruk

7. Inte ha råd att byta ut utslitna möbler

8.Inte ha internetuppkoppling

9. Inte kunna ersätta utslitna kläder till nya

10. Inte ha minst två par skor, inklusive ett par allvädersskor, som passar bra

11. Inte kunna spendera en liten summa (ungefär i nivå med en biobiljett) på sig själv varje vecka

12. Inte ha råd regelbundna fritidsaktiviteter

13. Inte ha ekonomisk möjlighet att umgås med vänner och familj över en fika eller måltid minst en gång i månaden.

Källa: Pensionsmyndigheten och SCB.

Balzacs okända mästerverk i svenskt 80-talsformat

Jag bad Googles AI Gemini* göra om Balzacs kända novell ”Det okända mästerverket” från 1831 till att utspela sig i Stockholms hårdrocksscen kring 1985.

Det okända mästerverket – En hårdrockssaga från 80-talet

I mitten av 80-talet var Stockholm en kokande gryta av yviga frisyrer, läderjackor och gitarriff. Hårdrocken var inte bara en musikgenre, den var en livsstil. I denna tid av kaskaderande distorsion och falsettvrål drömde unga musiker om att bli nästa stora band, att skriva riff som fick Globen att explodera.

Nicke Andersson var en sådan ung man. Han hade nyligen flyttat in till stan från någon håla ute i busken, med en gitarr i knät och huvudet fullt av melodier. Hans idol var Yngve Malmsten, en legendarisk gitarrist som hade legat bakom några av de mest inflytelserika låtarna på den svenska hårdrocksscenen. Yngve var känd för sin tekniska briljans och sina komplexa arrangemang, och han var en svårflirtad perfektionist som kunde fila i månader på ett enda solo. Nicke visste att om han bara fick visa upp sina demos för Yngve, skulle hans karriär ta fart.

En kväll, på en sunkig rockklubb på Södermalm, fick Nicke sitt tillfälle. Yngve satt vid baren, en öl i handen och blicken fäst på scenen där ett nytt, okänt band plågade publiken med synthslingor och trummaskiner. Nicke samlade mod, tog ett djupt andetag och gick fram. Han presenterade sig blygt och nämnde sin beundran. Yngve, som sällan brydde sig om unga adepter, avfärdade honom med en grimas.

”Du är alldeles för ung för att fatta något om musik”, muttrade Yngve. ”Men om du nu är så intresserad, kom hit på lördag. Jag har en ny låt jag jobbar med, kanske kan du få lite idéer.”

Nicke dök upp på Yngves lilla studio på Söder, ett kyffe fyllt med förstärkare, effekter och tomma pizzakartonger. Där satt också den excentriske Fredhover, en gammal bluesmusiker som på sin tid varit en riktig ikon, men som nu levde i sin egen bubbla av musikaliska grubblerier. Fredhover var känd för att ha arbetat på en ”perfekt” låt i årtionden, en låt som ingen någonsin fått höra.

”Den här ynglingen tycker du har för mycket att säga till om, Yngve,” sa Fredhover med ett finurligt leende. ”Låt honom höra vad du har på gång.”

Yngve satte sig vid mixern och spelade upp det senaste spåret han jobbade på. Det var en typisk Yngve-låt: blixtrande snabba riff, komplexa melodier och ett trumkomp som var så tajt att det nästan kändes programmerat. Nicke var imponerad, men han kunde inte låta bli att känna att något saknades. Det var för putsat, för ”rätt”.

”Det är bra, Yngve,” sa Nicke försiktigt, ”men det saknas… skit. Råhet.”

Yngve höjde ett ögonbryn. ”Skit? Det är rent hantverk, ungkarl! Du är van vid den nya wave-musiken som låter som en synth smält i solen.”

Fredhover log. ”Ynglingen har en poäng. Musiken idag är för ren. För strömlinjeformad. Det finns ingen själ kvar.” Han vände sig mot Yngve. ”Min gamla vän, du är fast i det förflutna. Du målar med samma penslar som du alltid har gjort. Det som en gång var avantgarde är nu bara… etablerat.”

Fredhovers ord träffade Yngve som en örfil. Han hade alltid varit stolt över att ligga i framkant, men plötsligt kände han sig gammal och irrelevant. Han bad Nicke att spela något av sitt eget. Nicke, som inte var blyg för att experimentera, satte igång en demo med en låt som var betydligt snabbare och mer melodisk än vad Yngve var van vid. Det var speed metal, eller power metal som det också kallades, med blixtrande gitarrharmoniseringar, dubbeltrampande trummor och en sångare som sjöng rent men med enorm kraft och höga falsetter. Yngve skakade på huvudet.

”Vad fan är det här? Det är ju bara… snabbare. Det låter som en ångvält i en godisfabrik. Ingen kommer att förstå det här.”

Men Fredhover lyssnade med intresse. Han stängde ögonen, vaggade med huvudet och en glimt tändes i hans ögon.

”Det är ju… det är ju något helt nytt”, sa Fredhover, mer till sig själv än till de andra. ”Det är brutalt, men det är också… ärligt. Det är framtiden.”

Fredhover blev som besatt. Han bjöd in Nicke och Yngve till sin egen studio, ett nästan mytomspunnet ställe som ingen hade sett på årtionden. Det var en studio som mest liknade en skräphög. Där stod gamla förstärkare som knappt höll ihop, en trummaskin som såg ut att ha blivit överkörd av en lastbil, och en bas som saknade strängar.

”Jag har äntligen färdigställt det”, sa Fredhover, ögonen glittrande av feber. ”Mitt mästerverk. Låten jag har jobbat på hela mitt liv.”

Yngve och Nicke tittade på varandra. Spänningen var olidlig. Vad skulle det vara? En episk powerballad? Ett symfoniskt hårdrocksepos?

Fredhover tryckte på play.

Det som strömmade ut ur högtalarna var en mardröm. Det var ett ljudlandskap av extremt snabba, nästan obegripliga gitarriff, ett trumkomp som lät som en kulspruta, och en sång som var ett djupt, gutturalt growl som om någon svalde grus och kved från djupet av magen. Melodin var nästan obefintlig, och texten var en otydlig massa av skrik. Det var aggressivt, brutalt, och fullständigt obarmhärtigt. Yngve och Nicke bytte förskräckta blickar. De hade aldrig hört något liknande. Det var musik som vägrade att passa in i någon befintlig kategori. Det var ett slag i magen, en rå, oredigerad explosion av ljud.

”Vad… vad är det här?” viskade Yngve, blek om nosen. ”Det är ju… olyssningsbart!”

”Det är det nya,” svarade Fredhover, med ett saligt leende. ”Det är dödsmetall. Ni förstår den inte, än. Men en dag kommer alla att lyssna på det här. Den är så ren att den är ful, så sann att den är obegriplig. Jag har stripat bort allt som inte är absolut nödvändigt. Det här är musik i sin renaste form!”

Yngve, van vid välstrukturerade melodier och gitarrsolon, kände hur hans världsbild skakade i grunden. Nicke, å andra sidan, även om han var chockad, kände en märklig dragningskraft till den råa kraften i Fredhovers musik. Han anade något revolutionerande, även om han inte kunde greppa det helt.

Fredhover såg deras reaktioner. Hans ögon förlorade sin glans. Han hade förväntat sig hyllningar, förståelse, men möttes av förvirring och avsky. Han kollapsade. De sprang fram till honom, men det var för sent. Hans hjärta, som hade pumpat musik i decennier, gav upp.

När Fredhover var borta, satte Nicke och Yngve sig ner och lyssnade igen på den där låten. För varje genomlyssning började Nicke förstå. Han hörde det som Fredhover hade menat – en rå energi, en oförfalskad känsla som överskred alla genregränser. Yngve däremot, skakade bara på huvudet.

”Han var galen,” sa Yngve. ”Helt galen. Han jobbade hela sitt liv på något som ingen kommer att förstå. Det är bara oväsen. Skräp.”

Yngve lämnade studion med en känsla av nederlag. Han fortsatte att skriva musik, men hans glansdagar var över. Han blev aldrig den där framgångsrika musikern han hade varit.

Nicke, å andra sidan, glömde aldrig Fredhovers ”mästerverk”. Han började experimentera med liknande ljud, han lät sig inspireras av den obarmhärtiga aggressiviteten, och han lade grunden för en ny, råare form av musik i Sverige. Det tog tid, men långsamt började en ny generation musiker att förstå och uppskatta det Fredhover hade försökt visa dem. Musiken som en gång bara var oväsen skulle snart bli en av de mest inflytelserika genrerna inom hårdrocken: dödsmetall. Fredhovers ”okända mästerverk” blev ett testamente till att sanning och innovation ibland är så banbrytande att de inte kan förstås av sin egen tid.

/A.I. Gemini 2025

*Första instruktionen till AI:

Novellen är ”Det okända mästerverket”. Jag vill att den moderniseras. Om du kan ändra till att handlingen utspelar sig i Stockholm i Sverige i mitten av 1980-talet. Där Nicolas Poussin i stället heter Nicke Andersson, och målaren Porbus heter Yngve Malmsten. Den gamle mästaren Frenhofer heter Fredhover. I stället för konstnärer är de musiker. De är intresserade av hårdrock. Fredhovers mästerverk som han visar på slutet är i stället en låt i den då okända genren dödsmetall med musik som de andra inte förstår. Konflikten står inte mellan äldre och nyare måleri, utan äldre och nyare musik.

Andra instruktionen: (För dödsmetallen avslöjades för tidigt i första texten).

Kan du göra så att Nickes demo innehåller speed metal som även kallas power metal och att sången inte låter som man svalde grus. I stället lägger du till den beskrivningen av sången i Fredhovers mästerverk.

Varför vet så många inte vad sociologi är? Vad är sociologi? #1.

Sociologiförvirringen
Några exempel på vad sociologer pratat om från januari till april 2025 i medierna
.Världens kortaste sociologihistorik
Läran om allt socialt liv eller läran om klass, genus och etnicitet?

Sociologiförvirringen

Trots att sociologer uttalar sig eller refereras i riksmedier i stort sett varje månad, och att det är ett ämne på flera gymnasieprogram är det många som jag träffar på som inte vet vad det är. Den vanligaste gissningen är att det har med socionomers arbete att göra- en sorts lära om och för socionomers då.

Det är fel. även om många socionomer har läst sociologi i sin utbildning, så det en stor skillnad. Socionomer arbetar ofta som socialarbetare, till exempel som socialsekreterare, kuratorer vid skolor, och i olika sociala verksamheter inom offentlig, frivillig och privat sektor. En Sociolog däremot är en person med akademisk examen i sociologi. Vad gör då en sådan?

Sociologer undersöker och utreder saker. Faktum är att sociologer kan undersöka nästan vad som helst. Det finns sociologi om politik, om ekonomi och om religion. Om psykisk ohälsa, sport, mat och populärmusik. Det finns till och med sociologer som studerar sociologin sociologiskt, alltså en sorts sociologisociologi.

Här är några exempel från de senaste månadernas medierapportering där sociologer omnämnts sig.

Sociologer pratar i media, från januari till april 2025:

Samhället är inte maktlöst mot skolskjutningar – lär av Finland (DN 02 06)

Sociologen: Invandring löser inte det låga barnafödandet på sikt (SVT 31)

Så har Polen påverkats av åren med antidemokratiskt styre.(DN 03 12)

Så påverkar läget i omvärlden avtalsrörelse (Vårdfokus)

Den kristna trenden stressar de tvärsäkra (Expressen, 21 jan 2025). (se utförlig beskrivning av medierapporteringen i slutet på inlägget)

Skolskjutningar, religion, arbetstid och barnafödande. Uppenbarligen kan sociologer uttala sig om rätt så olika saker. Så vad är då sociologi? Finns det en röd tråd i ämnets drygt 100-åriga historia?

Världens kortaste sociologihistorik

För att svara på frågan tar vi hjälp av historien.

Azarian (2017) daterar sociologins födelse som akademisk disciplin till för ungefär 100 år sedan, och de fösta sociologerna i USA studerade i första hand det civila samhällets problem: föreningsliv, familjeliv, immigration och ”getton” (Zetterberg 1997).

Till Sverige kom det som ett självständigt ämne först 1947 (Ekerwald 2014) och denna sociologi hade ofta fokus på sociallagstiftningen (Wisselgren 1997).

Kring 1968, kom en marxistisk teori-våg att skölja över akademin, en våg som något senare fick sällskap av feministiska teorier (Zetterberg 1997). Perspektiven rörde sig alltså allt mer mot klass och kön/genus. Ekerwald (2014) noterar att etnicitet blir ett viktigare inslag under 90-talet.

Parallellt med teoriernas skiftande status har där dock hela tiden funnits en empirisk och utredande del som inte låtit sig förändras så mycket och som mest fokuserat på arbetsliv, utbildning och sjukvård (Ekerwald, 2014).

Historiskt har alltså sociologin intresserat sig mycket för immigration, social utsatthet, kön/genus och klass, med utlöpare mot teman som utbildnings-sjukvårds- och arbetsmarknadsfrågor i vid mening.

Läran om allt socialt liv eller läran om klass, genus och etnicitet?

Frågan om vad sociologin egentligen ska vara är inte avgjord (Furåker 2014, Azarian 2017). I en undersökning av amerikanska sociologers åsikter om vilka fem teman eller begrepp som de ansåg vara viktiga att lära ut på en grundkurs blev detta tydligt. Förutom viss konsensus om att klass, genus, etnicitet var viktiga teman, var det svårt att hitta ett sociologiskt begrepp som fick stöd än mer av tio procent av respondenterna (Schwartz & Smith 2010, refererad i Azarian 2017). Azarian förklarar detta bland annat med att sociologin i princip inbegriper allt socialt liv. Intressant är att immiganter var centralt både i ämnets barndom och nu.

Teman och fokus tycks ändra sig. Men hur är det i dag?

Är det verkligen läran om allt socialt liv? Och kan detta förklara att svenska medier snappat upp sociolog-uttalanden om allt i från arbetstid och skolskjutningar den senaste tiden? Men är detta inte lite löst i kanterna, lite som ett ämne om hur människor lever i största allmänhet? Eller är det ett ämne som i mest kretsar kring frågor om klass, genus och etnicitet och är detta inte i så fall lite snävt? Är det kanske läran om allt socialt liv men med extra fokus på det sociala liv som påverkas av klass, kön och genus samt etnicitet.

Det krävs att vi tittar närmare på hur dagens ”sociologiproducenter” definierar det. I nästa inlägg ska jag gå lista de definitioner jag hittat.

Referenser.

Azarian, R. (2017) Sociologins didaktiska utmaning. En rapport om sociologiundervisningen inom Lärarprogrammet. Conference Paper. Sociologiska institutionen. Uppsala universitet.

Ekerwald, H. 2015. ”Svensk Sociologi – De många rösternas ämne”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):79–94. https://doi.org/10.37062/sf.51.21839.

Furåker, B. (2015). ”Landvinningar, Vindkantringar och vägval i Svensk Sociologi”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):95–114. https://doi.org/10.37062/sf.51.21840.

Wisselgren, P. (1997). Sociologin som inte blev av. Gustaf Steffen och tidig svensk socialvetenskap. Sociologisk Forskning, 34(1-2), 75–116. https://doi.org/10.37062/sf.34.18527

Zetterberg, H. (1997). Svensk sociologi 50 år. Dagens Nyheter. 1997-10-24.

Hämtat från: http://zetterberg.org/Press/DN/dn971024.html

Länkar till media:

Samhället är inte maktlöst mot skolskjutningar – lär av Finland. (DN 02 06) Den amerikanska sociologen Katherine Newman identifierar fem faktorer som brukar finnas bakom en skolskjutning. https://www.dn.se/ledare/samhallet-ar-inte-maktlost-mot-skolskjutningar-lar-av-finland/

Sociologen: Invandring löser inte det låga barnafödandet på sikt (SVT 31) Det menar Anni Erlandsson, doktor i sociologi vid Stockholms universitet, som säger att det främst är lågutbildade män som är barnlösa. https://www.svt.se/nyheter/uutiset/svenska/sociologen-invandring-loser-inte-det-laga-barnafodandet-pa-sikt

Så har Polen påverkats av åren med antidemokratiskt styre. (DN 03 12) Polen har alltid befunnit sig i en dragkamp mellan öst och väst, menar sociologen och journalisten Slawomir Sierakowski. https://www.dn.se/kultur/sa-har-polen-paverkats-av-aren-med-antidemokratiskt-styre/

Så påverkar läget i omvärlden avtalsrörelse (Vårdfokus) Facken måste vara beredda till lägre löneökningar om de vill få igenom kortare arbetstid. Det kostar, säger Anders Kjellberg, som är professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet. https://www.vardfokus.se/nyheter/trenden-langre-avtal-med-sakra-loneokningar/

Den kristna trenden stressar de tvärsäkra (Expressen, 21 jan 2025). Joel Halldorf refererar sociologen Peter L Berger, som 1968 profeterade om en global sekulär kultur år 2000. Men han konstaterar 30 år senare att han hade fel. Världen vid millennieskiftet var minst lika religiös som tidigare. https://www.expressen.se/kultur/ide/den-kristna-trenden-stressar-de-tvarsakra/

Var du en genomsnittlig pensionssparare det senaste året?

Pensionsmyndigheten har skickat ut sina orangea kuvert. Med anledning av detta har Monica Zettervall, en av myndigheternas pensionsexperter, sammanställt några fakta om vad som kan hittas i kuvertet och några fakta om den allmänna pensionen.

Det visar sig att en genomsnittlig person i Sverige har tjänat in 65 100 kronor till denna pension det senaste deklarerade inkomståret.

Den allmänna pensionen är alltså den pension som staten ansvarar för och som alla som arbetar och tjänar (vita) pengar får avsättningar till. (I genomsnitt utbetalades 16 200 kronor per månad före skatt i juli 2024 för boende i Sverige).

Denna summa kommer sig av att alla automatiskt betalar 17,21 procent av sina inkomster till pensionssystemet. Genom åren har detta lett till att den genomsnittliga svensken sparat in 1 435 100 kronor i samlad allmän pension, visar sammanställningen.

När det gäller premiepensionen – de 2,5 procent av de avsatta pensionspengarna som går in i fonder på det statliga fondtorget – var värdeutvecklingen god förra året. Hela 23 procent i snitt växte premiepensionspengarna under 2024.

För min del gick det lite sämre. Mina premiepensionspengar ökade i värde med 20 procent. Men jag deppar inte så mycket över det. Det är ju här viktigt att tänka på att förändringar på ett år inte är det viktiga. Det är hur fonderna växer under lång tid som spelar roll för din pension.

Eftersom tjänstepensionen spelar allt större roll för den totala pensionen, blir det intressant att se siffrorna från de största tjänstepensionsbolagen när de kommer. Enligt vissa beräkningar har ju tjänstepensionen vuxit rejält de senaste decennierna, inte minst för de som har höga inkomster.

Nio av tio svenskar som arbetar har nämligen en tjänstepension, de flesta via kollektivavtalet mellan fack och arbetsgivare.

Seventh Star ett bottennapp i Sabbath-historien eller helt ok rock?

Seventh Star. Jo jag köpte den när den kom 1986, för snart 40 år sedan. Tänkte eller kände ”Vafan är det här?”. Det var inte i den positiva mening som när jag upptäckte Ozzys Bark at the Moon eller Iron Maidens tidiga skivor.

Jovisst, den har ett par schyssta låtar, men. var någonstans fanns Sabbath? Var fanns Tyngden. Det både var och var inte Black Sabbath. Mest inte.

Som alla Black Sabbath-nördar vet vid det här laget var det faktiskt tänkt som ett soloprojekt för gitarristen och bandet ledare och järnnäve – Tony Iommi. Geezer Butler – basisten och textmagikern från de tidiga åren – hade lämnat. Ozzy hade spårat ut kring 1980 (men gjorde succé på egen hand). Bill Ward hade nog med sitt. Dio hade kommit och gått. Alla hade lämnat utom Iommi.

Rock med mycket kokain – en väg framåt?

Har verkar vilja ha gjort en mer rockig och bluesig platta. Testa lite annat. Och det kan man ju förstå. Glenn Hughes är visserligen en bra sångare, men det blir är lite inhyrd proffsmusiker över honom snarare än pur Sabbath-magi. Det hjälpte inte heller att sångaren lssade in kokain under inspelningen och stundtals babblade på i maniskt tempo. Han fick också sparlen på turnén. (Iommi 2011, s 206 – 207).

Kokainet till trots, Hughes är inte direkt jagad av demoner som Ozzy. Inte heller har han ett enormt vokalt driv och känslomässig attack i den skala som salig Ronnie James. D. (RIP) hade. Vad saknas egentligen på denna platta. Först tänker jag att det behövs lite mer av äkta fuck you-attityd i rösten, implicit eller explicit. Detta för att matcha Iommi-gitarrens pregnanta och gränssättande riff, och att Hughes inte har detta. Men det kan också vara så att låtarna inte är Sabbath, och inte vill vara Sabbath (et är väl just titelspåret som har tyngden). och att då rösten är helt passlig som finlandssvenskarna säger. Det är ok rock.

Skivan verkar inte vara så lyssnad på Spotify. Bara en låt är mycket populär – den bluesiga radiovänliga balladen No Stranger to Love.

Den kommer inte ens i närheten av det mest mediokra på Dio-albumet Dehumanizer, sett till genomsnittliga lyssningar. Finns det något mindre lyssnat Sabbath-album, förutom Tony Martin-skivorna?

När man läser Tony Iommis självbiografi förstår man varför skivan är så annorlunda.

”Jag ville absolut inte släppa den som en Black Sabbath-skiva, eftersom det inte var en Black sabbath-skiva jag hade skrivit”, skriver Iommi och konstaterar att den hamnade lågt på listorna, och sjönk snabbt nedåt (Iommi 2011, s 207).

Men skivbolagsbossarna bestämde att bandet och plattan skulle tituleras på ett synnerligen korkat sätt ”Black Sabbath featuring Tony Iommi” – som om Black Sabbath någonsin saknat Iommi???

Det nordiska undantaget

I Norden – Sverige, Finland och Norge gick den trots allt bra på listorna. HAmnade på 11, 10 och 17 enligt Wiki, men den gick inte bra på andra ställen. Vi var väl svältfödda på Sabbath vid det laget. Vi köpte vad som helst som det stod Sabbath på, och vi var som vanligt lite efter i frågor om rock på den tiden.

Det fanns ett par ok låtar, eller som vi sa i Tallkrogen under 80-tler, de t var låtar som”duger under kriget” (oklart varför eftersom vi förmodligen tillhörde en generation barn som aldrig varit längre ifrån krig vare sig före eller efter i historien). Angry Heart, Seventh Star och In for the kill. Nu i denna ålder uppskattar jag för första gången In memory, vilket såklart beror på att texten om döden känns mer på riktigt då åren kommer och går. Men vi som hade närmat oss hårdrocken genom de lite äldre Tallkrogskillarnas ”Paranoid”-album, som vi nu tagit över, var såklart förundrade.

Självklart kommer inte någon av låtarna med på listan av de 30 mest spelade Sabbath-låtarna på Spotify, vilka jag rankat här.

En lustig sak: Hårdrocktiningen Kerrang gav den fem av fem! (återigen enligt skakiga källan Wiki) I historiens ljus har det inte stått sig. Hårdrocknestor Martin Popoff lite mer sansad med sina 7 av tio men det är för högt. (Översnäll? Känner han Hughes personligen?)

Sämst av alla – ändå ok?

Sju av tio för ett random rockband kanske, men här jämför man såklart med klassikerna, till exempel Masters of Reality och Heaven & Hell. Röstarna på Rate Your Music ger en mer nykter bedömning. Genomsnittet låg på 2,75 sommaren 2023, sämst av alla plattor Martin-eran undantagen. Ändå nära tre. Så det kanske inte är ett bottennapp, men det har nästan inget med Sabbath att göra.

Källor:

Iommi, T. 2011. Iron Man – min resa genom himmel och helvete med Black sabbath. Kalla Kulor förlag.

Wikipedia.

PRO lockar med Sator

Är ”hårdrockpensionärerna” svaret på frågan om hur fler ska gå med i PRO? Det hoppas i alla fall en PRO-förening i Limmared.

#hårdock&pension

För att få de fler, och kanske yngre, pensionärer att upptäcka PRO i den västgötska orten har föreningen tänkt i nya banor. De har anlitat Sator, en av de gamla trotjänare inom svensk rock, som blev fruktansvärt populära 1992 med hiten bland annat ”I wanna go home”.

– Vi behöver locka fler medlemmar och då testar vi att göra olika såna här aktiviteter. Jag vet inte om det är rätt, men det är det vi gör i alla fall, säger Lars Nilsson som står bakom initiativet, till PRO Pensionären.

Det är i Folkets hus på orten, som numera ägs av PRO, som det den 22 februari kommer hållas en ”hårdrockskonsert”, som tidningen kallar det, med bandet Sator.

Det är i alla fall svängig rock. Garagerock sas det förr, och på Wikipedia, beskrivs de som punk och rock. Avgör själv.

Klart är att de, som många andra hårda rockare, åldras.

– De är gamla de med. Flera i bandet är pensionärer, säger Lars Nilsson till tidningen.

En av medlemmarna, Chips Kiesbye, 62, bor i Limmared och de 300 biljetterna är snart slutsålda, rapporterar tidningen. Kiesby har en lång meritlista som producent, bland annat åt de mer tydliga hårdrockarna Crucified Barbara och Bonafide.

– För att få föreningen att finnas kvar försöker vi locka in lite yngre folk som kan hjälpa till att sköta föreningshuset. Snöskottning, torka stolar och bord och att vi får några som kan komma med in i styrelsen. Så har vi tänkt för att försöka få in lite nytt blod här i vår föreningsverksamhet, säger Lars Nilsson.

Föreningen lockar nya medlemmar med hårdrock

15 bra låtar från 2024

Det är som vanligt svårt att sålla fram riktigt bra hårdrock/metal-låtar under ett år. Här är i alla fall 15 som håller för att lyssna på. Håll till godo, och har du ont om tid – lyssna i alla fall på första låten. Det är Clean vocals som gäller på denna lista.

Band från US, England, Island, Frankrike, Finland och Sverige finns på listan.

Därför kan man säga att vi har tre pensionsåldrar i Sverige

Vilken pensionsålder har vi i Sverige?

Kort svar: Ingen alls.

Längre svar:

Man kan säga att vi året 2025 har tre inofficiella statligt reglerade pensionsåldrar. Dessa är:

63 år = den lägsta ålder vi har för att ta ut allmän pension från staten

66 år = Lägsta ålder att få garantipension, den summa som alla som levt 40 år i Sverige har rätt till. Ett bidrag som infördes för att ingen skulle behöva gå fattig på ålderns höst.

69 år = Den ålder då inte längre lagen om anställningsskydd gäller vilket förmodligen gör att en del tvingas sluta, om de har en arbetsgivare som vill ha yngre arbetskraft. (Skillnader mellan kollektivavtal kan finnas)

Från och med nästa år – 2026 – höjs två av åldrarna, lägstaåldern för allmän pension till 64 och garantipensionsåldern till 67.

Då blir också en av de tre åldrarna ett riktmärke. 67 blir då den officiella riktåldern.

Denna kommer att justeras efter medellivslängden i Sverige och blir ett riktmärke som säger att det är vid en pensionering i denna ålder som pensionen blir som det är tänkt, eller kanske man säga på en rimlig nivå utifrån systemets förutsättningar (det är ju inte pensionsspararnas perspektiv som gäller här). Denna ”rimliga” nivå faller ut förutsatt att man har arbetat ett helt yrkesliv med normal lön och inte haft alltför många avbrott.

Pensionen blir lägre för varje år man går i pension tidigare än riktåldern. Det omvända gäller också: för varje år man skjuter upp pensionen blir den högre. Här har jag skrivit om hur mycket det handlar om, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

https://kollega.se/pension/sa-far-du-hogre-pension-genom-att-vanta

Jag gissar att riktåldern kommer att kallas normalpensionsåldern av de flesta, (eller bara pensionsåldern kanske?,) i framtiden. Detta eftersom ordet riktålder inte riktigt förklarar vad det handlar om.

Här på Pensionsmyndighetens webbplats kan du läsa mer om riktåldern och varför den infördes, och att flera andra länder gjort samma sak mot bakgrund av att medellivslängden ökar.

Du som gillar Linkedin kan även läsa mer här om de olika åldrarna inom pensionssystemet.

*Den allt viktigare tjänstepensionen, som arbetsgivaren betalar in, har såklart också åldersgränser. Men dessa är inte statligt reglerade och det är svårare att se dessa gränser, som varierar mellan avtalen, som generella pensionåldersriktmärken. Förutom att dessa ser olika ut i olika avtal är det för de flesta är en mindre del av pensionen och åldersgränserna för tidigaste uttag infaller relativt tidigt – långt före riktåldern.